Det var längtan efter våren och tidig blomning som höll mig lite extra levande under den mörka årstiden i skogsträdgården. Att från år till år planera för ett hav av blommor när man som mest längtar efter färg och liv gav energi både i planeringsstadiet och när det faktiskt blommade. Blomman på bilden ovan heter Primula, denticulata och kallas ofta för blå bollviva.
Jag är uppväxt i skogsträdgården, i skogen och i en mörk timmerstuga med små fönster. Den tuffaste tiden att bo här var och är mellan oktober och april, då det är som allra mörkast och blötast. Redan första åren av mitt odlande la jag fokus på att få till en så tidig blomning som möjligt. Full av längtan till våren då man äntligen kan vara utomhus och njuta och arbeta i trädgården. Längtan efter ljuset, fägringen och ett färgsprakande hav av blommor utanför stugan var stor. Denna kalla maj påminner mest om en aprilmånad som vägrat släppa taget, ofta brukar det vara varmare än så här och betydligt torrare. Men jag är glad för den här sega våren, den får mig att njuta av våren och alla blommor längre än vanligt.
Vill du veta mer om Skogsträdgården och trädgården där samt min odlingshistoria, läs gärna: ”Mitt trädgårdsliv – den genetiska förklaringen och olyckan”, ”Mitt trädgårdsliv del 2 – stadsliv byts mot skogsliv” Mitt trädgårdsliv del 3 – odlandet startar”.
Tidig blomning
För att få till en massiv vårblomning gäller det att satsa på perenner och lökar som blommar tidigt och att plantera dem långt innan förväntad blomning. De ligger i dvala ute i rabatter och pallkragar och väntar på de rätta förutsättningarna innan de tittar upp. De blir också, om de överlever ( dessvärre inte alla lökar) bara vackrare och vackrare för varje år som går. Plantorna hittar sin plats och smälter in i sin miljö på ett helt annat sätt än ettåringar och ofta fröar de av sig eller förökar sig med rotskott.
Alla växter man har i en trädgård har en historia eller ja kanske fler än en. Var och när man köpte plantan eller om man fick den av någon. Kanske var det en växtbytardag, en flyktig bekantskap med en stickling i sin hand eller en ödeträdgård som förtvivlat skrek ”ta och gräv upp dessa plantor och ta hand om dem”. Flera av mina växter härstammar från olika odlarvänner. Majlis gula primula jag upptäckte när jag cyklade med barnen till förskolan, Eivors lila viva och alla de växter i skogsträdgården som min mamma för länge sedan planterade.
Primula vulgaris – ”vanlig” viva
Primula vulgaris finns i många varianter, både färg och form men just den här är väldigt speciell för mig. Det är Eivors viva, en kvinna som bodde längs en grusväg där jag brukade promenera och löpträna. Vi träffades under mina första odlingsår, kanske 1995 och började byta växter med varandra. Hon fick bollvivor av mig och jag fick jordvivor av henne. Jag vet inte om Eivor finns kvar på jorden längre men minnena av våra pratstunder kring växter och alla tips hon kom med lever vidare och även hennes vivor.
Jag tog ett krafttag under 2020 och grävde upp och delade ett gäng halvrisiga plantor och planterade dem i krukor i god och näringsrik jord under sensommaren och hösten. En behandling jag märkt att alla vivor/ primulor i skogsträdgården verkligen gillar. Bökigt kanske du tänker? Inte alls, helt naturligt att man tar hand om sina blommande vänner.
Blomning: Blommar mellan april – maj ( enskilda exemplar redan i mars vissa år) med en rad olika färger, finns i oändligt många olika former och färger.
Primula denticulata – Blå boillviva
Primula, denticulata, här en vit variant, härstammar från en felnavigering på cykel en gång under det tidiga 1990-talet. Jag var påväg till en äldre man för att kika på hans gigantiska pallkrageodling ( flera hundra) men cyklade helt fel och förbi en okänd trädgård i maj där det säkert stod ett par hundra blommande bollvivor. Jag blev helt betagen och letade febrilt efter info i en värld utan internet och fann till slut vad jag letade efter. Sedan dess sår jag och rotsticklingsförökar nya plantor var och vartrannat år då jag inte vill leva utan dem. Jag tycker att kombinationen av en kompakt och frodig bladrosett, en stängel som sträcker sig upp och ett hav av blommor längst upp är så klockrent vackert!
Blomning: Blommar mellan maj – juni med vackert vita, blåa, lila blomsterbollar i varierad storlek och höjd.
Corydalis – nunneört
Genom tiderna har jag förökat och försökt att föröka olika slags nunneörter från frö. Den ”vanliga” gula har varit relativt lätt att föröka från frö emedan de blåa och röda varianterna inte alls har varit så medgörliga. Jag har faktiskt hittills aldrig riktigt lyckats med de sistnämnda men ska testa i framtiden från egna färska frön, om det blir några. Att jag ändå har dem nu i skogsträdgården beror på att jag fick dem som gåva från trädgården som ligger vid vandrarhemmet Carlssons utkik i Halland. De grävde upp några knölar som jag varsamt packade ner i plastpåsar i min resväska efter en föreläsning. Hos dem växte de ymnigt, nästan som ogräs. Jag är så glad att jag fått dem att överleva och blomma i hela tre år i skogsträdgården.
Blomning: Blommar i maj med blommor i röda, blåa och lila nyanser.
Jag har alltid haft svårt för Bergenia, en jäkla skräpväxt har jag tyckt med rötter som slingrande gamla ormar, en sådan där växt många har men som jag inte riktigt fattat varför. Men tydligen var det en växt som min mamma ville ha i skogsträdgården när det begav sig och den har fått vara kvar, trots att jag decimerat den och vissa år nästan helt gjort mig av med den. Och eftersom den är så ”lätt” , ger sig inte av frivilligt och därmed svår att utrota lever den och frodas i tre små mindre grupperingar. Som blommande växt för pollinatörer är den viktig då den blommar tidigt och när den blommar surrar det humlor tätt kring blommorna mest hela tiden. Med åldern har jag också lärt mig att uppskatta den mer och mer och på vissa platser, speciellt i andras trädgårdar, när den utgör ett bestånd på ett smått svårbearbetat parti, tycker jag att den numera är ganska vacker och har sitt berättigande.
Blomning: Blommar i maj med lilarosa blommor i feta stora blomsterstockar.
Vallört
Vallörten är en av våra gerillaväxter i skogsträdgården, då vi hittar den självsådd lite här och där. Från början ett misstag. Jag var ”helt säker” på att jag hade fått tag på frön till Fläckig lungört, men det var denna växt som kom upp. Jag har försökt att ”bli av med denna växt” i rabatterna vid ett flertal tillfällen men än så länge har jag gått bet, den dyker upp lite här och där. Kanske har jag inte varit tillräckligt målinriktad men den har heller inte tagit över på ett massivt vis utan spridit sig ganska försiktigt. För humlorna verkar denna ört vara rena räddningen och jag tycker att de blålila blommorna är jättevackra.
Blomning: Blommar mellan april – maj med vackert rödlila blommor.
Wasabi
Wasabi känns så exotiskt att odla men samtidigt trivs den ju väldigt bra här, ja förutom det där med ljuset vi har under sommarmånaderna. Det här är en av alla de växter som vill ha längre nätter än vad Skandinavien kan erbjuda. Det märks i synnerhet på att rotbildningen, det är den man använder till sushi, inte blir optimal om plantan eller plantorna inte får vila under lägre nätter. Men lite blir det och bladen är också delikata.
Wasabi påminner ganska mycket om kålväxter och blir ofta drabbade av skadedjur som gillar att knapra på kål. Förutom att plantan är vacker i sig och att den ger förhoppningar om egen sushiwasabi är den väldigt vacker när den så här under kalla våren blommar med sina vita blommor. Vi har satt på ovandelen på en fågelmatare som bur på vår wasabiplanta, för att skydda mot fyrbenta skadedjur som knaprat på andra plantor i år, både på tulpaner, krokusar och primulor. Wasabiplantorna har vi köpt som plantor.Blomning:
Blomning: Blommar mellan april – maj med vackert vita blommor.
Ramslök
Äventyret med ramslök har varit ganska upp och ned genom åren. Efter flera års försök att så köpefrön (som mer eller mindre alltid är döda eftersom de inte är färska) avslutade jag detta dödsdömda projekt. Istället köpte jag på mig ett gäng plantor, av både engelsk och svensk härkomst och har sedan dess lyckats med att bygga upp ett bestånd. Förutom att man äntligen får ha den i sina odlingar och kan njuta dess vitlökssmakande blad, får man dessutom egna frön med utmärkt grobarhet. Antingen plockar man av dem precis vid rätt tillfälle eller så faller de i jorden och börjar gro där de hamnar. Jag har nu under 5 års tid tagit egna frön och sått i juni i krukor med planteringsjord och det har blivit mängder med småplantor som jag kunnat berika bestånden med.
Blomning: Blommar mellan maj – juni med vackert vita blommor.
Lästips: Så egen ramslök
Vårkrage
Vårkragarna har funnits i skogsträdgården sedan innan jag föddes och var en av de växter som så tacksamt hade överlevt sedan min mor gått bort. Funkior, aklejor ( blommar lite senare) och vårkragar var tre blommande växter med vackra bladverk som alldeles från början gav mig en uppåtpuff för att ta tag i odlandet. De stod ju där ute och ropade på mig vareviga vår. Man kan tycka att vårkragen är lite ”enkel” och kanske trist i sin gulhet, men den här tiden är den så uppskattad och så värd. Att bladen vissnar ner ganska rejält under sommaren, så man nästan tror att den dött, är ju inte heller fel utan rent utav praktisk, speciellt om man placerar den där annat växer upp efter den har blommat så att de halvdöda rasslet döljs. Vårkragens strålande solgula blommor tillsammans med vårens klargröna bladverk är verkligen en glädje för ögon och själ.
Blomning: Blommar mellan maj – och en bit in i juni med väldigt gula blommor.
Johannes Wätterbäck & Theres Lundén
Lämna ett svar