Våra bilder – vårt ansikte utåt – vår resa

Hela vår existens går genom våra kameror, det är antagligen på det sättet du upptäckte oss först, genom våra bilder. Det här inlägget är ett samarbete med Nikon vars kameror och objektiv vi arbetat med under många många år. Följ med in i vårt bildskapande och vår fotografiska resa. Bilden här ovanför är fotograferad med en Nikon Z7II och med objektivet NIKKOR Z 70-200mm f/2.8 VR S.

Att fotografera är inte enkelt. Varje dag är ett steg mot att bli bättre på att gestalta det vi vill avbilda. Vissa dagar är det en kamp och andra går det lika lätt som att skära smör med en varm kniv. Den som inte ger upp segrar till slut, vad nu en seger i detta sammanhang är. Alla bilder bakom oss är ansträngningarna som behövs för den bilden vi tar nu och alla bilder nu är investeringar för framtidens bildskapande.

Vi ser att vi hela tiden utvecklas, även om vi inte är medvetna exakt när så sker så kan vi titta bakåt i våra bildgallerier och se att det hela tiden händer något med våra bilder. Trägen vinner! Vi märker att vi blir bättre, mer exakta och mer flexibla. Vi utmanar varandra, sätter upp nya mål och gränser tex nu fotar vi allt med bländare 11 eller nu försöker vi få till det mesta med bländare 2,8. Nu ska vi satsa på ljusa bilder och nu ska vi försöka fånga det dova, motljus, medljus, metall och trä. Det finns så otroligt mycket mer att upptäcka när det gäller bilder och för att citera Shakespeare:

”Det finns fler saker i himlen och jorden, Horatio, än man drömmer om i er filosofi”

Theres planerar sina fotograferingar mer i detalj än vad jag gör, jag får mer infall i stunden. Våra båda sätt kompletterar varandra. Kameran Theres fotograferar med är en Nikon D850 och kameran jag fotograferar henne med är en Z7II. Båda kamerorna har samma sensor 45,7 MP.

Vi kallar oss inte för fotografer

Både Theres och jag fotograferar lika mycket och vi fungerar lite olika. Theres har en fallenhet för sammanhang och bildkomponerande även på ett teoretiskt plan. Det som verkar så enkelt och lite orättvist lätt för Theres får jag jobba hårdare med, tex vissa matbilder och sammanhang som dukningar mm. Hon ser det ofta för sitt inre medan jag behöver kämpa hårdare rent fysiskt, genom att ta många bilder innan jag får till det. I början när vi började blogga, för ca 10 år sedan, tyckte jag att det vara ganska otrevlig sysselsättning att släpa runt på en kamera i odlingarna när jag arbetade och överlag ganska störande att fota så mycket dagligen, idag har det blivit som en extra dimension till mitt liv.

Min styrka är detaljer i trädgården och att jag slösar så mycket plats på minneskorten för att få den där för mig perfekta bilden, jag ger mig inte och jag vågar chansa och pressa på. Som bloggare och som det kallas nu för tiden influenser är fotograferandet bara ett av våra verktyg, vilket gör att vi sällan kallar oss själv för fotografer, det är bara en del av vårt arbete och av oss. Att skriva, odla, laga mat och att arbeta på våra olika plattformar är också delar av det som bildar vår helhet. Men oftast ligger bilderna så klart i fokus, det är vårt första intryck och det där med att ta riktigt fina bilder ( vad det nu egentligen är) är en ganska hård och tung resa. Det har verkligen tagit många års arbete för oss att utvecklas och bli bekväma i fotograferandet.

Det är väl på samma sätt som att spela ett instrument, och det gör vi alla i familjen, fiol, piano, gitarr, bas och sång, spelar och sjunger gör även våra barn. Det krävs mycket träning innan man kan uttrycka sig med sitt instrument och spela avslappnat, sjunga fult och låta känslorna och stämningar komma och gå och påverka. Det krävs några år innan man kan unna sig att inte behöva vara så perfekt. Att ta bilder med känsla och att våga vara personlig från hjärtat kommer med åren.

Varför Nikon?

När vi startade upp bloggen Farbror Grön för nästan 10 år sedan ägde vi bara en vanlig kompaktkamera. Det fungerade ganska bra den första tiden. Mycket tack vare olika redigeringsprogram. Men vartefter vi växte och fick besök av olika fotografer, som fotograferade oss för tidningar mm, blev vi nyfikna på att ta oss upp en högre fotografisk nivå. Speciellt förmågan att fotografera i dåligt ljus ville vi komma åt, matbilder mellan okt – januari är inte det lättaste att få till med typ 2 timmars fotoljus per dygn. Vi ville också ha en bättre bildkvalitet, mer sprakande färger och även möjligheten att både fotografera i jpeg och nef. Jag hade fotograferat mycket med analoga systemkameror i min ungdom och Theres hade gått en mediautbildning som ung vuxen och grejat med analoga kameror, så vi visste att det skulle göra stor skillnad att skaffa mer professionell utrustning, men digitala systemkameror var helt nytt för oss.

Nikon D 7000

Genom att studera de fotografer som var på besök, fråga om råd och titta på deras bilder, insåg vi att det skulle krävas en ganska mycket dyrare utrustning än vad vi redan hade för att kunna utveckla våra bilder. Vi ville också att kameran skulle tåla våra många gånger oömma behandling i trädgårdsland mm. Reza Rivani, både en fotograf och vän till familjen kunde tveklöst egentligen bara rekommendera en endaste tillverkare och modell vid denna tidpunkt, Nikon och modellen D7000 ( Idag motsvaras den av D7500 och i sin modernaste form Nikon Z 50). Vi köpte detta kamerahus och ett par objektiv och började arbeta, han hjälpte oss även med de olika förinställningarna, vilken grundinställning kameran behövde ha. Vi gick in i den manuella inställningarna direkt och kastade oss in i fotograferandet.

Det var verkligen en uppförsbacke för oss innan vi kunde börja spela med kameran så som vi ville, både rent tekniskt och konstnärligt. Vi verkligen kämpade för att få in handhavandet. Kombinationen av olika ISO-värden, bländare och slutartider och att hela tiden kunna se i realtid vad man fotar, alltså inte behöva vänta en vecka genom att skicka negativen på framkallning, skapade ofantligt många valmöjligheter. Möjligheten att kunna vara extremt lekfull utan att det kostade något mer än ett par extra hårddiskar var fantastisk.

Efter ett par månader började vi få kläm på fotograferandet och vi kände att vi kom upp i den nivå hanteringsmässigt, att vi kunde ta de bilder vi längtat efter att ta. Om du som läser detta precis klivit in i denna värld, att börja fota med en digital systemkamera eller för den delen börjat gå loss med en bra mobiltelefonkamera, så finns det bara ett råd vi kan ge dig för att utveckla ditt fotograferande: Ta bilder, fota, fota, fota. Det är så man utvecklas, genom hårt arbete både bakom kameran och i bildredigeringsprogrammen. Våga vara lekfull och ta ut svängarna både med fotograferingen och bildredigeringen.

Pappa Paul i stugan framför pianot, Nikon D750 normalzoom 24-70.

Större krav

Det dröjde inte länge innan vi började få större krav, mycket vill tydligen ha mer. Efter ett par år ville vi gå upp i fullformatklassen. Vi hade blivit kräsnare, tyckte att våra bilder inte nådde upp till den klass vi önskade, vi ville göra det ännu bättre. Vi efterfrågade ett större djup, mer skärpa och att bilderna skulle stå för sig själva, liksom spraka och ha en större klarhet och rymd. Vi insåg att vi hade utvecklats och vi ville vidare. Jag började söka runt på nätet och läste recensioner såg på filmer. Det tog ett tag, även om jag anade det från början, att skaffa sig en Nikon D750 som nästa kamera. Idag är det Nikon D780 som motsvarar D750.

Nikon D 750

När vi köpte D750 kameran märkte vi direkt en stor skillnad att gå från APS-C sensor (DX) till fullformatssensor (FX). Vi behövde inte ta lika många bilder för att få den där bilden vi var ute efter och bilderna hade det där djupet vi drömt om. De sex bilderna ovanför är från ett höstlov när barnen och jag var i stugan. Vi var ute och promenerade, cyklade och gjorde egna pilar till bågskyttet. Det var en sådan där vecka med klart ljus och frisk luft och massor med färger och lågt ljus, riktigt bra förutsättningar för att testa vår nya kamera.

Med D750 kameran kände vi oss hemma och att det var lätt att skapa det vi ville. På den här nivån och efter allt hårt arbete med den förra kameran Nikon D7000 kände vi oss bekvämare och vår kamera fick verkligen slita i våra olika odlingar och på alla olika äventyr vi utsatte den för. Vi körde den så pass hårt att vi fick lämna in den på service för att den skulle kunna fortsätta leverera som vår framtida andra och reservkamera. För när Nikon D850 dök upp närmade sig fulländningen inom räckvidd. Wow tänkte vi! 45,4 mp fullformatssensor (FX) vinklingsbar touchskärm, 153 punkters autofokussystem, det nya snapbridge systemet för trådlös överföring av bilder och styrning och alla extremt goda recensioner. Det gick inte att avstå denna pjäs, den måste in i vårt liv helt enkelt.

Nikon D850

Steget att gå från D750 till D850 var inte ett lika stort som från D7000 till D750, nu var vi redan inne i fullformatskamerornas rike. Men det var en märkbar skillnad att ha en tillgänglig knapp för ISO, att slippa gå in i menyerna för att ändra. Autofokus-systemet var också märkbart snabbare och herregud denna sensor i kombination med dubbelt så många megapixel gav oss de där bilderna vi drömt om. Att skärmen har touch-funktion känns bara så lyxigt. Det är en fröjd att man kan plåta direkt med ett finger på skärmen och att man kan zooma in och ut med fingrarna på skärmen när man ska kika på sina bilder, så användbart.

Theres på favoritfotografiplatsen vid skogsträdgården. Vi fotograferar bilder till den Japanska tidningen vi är med i nu under ett år. Både jag, Theres och Tora står bakom kameran.

Lästips: Farbror Grön i Japan.

Kvalité lönar sig

Man kanske kan tycka att det största som skiljer en riktigt dyr kamera från en mindre dyr är flera funktioner men sanningen är att det är mycket mer än så. För varje ny kameramodell vi satsat på har vi kunna uttrycka oss bättre bildmässigt tack vare bättre sensorer. Vi har inte behövt ta lika många bilder för att få den där bilden som vi till slut väljer att publicera. Så det är både en platsvinst på minneskorten som en tidsvinst att använda sig av en riktigt bra utrustning. Till råga på allt så kan en riktigt bra kamera överaska med att ta bättre bilder än vad man själv har tänkt ut och när det händer är det sann glädje.

Tillägas bör att även objektiven är av största vikt för att ta bra bilder. En bra kamera kräver bra objektiv och därför använder vi både Nikons Nikorrobjektiv samt andra tillverkares objektiv som har ett bra bländarregister, når toppklass i recensioner samt har inbyggda antiskakmotorer. Personligen föredrar vi 24 – 70 normalzomar som har bländare 2,8 hela vägen. Då det är många olika avstånd vi jobbar på i odlingarna är det smidigt att kunna zooma sig fram. Visst kan man få snäppet vassare bilder med fasta objektiv men väldigt mycket på bekostnad av flexibiliteten, så är det för oss.

Alla bilder precis här ovan är fotograferade med Z7 och Z7II. Det är digitala kameror, den första generationen spegellösa fullformatskameror från Nikon. Kvaliteten är lika bra som D850 men väger många hundra gram mindre och utan spegelmekanik.

Z7 och Z7 II – De spegellösa kamerorna

Z7-kamerorna tillhör den första generationen Nikonkameror som är helt digitala, saknar spegelreflektor och som också har en ny objektivfattning som sägs ge bättre bilder. Avsaknaden av spegelteknik gör att dessa kameror, som har samma sensor och prestanda som D850, väger betydligt mindre, upp till 300 g lättare. En lätt kamera är lättare att få med sig än en tyngre, även om det egentligen aldrig hindrat oss att släpa på kameror. Men i längden blir det helt klart bekvämare med en lättare pjäs. Z7-kamerorna är därmed extremt trevliga att springa omkring med och man märker av viktminskningen påtagligt alldeles direkt.

Två dagar innan julafton 2020. Hela åkern utanför pallkragarna är glaserad i frost. Det är till största delen fröställningar av Johannesört.
Z7 med normalzoom 24-70

Z7-kamerorna har likt D850 touch-skärmar samt den mycket stabila snapbridge-funktionen för trådlös överföring samt styrning. Något en sådan som jag, som arbetar på sociala medier varje dag, verkligen uppskattar. Det gör att jag kan ta ett steg bort från datorn och istället arbeta med kameran direkt där jag står tex i växthuset, i någon extern odling eller uppe i skogen när jag håller på med yxorna. Den trådlösa styrningen gör att jag kan ta egna porträttbilder utan att ta in en extern fotograf ( brukar ofta vara vår dotter Tora) och jag kan skapa bildkompositionen i min mobiltelefon.

En liten detalj jag tyckte mycket om på Z7-kamerorna var att plus och minusknapparna sitter på höger sida om displayen istället för på vänster sida som på D850. Placeringen på högersidan gör det så mycket enklare att förstora bilderna snabbt i samma grepp som man håller kameran i, något jag behöver göra då och då för att verkligen veta att skärpan ligger rätt.

Mellan december 2020 och augusti 2021 har vi arbetat med kamerorna Z7 och Z7II samt fyra olika objektiv: NIKKOR Z 14-24mm f/2.8 S, NIKKOR Z 70-200mm f/2.8 VR S, NIKKOR Z 35mm f/1.8 S, NIKKOR Z 24-70mm f/2.8 S. Vi gillade verkligen utrustningen och den fungerade klanderfritt. Inte helt oväntat fungerade vi bäst med 24-70 objektivet men hade stor användning av 14 – 24 när vi filmade och fotograferade sommarens timmerrenovering samt alla frösådder. 70 – 200 var smidigt när jag stod på en stege och fotograferade fågelfamiljen som levde i älghornet som sitter på stugan.

Lästips: Vi renoverar en timmerstuga.

Mina tips

  • Oavsett vad du har för kamera eller om du fotograferar med mobiltelefon, lek med tekniken och motiven. Idag kan vi för en extremt billig peng spara hur mycket bilder som helst. Det är genom att hela tiden fotografera som vi blir bättre på att ta bilder.
  • Redigerar du bilderna? I vilket bildredigeringsprogram det än må vara, Lightroom, Photoshop, olika redigeringsappar eller tex instagrams egna redigeringsverktyg, våga ta ut svängarna. Det finns inga som helst yttre krav på att bilden och verkligheten behöver överensstämma med varandra. Det viktigaste är att du är nöjd och att du har roligt.
  • Låt inte grejerna stå oanvända, ta med dig kameran när du tex går ut med soporna eller med hunden osv. Ofta dyker det upp intressanta detaljer att fotografera. Genom att avbilda omvärlden öppnar du upp för möjligheten att bli mer intim med den, att se flera nyanser.
  • Video. Passa på att filma dina nära och kära vid olika tillfällen i livet. Det är roligt att titta på i efterhand och minnas. Särskilt viktigt är det att föreviga stunder med våra gamla vänner eller släktingar. En vacker dag finns de inte kvar, men film av era samtal och stunder kan du njuta om och om igen. På Instagram lägger jag upp filmer med min pappa då och då. Filmerna har blivit jättepopulära med många tusentals visningar. Från början var det bara ett sätt för mig att skapa minnen men vartefter jag utvecklade filmerna upptäckte jag till min stora glädje att de också utvecklade vår dialog. Istället för att ställa de vanliga trista frågorna om maten är bra, hur mår du osv började jag ställa frågor där jag verkligen var nyfiken på svaren. Pappa piggnade till när vi hade dessa samtal och vi fick ett helt annat flyt i våra samtal. Under många år har vi haft en tradition att alltid filma när vi äter nyårsmiddag, jag, Theres och barnen. Ca 20 – 40 min. Vi ställer upp systemkameran på ett stativ och bara låter den gå. Vi har inte tittat på filmerna än, de är mer en gåva till framtiden.
  • Sist men inte minst-låt dig inspireras av andra. Försök att hitta bildspråk som tilltalar dig. Det finns mängder med konton på Instagram som visar snygga foton, eller gör bildsök på google. Titta noga på andras bilder och välj gärna ut några som du försöker efterlikna. Så gjorde vi till en början. Det var supersvårt med t ex matbilder. Men vi letade runt bland snygga bilder och försökte härma olika koncept. Vi läste också på om ljus och fann att utomhusljus alltid är att föredra, såvida man inte har särskild foto-ljus-utrustning, därför är vi nästan alltid på balkongen när vi fotar till recept. Bländande solljus kan vara svårt att fotografera i eftersom det blir stor kontrast och mycket skuggor. Lättare är det när det inte är i direktsol.
En helt vanlig dag på balkongen med en kamera! Theres står bakom den

Johannes Wätterbäck

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

20 + 17 =