10 års bloggande – hur allt började med Farbror Grön

Idag är det precis 10 år sedan vi kom ut i etern som Farbror Grön och med vårt första inlägg. Tiden har verkligen flygit fram och Farbror Grön har sannerligen varit en resa för oss, en resa utan fasta mål. Från att bara skriva lite när vi kände för det till att bli ett av Sveriges största odlingskonton. Vi tackar och bockar för det

Det var Theres som tjatade på att det var dags för mig att skaffa mig en blogg för att dela med mig av mitt odlande och alla äventyr i köket. ”Det låter jättekul”, svarade jag varje gång det kom på tal men så rann det ut i sanden. Vi var mitt i småbarnsåren och livet var minst sagt intensivt redan. Vi hade under 3 års tid renoverat veranda, badrum, vind, torvtak och kök i skogsträdgården, så jag hade väl börjat andas ut lite efter dessa arbetsamma år och blotta tanken på ännu mer arbete var ganska avskräckande.

Vi startar bloggen

Efter ungefär ett år tröttande Theres att tala för döva öron! Hon startade upp en blogg och började skriva. Först ut var inlägget om vårt Örtsalt. Strax därefter började även jag skriva. Både Theres och jag gillar att fotografera och att skriva, men vi hade aldrig gjort det på det här sättet tidigare. I alla fall inte jag. Det hade mest varit låttexter, uppsatser, dagböcker och alla möjliga anteckningar i mitt liv. Det här var något helt annat och ett fönster ut mot världen. Theres hade erfarenhet av medieproduktion tack vare två år utbildning i grafisk design och tidningsmakeri samt några månaders arbetspraktik på ett magasin. Det var innan hon utbildade sig till lärare. Så därför var det ingen match för henne att snickra ihop en blogg och sätta igång.

Samma år som vi började blogga hade vi via vårt bostadsbolag Mimer och deras trädgårdsmästare Inga Nilsson börjat, tillsammans med våra grannar, bryta mark utanför vårt hus och för att odla, det som sedermera skulle få namnet Tillsammansodlingen. Det var i huvudsak detta stadsodlande och våra recept som vi dokumenterade till en början och samlade i bloggen.

Lästips: Stadsodlingen/ tillsammansodlingen, Vi bryter ny mark i staden och odlar överallt

Jag som i samband med bloggstarten blivit medlem i ett flertal facebook-grupper med trädgårdsanknytning fick snabbt kontakt med andra duktiga odlare. Vi fick redan från start ganska mycket uppmärksamhet i olika stadsodlarsamanhang och i olika tidningar och det sporrade oss en hel del att verkligen hålla igång skrivandet.

Varför heter vi Farbror Grön?

För att starta en blogg behövde vi ett namn. Det var inte helt lätt att komma på ett, men rätt som det var sa Theres: ”Farbror Grön kanske?”. Varför inte, tänkte jag och så blev det Farbror Grön. Till en början hade Theres tänkt att det var jag, odlaren och smakmästaren, som skulle samla mina projekt på bloggen. Hon skulle mest bara hjälpa till i uppstarten. Men, med tanke på hennes kunnande och kreativt tänkande, blev det svårt för henne att lämna allt till mig. Hon var enormt engagerad i allt vad gällde form, uttryck, foto och skapandet av hela plattformen. Hennes pedagogiska tänk blev också en tongivande del i alltsammans. Hon fick helt fria händer. Medan hon tänkte, klurade, lärde sig programmera och styrde upp, odlade jag mer och mer och skaffade fler kontakter och följare på de plattformar som Theres skapat.

I efterhand kan man kanske tycka att namnet Farbror Grön blev lite missvisande, eftersom vi ju är två. Men eftersom det mest är jag som möter människor, föreläser, är med i radio, TV och i videoklipp, så har vi ändå tyckt att vi kunde behålla namnet. Dessutom är det toppenbra att ha ett artistnamn. Folk har av någon anledning mycket lättare för att komma ihåg Farbror Grön än Johannes Wätterbäck,eller gröna gubben som en del säger, hehe.

Bildskapande

Till en början använde vi vår kompaktkamera i vårt bloggande. Den lilla digitalkameran tog inte så särdeles snygga bilder så Theres började läsa på om ett enkelt knep att få till mer spännande bilder. Det hette Tilt-shift. Efter att man tilt-shiftat en bild blir områdena ovanför och under ett valt objekt suddigt. Man får på så sätt upplevelsen av att skärpedjupet är väldigt kort. Under en viss tid tilt-shiftade vi de flesta bilder, främst matbilder i ett webbaserat program som vi inte minns namnet på. Då hade vi inte införskaffat Photoshop ännu och inte heller Lightroom.

Efter ett år med kompaktkameran kändes den väldigt begränsande. Alla möten med olika fotografer som besökte oss för olika slags artiklar inspirerade oss att ta steget ut i den digitala systemkamera-världen. Det var ett ganska läskigt steg att ta men vi fick hjälp av både Linda Eliasson ( bröllopsfotografen i Västerås, kommer på tv snart) och Reza Rivani som har ett fantastiskt tekniskt kunnande och som kunde lotsa oss rätt till införskaffandet av vår första pjäs. Efter en snabbkurs i bildredigering av Linda visste vi att tilt-shiftandets era var över.

Att vänja sig vid fotande och skrivande

Under alla år har vi hela tiden velat utveckla vårt fotograferande. Vi har både inspirerats av andra fotografer och foton, men också testat oss fram på egna sätt. Första åren kände jag mig dock ganska obekväm med att springa omkring med både en mobiltelefon och en stor klumpig systemkamera när jag var ute och odlade. Men så började jag vänja mig och se det som något naturligt. Vi fotade mat, odling, familj osv och kunde ibland bli riktigt frustrerande att det skulle ta så lång tid att utvecklas i fotograferandet. Även om det så klart tar en hel del tid och energi att hitta sitt sätt att skriva så var ändå fotograferandet det som kändes mest som en uppförsbacke. Objektiv, FX eller DX, iso, slutare, rätt ljus och bländare. Att det skulle vara så svårt att få till det så där som man ville ha det!

Eftersom vi hela tiden arbetat så tätt, har vi utvecklat ungefär samma bildspråk Theres och jag. Theres tänker kanske mer och planerar för sitt fotande, medan jag kör på och fotar mycket för att sedan sålla ut vissa riktiga guldkorn. I slutändan ser man inte så stor skillnad på mina ögonblick eller hennes noga och uttänkta bilder. En mycket fin kombo, har det visat sig.

Lästips om vår fotografiska resa: Våra bilder – vårt ansikte utåt – vår resa, Vi älskar att fotografera.

Sugen på att se inlägget Theres fotograferar på bilden ovanför? Så gör du för att ta frön från gurka

Johannes Wätterbäck, Theres Lunden
Pressbild till vår andra bok Flera fingrar gröna. Foto: Linda Eliasson

Att vara två

Att börja med bloggandet var roligt, vi hade ju inga särskilda planer eller mål för hur det skulle gå, exakt vad vi skulle skriva eller vad det skulle resultera i. Det var en helt ny resa på nya spännande vägar! Ganska snart märkte vi att det där med att skriva och fotografera påverkade vårt sätt att laga mat och odla. Ju mer vi började berätta desto mer funderade vi på vad det var vi gjorde och vad vi ville förmedla. Det var ett evigt samtalande om allt mellan himmel och jord och förfinande av uttryck och är så fortfarande. Mycket av det vi skriver blir vi inspirerade av genom alla frågor och diskussioner från er läsare.

En av våra största styrkor är verkligen att vi är två, att vi alltid har någon som förstår och som vi kan bolla idéer med. Att vara två underlättar även för det praktiska arbetet. Den ena lagar maten och den andra fotograferar, den ena krälar i rabatten och den andra fotograferar osv.

Vi växer och saker börjar hända

Ganska så snart efter att vi startat bloggen började det hända grejer. Andra började hitta till vår blogg, tidningar ville komma hit och fotografera och intervjua oss. Vi knöt massor med nya kontakter med odlare i hela vårt land. Andra stadsodlare besökte oss och vi besökte andra stadsodlare. Som när vi åkte till Malmö och gjorde studiebesök i 8 trädgårdar och odlingar på en endaste dag. Vi medverkade också i en bok om stadsodling Stadsodlare.

Odlare i Västerås hör av sig och vill starta odlingar med oss. Olika odlingsprojekt i staden avlöser varandra. Det är stadsodlingsnätverk, odlarföreningar i olika stadsdelar, takodlingar, inomhusodlingar och våra egna odlingar i staden och på landet. Allt kändes roligt och vi sa ja till nästan allt.

Gatsmart skriver om oss

Ulrika Flodin som driver sidan Gatsmart hade sedan länge intresserat sig för stadsodling. När hon fick läsa om oss i Västerås och vad vi sysslade med, ville hon gärna låna bilden på vår son ovanpå den stora jordhögen och skriva om oss på sin sida.

Föga anade jag då att jag några år senare skulle bli tillfrågad att skriva artiklar i tidningen Koloni, som Ulrika är ansvarig utgivare för. Fortfarande idag skriver jag för denna tidning vilket är jättekul.

På bilden kan man se lite där bakom att pallkragarna är på plats men fortfarande tomma. På ytterdörrens glas sitter ett anslag. Där står det antagligen vilka dagar och tider vi i huset ska ses för att starta med vår stadsodling. Om jag inte minns fel står det ”Potatisplantering den 15 maj”

Gatsmart.nu, 1 juni 2012


Bok-kontrakt

I och med vårt skrivande på bloggen fick vi också kontakt med ett förlag. Förläggaren Theodor Jikander på Lux, fick en bokidé utifrån vårt sätt att skriva och berätta om odling. Tillsammans med honom utkristalliserades idén om en mycket tydlig och pedagogisk odlarhandbok. Slutresultatet blev Alla fingrar gröna som gavs ut 2015. Målet med vår bok var att kunna använda den som kurslitteratur på våra cirklar och kurser med nybörjarodlare. Att boken skulle bli nominerad till Årets trädgårdsbok och utnämnd till Årets köksträdgårdsbok gjorde oss enormt stolta och glada och inte minst förvånade.

Lästips: Alla fingrar gröna – om formen och bilderna

Månadens blogg

Efter ett halvår blev vår blogg utsedd till månadens blogg i Gård & Torp, oktober 2012. Jag hade bläddrat i ett tidigare nummer och upptäckt ett spännande äppelcidervinägerrecept. Men, det blev inte som jag hade tänkt så jag kontaktade redaktionen och ställde lite frågor. På så vis fick de nys om vår blogg och tyckte om den så pass mycket att vi fick deras fina utmärkelse.

Äppelcidervinägern? Jo, tillslut blev den riktigt bra, men det var efter flera års experimenterande med olika tillvägagångssätt.

Lästips: Vi gör äppelcidervinäger klyftmetoden, Egen äppelcidervinäger


Lena Israelsson hittar vår blogg

En av de första kommentarerna på bloggen var från Lena Israelsson. Då hade vi ingen aning om vem hon var. Vi visste inte att hon skrivit en massa bra trädgårdsböcker och artiklar. Inte heller visste vi hur kunnig hon är.

I stadsodlarforum fick jag kontakt med Lena. Det visade sig att hon och hennes grannar hade höns i sin stadsodling. Jag blev så intresserad att jag besökte henne och hönsen. Ett mycket inspirerande möte där jag lärde mig mer om kompostering och stadsodling.

Jag skrev om besöket i ett inlägg: En stadsodling i Stockholm


Anonym

” Vilken underbar blogg, satt nästan och somnade vid skrivbordet och så kom jag in här och kvicknade till. Hur ser era stadsodlingar ut nu, om jag händelsevis skulle ha vägarna förbi skulle jag plåta earthboxarna. ”
lena israesson

Skrivandet på bloggen skapar ringar på vattnet

Efter den första bokutgivningen rullade bloggandet vidare. Vi började skriva alltmer informativa inlägg och vårt fotograferande utvecklades i takt med detta. Jag blev tillfrågad att skriva gästblogginlägg på olika sidor med odlingsinnehåll och med tiden blev skrivaruppdragen mer långsiktiga. Under flera år har jag tex skrivit i varje nummer av Koloniträdgården. I år är mitt fokus på artiklar om tomatodling. Två till böcker, Flera fingrar gröna och Skörda, lagra, laga, har vi hunnit skriva och ge ut under dessa tio år.

Under årens lopp har jag också varit handledare i odling för olika odlingscirklar och andra typer av grupperingar som ville börja odla tillsammans. Dessa uppdrag ledde vidare till föredrag och kurser i odling. Min allra första odlingsföreläsning var på Länsmuseet i Västerås. Därefter har det rullat på, må jag säga. Jag har, för att citera Winnerbäck: ”sett varenda vrå av Sveriges land”. Dessutom har jag talat inför odlingsintresserade i både Norge och Finland. Ja, även på estnisk mark, men då var det för svenskar på en trädgårdskryssning.

Theres är, trots sin erfarenhet av att undervisa, inte särskilt road av att stå på en scen och prata om odling inför publik. Därför har det blivit min grej. Vid några tillfällen i och med boksläpp har hon varit med såklart och på våra kurser på Färna Herrgård som vi brukar ha tillsammans.

De senaste åren har vi taggat ner lite med alla odlingar. Nu har vi bara två igång: tillsammansodlingen runt husknuten i Västerås och Skogsträdgården vid vår stuga i Sörmland. Det blev helt enkelt för mycket med allt och vi ville satsa mer på odling på hemmaplan och bloggande än på olika nya projekt och samarbeten.

När pandemin blev ett faktum och alla föredrag och kurser ställdes in bev vi tvungna att tänka om. Vår utväg blev att starta en medlems-del på farbrorgron.se och erbjuda prenumerationer på lite längre artiklar och av lite godare kvalité. Tid hade vi lite mer av, så det var bara att sätta igång att skriva. Nej, så enkelt var det inte. Det tog månader för Theres att förstå sig på allt kring detta nya med betalväggar mm.

Kan själv!

Allt vårt bloggande har handlat om att göra allt själv – självhushållning på hög nivå. Det är treåringen i oss som fått ta plats med sitt: Kan själv!!! Som tur är har våra kan själv-attityder handlat om hela skilda saker. Theres har velat skapa bloggen, formen, strukturen, illustrationer mm på egen hand. Jag vill odla, förädla och ha kontakt med samarbetspartners. Skrivandet och fotograferandet, samt något filmklipp då och då, det gör vi också på egen hand. De som kommer, med alla sannolikhet, bli vårt nästa steg i självhushållningen är att göra vår fjärde bok. Det kanske inte kommer blir helt utan extern hjälp (vi har tyvärr inga tryckpressar hemma, ha ha) men med så gott som. Men än är det bara på funderingsstadiet.

Aroniasaft

Hur ska vi fira vårt bloggande?

Ikväll äter vi något riktigt gott, fast det gör vi nästan alltid. Det är alltid gott att äta hemlagat! Till kvällsmyset blir det lite sherry som jag och Theres kommer skåla i samtidigt som vi utbrister: Kan själv!

Johannes Wätterbäck

MISSA INTE NÄR VI PUBLICERAR NYA INLÄGG!

Fyll i din mailadress så skickar vi en mailnotis när nya inlägg publicerats.

4 Comments

  1. Jag började odla i väldigt liten skala, två pallkragar och några hinkar med tomater, 2015.
    Jag googlade och hittade din och Sara Bäckmos blogg och tog till mig det jag då kände att jag kunde ha nytta av.
    Några år (och flera pallkragar, baljor m.m.) senare, deltog jag i en av dina kurser på Hälsans Hus i Stockholm(innan pandemin) och nu som pensionär sedan snart tre år tillbaka så är odling ett av mina största intressen och därefter kommer nog öl…..är en IPA och Stout nörd sedan många år.
    Mitt odlingsintresse har på sätt och vis smittat även av sig på min viuxna dotter som utbildat sig, först som trädgårdsmästare och sedan till färdig arborist.
    Jag är SÅ tacksam att jag hittade din/er blogg och Facebookgrupp och har lärt mig massor därifrån.

  2. Vilken härlig läsning 👍🏼🌱🥕🍅🌶🤩
    Tänk vad det ena lätt er till nästa sak.
    Att vara två som arbetar mot samma mål, vad härligt ❤
    Och att era barn varit med hela tiden, så rätt ❤
    Tack för allt ni bjuder oss på 🙏💖

  3. Hej, vilket mysigt inlägg. Tack för en pålitligt inspirerande blogg! Jag tycker att jag ofta blir överraskad och peppad av att läsa er. Det är också kul att ni skriver nytt så tätt.

  4. Stort grattis till 10 gröna år i ”etern”!
    Tack för era vackra och pedagogiska böcker, (vältummade här hemma) och för er välfyllda blogg! Jag ser fram emot att fortsätta följa er.
    Önskar er allt gott / Camilla

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

5 + sex =