Jag firar 30 år som odlare

Wow! Tänk att jag firar 30 år som odlare i år. Det känns galet stort! Tänk att den där dagen när jag väl bestämde mig för att ta tag i trädgården skulle vara den första dagen på en så otroligt lång och innehållsrik resa.

Söndagen den 8 mars 1992 började jag att odla. Hur kan jag veta det så säkert kan man kanske fråga sig? Jo, för att jag skrev upp det i min kalender 1992 och så skrev jag upp alla grejer jag köpte det året, fröer och jord och sånt. Tur att man inte slänger allt gammalt tänker jag, annars hade jag ju aldrig vetat detta.

Tid och uthållighet

I mina tre inlägg : 1 Mitt trädgårdsliv – den genetiska förklaringen och olyckan 2 Mitt trädgårdsliv del 2 – stadsliv byts mot skogsliv och 3 Mitt trädgårdsliv – den genetiska förklaringen och olyckan har jag berättat ingående om min trädgårdsresa och hur allt från början hänger ihop. Men vad hände sedan och hur kommer det sig att jag aldrig gav upp? Nja det var nog ganska nära att jag gav upp flera gånger, speciellt de första åren då jag under höstarna faktiskt tröttnade rejält på odlandet. Lusten till odling var som störst mellan mars och midsommar för att sedan falna när hösten knackade på dörren. Jag brukar skylla på min ungdom och att andra intressen tog överhanden, som att stå i replokalen och spela musik med de olika banden jag spelade i.

Jag var inte lika uthållig i min ungdom som nu när jag blivit äldre. Kanske är tidsupplevelsen en av aspekterna, att vi upplever att tiden går snabbare ju äldre vi blir, ja för många av oss. När man blir 20 år blir ett nytt år en tjugondeldel och när man blir 50 år blir ett nytt år en femtiondel. Det är skillnad i upplevd tid på en tjugondel kontra en femtionedel, för att inte tala om en tiondel och en femtiondel, vem minns inte hur trögt tiden kunde gå när man var liten, speciellt på julafton. För min pappa som blir 96 år i september blir det nya året en nittiosextiondel. Inte undra på att han känner sig snurrig ibland och undrar vilket år det är och många gånger kanske inte ens bryr sig. Tiden blir alltmer abstrakt med åldern, inte minst när man ställer sig framför spegeln och hoppar till och undrar vad det är för någon som står där mitt emot och stirrar. Va, är det där jag?!

Lyssnartips: För alla åldrar – tidssången.

De första 10 åren

De första 10 åren var ganska osammanhängande och tidvis ytterst spontana odlarår. I efterhand kan jag se att det handlade ganska mycket om att bli vän med jorden och naturen och lära sig mer om den, avkoda den. Aha-upplevelserna kom lite då och då genom olika slags växter och andra odlare jag stötte på men också genom skadedjur, oberäkneligt väder och alla misstag jag begick. Trots brist på kunskap och ett ganska oplanerat odlande lyckades jag mer och mer för varje år som gick. Kunskap, helhetstänk och kreativitet växte hela tiden och därmed också mitt självförtroende för att odla. Jag märkte att jag utvecklades.

Att sätta fingrarna i jorden var underbart tyckte jag redan första året. Det skapade känslan av att vara genuin och att i detta ”moderna” samhälle kliva in i mänsklighetens strävan i att bruka jorden, i överlevandet. Odling kändes okonstlat och naturligt, som att ta hand om sig, bortom människornas konfliktbenägna brus, en fristad som skänkte lugn åt själen. Om inte jag kunde skapa fägring i en rabatt eller lyckas med resan från frö till färdig grönsak, vem skulle göra det i så fall? Jag varvade läsning av svensk arbetarklasslitteratur som tex Jan Fridegård Lars Hård och Lars hård går vidare samt boken Väggen av Marlene Houshoffer mm. Litteraturen hjälpte mig att hålla en skaplig styrfart och att se att det här moderna livet vi lever i, där vi blivit till konsumenter mer än producenter, faktiskt bara är en liten parentes i mänsklighetens historia. Vi är byggda för att arbeta, för att skapa!

Filmtips: Jan Fridegårds roman Torntuppen som filmatiserades 1996.

Provläs: Jag Lars Hård

Kika på boken: Väggen

Filmtrailer: Väggen

Odlandet gjorde mig mer aktiv och nyfiken eller rättare sagt min aktivitet och nyfikenhet sporrades av odlandet och jag tyckte med ens att när jag började odla, redan från år ett, fick en djupare samhörighet med naturen och livet. Jag kände mig mer och mer som en besökare av den här planeten som inte kan ett skit. Det där har följt mig ända sedan dess, att jag ser mig som en besökare. När jag kliver in i en skog eller granplantering vet jag att jag kliver in i någon annans vardagsrum eller toalett. Det ger perspektiv på varandet!

Projekt 1 – jord

Att starta sitt odlande på en karg rullstensås kan ju tyckas vara en lite väl stor uppförsbacke, många klagar ju på tung lerjord men jag hade ju bara sten och sand! Till en början tyckte jag verkligen att det var en jobbig och svårarbetad situation, ja innan jag insåg att rullstensåsen var min första lärare som först indirekt och sedan väldigt tydligt berättade för mig: ”Om inte växten har någonstans att bo kan du inte odla den”. Först behöver man tänka på platsen där den ska leva och sedan kommer växten. Jag hade tänkt precis tvärtom.

Första året siktade jag och min dåvarande flickvän all jord i 14 rabatter. Trädrötter och ogräs plockades bort och intressanta lökar och plantor sparades och lades tillbaka igen. I en handelsträdgård i närmaste staden blev jag rekommenderad en säck handelsgödsel och så passade jag på att köpa massa frön i påsar med fina bilder. Man sår väl frön direkt i jorden tänkte jag och mycket riktigt det stod även så på baksidan av fröpåsarna. Först gräva, sedan någon form av näring och sist så i raka rader med radavstånd och med plantavstånd. Efter vattning och vartefter det blev varmare tittade det upp mängder av växter. Hur sjutton skulle jag veta vilka växter som skulle bli till vackra blommor och vilka som skulle bli till ogräs? Jo, jag hade ju raderna att gå på men inte mycket mer än så. Efter första året gav jag upp drömmarna om att så olika blandningar av sommarblommor och att så direkt i jorden. Det fick bli frön vars växter såg likadana ut när de tittade upp. Jag hade ju ingen aning att många ogräs kunde vara så otroligt vackra som små!

Jag förstod redan under år ett att jag var tvungen att tillföra saker och ting till jorden i mina rabatter. Jorden var torr och vattnet verkade bara rinna rakt igenom. Jag behövde något som både gav näring och som höll kvar vattnet. Häst, kogödsel fanns på skottekärreavstånd och kompostmaterial började tillverkas, operation organiskt material tog sin början! Jag startade min första kompost, som en sträng på marken där jag blandade hushållsavfall och trädgårdsrester. Månskensboden bredvid Skogsträdgården skänkte gödsel som jag hämtade med skottkätrran och ibland kom han till och med över med ett lass skit som han sprutade ut med dyngspridaren så att det blev en stor finfördelad hög.

När jag tillsatte organiskt gödsel och kompost blev det betydligt bättre och fukt och näring stannade kvar så att växterna trivdes. Sedan dess är det det som gäller när jag odlar, att skapa goda jordar så att växterna kan leva där och att experimentera mig fram med olika material.

Lästips: Förbättra jorden kontinuerligt, Jorden – en viktig del i mitt odlande, Jordförbättring hur gör man?, Odla på tung lerjord,

Projekt 2 – Pallkragarna kom in i mitt liv

På en rullstensås blev pallkragar ett fantastiskt hjälpmedel. Att gräva i marken och skapa en lika stor volym som en dubbel pallkrage ( 400 liter) tar minst en hel dag i Skogsträdgården. Att ställa upp en pallkrage tar två minuter. Valet för en ivrig odlare är ganska enkelt, man kan ju på nolltid bygga sig en ganska stor odling, ja om man har jord att fylla pallkragarna med. Sedan mitten av 1990-talet har jag odlat i pallkragar i varje odling jag odlat i. Förutom snabbheten att bygga en odling med pallkragar är det skönt att få upp odlingen en bit och möjligheten till snabbare uppvärmning på våren. Något jag också verkligen gillar med pallkragar att det är så lätt att få struktur på ens odling och avgränsa och planera. Två kragar till vitlök, tre till kål, en till piplök osv. Det ser ju också så ordnat ut.

Det var först när jag började odla på Takfarmen som själva examensprovet på pallkrageodling och att bygga jordar infann sig. Kragar på pall och med en biokolsberikad torvjord med koskit och barkmull. Skulle en sådan jord fungera lika bra som en jord byggd med organiskt material från tex Skogsträdgården? Ja, det blev lika bra! Biokolet tillförde den där massan och fukthållande egenskaper som organiskt material ger. Genom att gödsla rejält ca 1 – 1,5 l grönsaksgödsel och 1 – 1,5 l pelleterat hönsgödsel i vardera pallkrage ( dubbel 400 liter) innan varje plantering kunde vi skörda rejält med grönsaker oavsett om jorden var byggd av organiskt material som fanns vid stugan eller baserat på material från säckar uppe på Takfarmen. Hur en god jordstruktur är uppbyggd är alltså inte så viktigt, mer än att det är en god struktur och näring förstås! 80 % av vi som odlar tillför alldeles för lite näring, ofta pga att vi är hänsynsfulla mot naturen.

Lästips: Takfarmen 8 års himmelskt odlande

Lästips: Odla i pallkrage – så får du till en bra jord, Kål – skörda 9 kg i en pallkrage, Odla i pallkrage, Förbered pallkragen på hösten , Hur mycket spenat blir det i en pallkrage?, Så bygger du en hållbar jord från säck

Hmm vad kan man göra i ett växthus på vintern? Så frön? Absolut!

Projekt 3 – Växthuset

Ända från starten 1992 hade jag tillgång till ett 17 kvadratmeter stort växthus. Jag började redan första året att odla tomat och gurka i växthuset samt rädisor och sockerärtor. Det var kul att ha ett sådant gynnsamt ställe att odla grönsaker på / i men det växthuset visade sig vara alldeles ypperligt till var att förodla alla växter från frö. Direktsådd hade ju visat sig inte riktigt vara min grej. Att istället så i byttor och krukor i växthuset blev en fullträff och jag experimenterade med att så de flesta växter mellan januari och juni. Det var lätt att hålla reda på fröna och det var varmt där under dagarna och ljuset var perfekt. Inga mer gängliga plantor!

En annan aspekt av växthuset var att jag hade en underbar arbetssplats att vara på. Det spelade inte någon roll om det regnade eller blåste, bara att kliva in och stänga dörrarna och njuta av klimatet. Det var perfekt att ha ett ställe som inte var beroende av väderleken och där man kunde hålla på med omplanteringar och frösådder. Efter ett par år smög det sig in en skrivbordslampa i växthuset, en fläkt för pollinering och en gitarrförstärkare.

Misslyckanden och lyckanden

Under 30 år har jag samlat på mig en hel del fullträffar och mindre bra resultat. Jag har tex aldrig lyckats med att kallså gurkväxter, dvs att så frön i april – maj i våra ouppvärmda växthus. Pelargoner har inte heller varit min grej. De ser så fina ut hos andra men hos mig, nej, nej. Tomat på friland har alltid blivit ett fiasko då de vid varje försök dragit på sig brunröta / potatisbladmögel. Blå bergsvallmo har aldrig överlevt i mina odlingar, ändå har jag inte givit upp. Har två plantor i Skogsträdgården som jag sa godnatt till i november, hoppas så innerligt att de vaknar i maj. Nya frön har också såtts i år. Echinacea och alla coola rudbeckior i spektakulära färger verkar vara kortvariga hos oss. Spelar ingen roll om jag frösår dem eller köper dyra plantor. Helt plötsligt är de bara döda. Alla gula rudbeckior verkar däremot trivas.

Några av mina fullträffar jag är riktigt stolt och glad över är:

Jag är så glad och tacksam att jag cyklade fel den där gången i mitten av 1990-talet så att jag upptäckte växten Primula i en trädgård i maj. Det var en av de stora motorerna i mitt odlande så att jag började kallså, odla perenner och gå med i Trädgårdsamatörerna. Nils Åkerstedts böcker den biologiska trädgården var en annan detalj som fick mitt odlande att växa. De var så välfyllda med väsentlig kunskap. Det som varit det allra viktigaste under alla år är att jag vågat pröva mig fram och härma naturen och att aldrig ge upp.

Lästips: Tidig blomning i skogsträdgården

Theres

För 15 år sedan klev Theres in i mitt liv och i mitt odlande och sedan dess odlar vi tillsammans. Det är det bästa som hänt mig och Skogsträdgården och hennes klurande och handlag med att bygga stengångar har fått Skogsträdgården att bli mer levande och vacker. Att odla med Theres är mitt liv nu! Det var hon som startade vår blogg Farbror Grön och anledningen till att jag arbetar med det här på heltid och hon på deltid idag. Det är verkligen en ynnest och lyx att få arbeta med det man älskar och samtidigt med kvinnan i mitt liv. Fantastiskt!

Lästips: Jag bygger stengångar i skogsträdgården, Farbror Gröns vinnarbalkong!, 10 års bloggande – hur allt började med Farbror Grön

Jag avslutar med ett odlingsråd och önskar er alla en underbar säsong. Tack för att ni följer och hejar på oss.

”Det viktigaste när man ger sig in på odlarstigen, är att man känner att man mäktar med det hela och att det är roligt och ger energi. Är du speedad och lagd åt att ta ut svängarna ska du göra det och är du lite försiktig så ska du vara försiktig. Men, det kan vara en god idé att fundera på motsatsen till vilken slags person man är”.

Johannes Wätterbäck

Läs alla 10 odlingsråd: Farbror Gröns 10 bästa odlingsråd

MISSA INTE NÄR VI PUBLICERAR NYA INLÄGG!

Fyll i din mailadress så skickar vi en mailnotis när nya inlägg publicerats.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.

femton − fem =