Behöver man verkligen växtföljd i grönsaksodlingen?

Behöver man verkligen växtföljd i grönsaksodlingen? Efter mer än 30 år av odlande tycker vi att det finns bättre sätt att skapa en frisk och produktiv odling. Samodling, serieodling, organiskt material och en levande jord har blivit vårt alternativ till de traditionella växtföljdsschemana – och samtidigt gjort odlingen både friare och roligare.

I den här artikeln kan du läsa om:

• Vad är växtföljd?
• Varför vi slutade med växtföljd.
• Hur samodling påverkar växtföljden.
• Hur serieodling förändrade vårt sätt att odla.
• Varför vi satsar på organiskt material och gödsling.
• När växtföljd fortfarande kan vara viktig.
• Vad klumprotssjuka är.

Ett av de vanligaste råden i odlingsböcker, trädgårdsartiklar och trädgårdsforum är att man ska odla sina grödor i växtföljd, det vill säga i ett växelbruk där grödorna roterar enligt ett bestämt mönster över en fyra- till sexårsperiod. När vi började odla tog vi det till oss. Vi läste, lärde och blev inspirerade att testa. Det lät smart och logiskt och fick oss att vilja utforska det hela. Men ganska snabbt märkte vi att det inte var så enkelt att följa i praktiken – och att det var så inåt helsike tråkigt.

Vi tycker inte om att odla i raka rader eller att bara ha en enda växt på ett friland eller i en pallkrage. Vi gillar att blanda och gör det hej vilt med grönsaker, blommor och perenner. Efter mer än 30 års odlande kan vi fortfarande inte påstå att växelbruk har någon tydlig positiv effekt för den ”vanliga” grönsaksodlaren. Snarare upplever vi att det ofta skapar stress och dåligt samvete.

Det stora problemet för många odlare är enligt vår erfarenhet något helt annat: att man gödslar för lite och tillför alldeles för lite organiskt material. Odling handlar minst lika mycket om att odla jorden som att odla växterna.

Gödslingen ser till att växterna får den näring de behöver för att växa bra och ge stora skördar. Vi har själva aldrig upplevt att olika grönsaker har så dramatiskt olika näringsbehov som växtföljdsscheman ibland ger sken av. Däremot märker vi snabbt när jorden får för lite näring.

Det organiska materialet spelar också en viktig roll. Varje gång vi tillför kompost, gräsklipp eller annat organiskt material fylls jorden på med nytt liv och ny struktur. Samtidigt blandas den befintliga jorden kontinuerligt upp med nytt material. Vi tror att det är en av anledningarna till att vi sällan upplever de problem som växtföljden är tänkt att förebygga.

Vill du göra oss extra glada, prenumerera gärna på vår sida så får du en notis på din mail när vi publicerar nya artiklar. Du finner rutan för prenumeration när du scrollat ner nedanför det här långa inlägget.

Vi försökte – men verkligheten ville något annat

I början tänkte vi mycket på att inte odla samma sak på samma plats år efter år. Vi försökte flytta runt grödorna och ha någon slags ordning. Men ganska snabbt märkte vi att det inte var så enkelt att följa i praktiken.

Dels för att olika grödor tar så olika mycket plats och tid. Kål breder ut sig och står länge, sallat växer snabbt, bönor klättrar, morötter står kvar länge. I växelbruksteorin delas odlingen ofta upp i tydliga bäddar där en gröda eller växtgrupp får en egen plats under en hel säsong. Men i vår odling fungerar det inte så.

Dels för att våra odlingsplatser skiljer sig åt. Hos oss är vissa bäddar soliga, andra ligger i halvskugga. I markbäddarna har vi lerjord, medan jorden i pallkragarna är luftigare, uppbyggd med kompost, kompostjord, anläggningsjord och biokol. Det gör att vi väljer grödor efter platsens förutsättningar. Kål och andra solälskande växter planteras där det är som ljusast, medan annat får anpassa sig efter läget. På så vis blir det svårt att samtidigt följa ett bestämt växtföljdsschema.

Istället landade vi i något mer avslappnat: vi undvek att upprepa exakt samma gröda på samma plats varje år – men utan att följa något strikt system.

Samodla

Det är faktiskt ganska få bäddar och pallkragar där vi bara odlar en enda gröda i taget. Det gäller främst potatis, vitlök, spenat och sallat. På de flesta odlingsplatser blandar vi betydligt friare och planterar det som känns rätt just den säsongen.

Kål, zinnia, potatis, vallmo, bönor, eterneller, sallat, lök, störbönor, märgärtor, trumpetblomma, krasse och en mängd andra växter växer ofta sida vid sida. För oss är det ett naturligt sätt att odla och något som gör odlingen både vackrare och mer levande.

Eftersom vi odlar nästan allt kallt får vi mängder av kompakta och fina plantor av alla de slag. Det gör att vi har en stor palett av växter att måla trädgården med. Och herrejösses vad det slinker ner plantor lite överallt. När det uppstår en lucka är vi snabba att fylla den.

Med all denna samodling blev det ganska uppenbart att växtföljdens fyrkantiga scheman inte riktigt passade vår verklighet.

Läs mer om samodling och samplantering i våra artiklar: Samplantera broccoli, sallat, shungiku, trumpetblomma och jätteeternell, Samplantera majs, sockerrör och solrosor, Samplantera majs, sockerrör och solrosor och Samplantera röd spetskål, sallat, zinnia och roseneternell

Vad är egentligen en säsong?

Efter hand som vi började samodla mer och mer började vi också experimentera med att plantera ut överflödiga plantor senare på säsongen, lite här och där. De hamnade där det fanns utrymme, där något dött eller där det såg glest ut. Vi tyckte att det var spännande, det blev fint och framför allt gav det oss mer mat under samma säsong.

Samtidigt började jag fundera över vad en säsong egentligen är. Om vi odlar tidig potatis och sedan planterar grönkål på samma plats, har vi då följt växtföljden eller brutit mot den? Om spenat sås på sensommaren, övervintrar och går i blom året därpå, är det en säsong eller två? Ju mer vi samodlade och serieodlade, desto svårare blev det att få verkligheten att passa in i de traditionella växtföljdsschemana.

När jag en gång träffade min odlingsidol Nils Åkerstedt kunde jag inte låta bli att fråga hur han såg på växtföljd.

”Äh”, sa han. ”Jag har odlat tomater på samma ställe i flera år.” Sedan skrattade vi.

Det var förstås inte hela sanningen om hur Nils odlade, men hans svar fick mig att fundera. Kanske finns det fler sätt att skapa en frisk och produktiv odling än att följa ett strikt schema.

Nyfiken på serieodling? I vår guide om serieodling kan du läsa mer om odlingsmetoden.

Serieodlingen förändrade allt

När vi sedan började skörda uppstod det tomma ytor lite här och där. Istället för att låta dem stå tomma planterade vi nytt. En sallat ersattes av bönor. En kålplanta gav plats åt något annat. Utan att vi egentligen planerade det blev vår odling en kombination av samodling och serieodling.

Där någonstans släppte vi tanken på växtföljd helt. Samtidigt blev det också vår lösning. I takt med att vi odlade mer varierat, tätare och mer levande märkte vi att behovet av ett strikt växtföljdsschema försvann.

Tänk dig själv. Vi kan ha femton olika slags växter i en och samma pallkrage och efterhand som vi skördar fyller vi på med fler plantor, ibland av samma sort och ibland av helt andra. Där vi odlat potatis planterar vi till exempel kål efter skörden. Där dill, solrosor och kålrabbi vuxit under försommaren kan det senare på säsongen växa tagetes, rödbetor och sallat.

När olika växter ständigt avlöser varandra och blandas på samma yta blir variationen en naturlig del av odlingen. Och det var då vi började inse att vi redan gjorde mycket av det som växtföljden är tänkt att åstadkomma – fast på vårt eget sätt.

REKLAM FÖR EGEN BOK

Skörda mer – på samma yta

Vår odling har serieodling och samodling blivit ett alternativ till ett strikt växtföljdsschema. När nya grödor hela tiden tar vid efter skörden skapas variation samtidigt som odlingsytan utnyttjas maximalt.

I Serieodla – få flera grönsaksskördar under samma säsong visar vi hur du kan planera för fler skördar på samma yta med hjälp av sådd och plantering i omgångar.

Läs mer om boken och beställ ditt exemplar här.

Så… vad hände med växtföljden?

Den försvann – och ersattes av något annat. Ett mer naturligt och mjukt odlande utan traditionellt mänskligt fyrkantiga idéer.

I vår odling:

• står inga växter kvar länge på samma plats
• blandas olika arter hela tiden
• förändras bäddarna kontinuerligt

Det gör att de problem som växtföljd ska lösa ofta aldrig hinner byggas upp på samma sätt. Och i ärlighetens namn, vem av oss odlare skulle ens vilja odla samma gröda år efter år utan att gödsla och tillföra organiskt material, och på så sätt odla jorden?

Innan varje utplantering luckrar vi jorden med en liten trädgårdspade eller grep, tillför organiskt material och ser till att ge näring tillsätts. Och det där med sjukdomar som klumprotsjuka och poatisbladmögel, de kan inte uppstå av sig själva, de måste komma någonstans ifrån. Så var försiktig när du lånar trädgårdsredskap från någon annan och tar emot växter och odla resistenta sorter om du redan fått in sjukdomar i din odling, speciellt problem med potatisen.

Variation sker hela tiden i vår odling – bara i mindre skala. Precis som en naturskog där olika växter växer tillsammans och inte som en stor gran-eller tallåker.

Men växtföljd finns där av en anledning

Samtidigt är det viktigt att säga att växtföljd är inte ett “onödigt” råd.

Det är ett smart verktyg för att:

• minska sjukdomar
• störa skadedjur
• balansera jorden

I odlingar där samma gröda står kvar på samma plats år efter år är det ofta helt avgörande.

Till exempel vid problem med klumprot, som orsakas av Plasmodiophora brassicae, kan växtföljd vara en viktig del av lösningen.

Vanliga frågor om växtföljd

Är växelbruk och växtföljd samma sak?

Ja, i praktiken används orden ofta som synonymer. Båda handlar om att flytta runt grödor mellan olika odlingsplatser enligt ett planerat system för att minska risken för sjukdomar, skadedjur och obalanser i jorden.

Måste man ha växtföljd i en villaträdgård?

Nej. I många småskaliga grönsaksodlingar kan samodling, serieodling, biologisk mångfald och kontinuerlig tillförsel av organiskt material skapa den variation som växtföljden är tänkt att ge.

Vad kan hända om jag struntar i växtföljd?

I de flesta fall händer ingenting alls. I andra fall, och särskilt om du odlar en och samma växt och verken samodlar eller serieodlar, kan risken öka för jordburna sjukdomar, skadedjur eller ensidig näringsförbrukning. Hur stor risken är beror bland annat på vilka grödor du odlar, hur du sköter jorden och om du har problem med sjukdomar sedan tidigare.

Måste jag odla potatis på olika platser varje år?

Det är ett vanligt råd, men det finns också exempel på platser där potatis odlats på samma mark under mycket lång tid. Om du inte har problem med sjukdomar och samtidigt sköter jorden väl behöver det inte vara ett problem i en småskalig odling.

Kan man odla kål på samma plats flera år i rad?

Ja, men om du får in klumprotssjuka i odlingen bör du undvika att odla kål på samma plats under flera år. Växtföljd är då en viktig del av arbetet för att minska smittan.

Vad är viktigast – växtföljd eller att gödsla jorden?

Enligt vår erfarenhet är det viktigare att regelbundet tillföra organiskt material och näring än att följa ett strikt växtföljdsschema. En välmående jord är grunden för en välmående odling.

***

Vi låg nästan sömnlösa och funderade över växtföljden en gång i tiden. Idag gör vi inte det längre. Kanske är det just det som är det fina med odling. Att man får prova sig fram, ifrågasätta gamla sanningar och hitta sina egna lösningar. Det har vi gjort. Och hittills fungerar det riktigt bra.

Johannes Wätterbäck & Theres Lundén