När härliga saker inte bara är på ett sätt, det gillar jag verkligen. Så när man ändå ska starta upp en mysig eld och bli av med ris, varför inte samtidigt tillverka världens bästa jordförbättringsmaterial ”biokol” och dessutom grädda egna pizzor i glöden på majbrasan.
Artikeln uppdaterades den 30 april 2026
När vi via ett radioprogram samt ett antal googlingar kom i kontakt med biokol för första gången öppnades dörren till något fantastiskt. Äntligen hade vi funnit ett stabilt material som man kan tillverka själv och som förutom att skapa luckerhet, även hade fukthållande egenskaper till odlingsjorden.
I åratal av odlande på en rullstensås, där jordmånen är skrattretande obefintlig, kom nu detta svarta guld in som en räddande resurs som skapade spänning och förväntan. Det sades även att detta material kunde höja avkastningen, men det var vi ju inte så intresserade av då vi är generösa med gödsling i allmänhet och tycker att vi får bra skördar. Vi bestämde omgående att vi skulle testa att göra detta svarta guld på egen hand.
Vi tar upp två tekniker i det här inlägget och det går att använda dem både under vår och höst. I år ska vi göra eget biokol under hösten för första gången, minikolmilan. Vi har så mycket ris och grenar sedan vårens avverkning av timmer. Missade du majbrasan den 30 april, lugn, du har hela maj på dig. Välj en dag då det inte är torrt ute i skog och mark och gärna en dag då det inte bölåser så mycket.
Vill du göra oss extra glada, prenumerera gärna på vår sida så får du en notis på din mail när vi publicerar nya artiklar. Du finner rutan för prenumeration när du scrollat ner nedanför det här långa inlägget.
Vad är biokol
”Biokol” eller vanligt kol (grillkol) som det också heter har en lång historia gällande odling. I Sydamerika vid Amazonas fann man för några decennier sedan ett stort område med extremt bördig svartfärgad mark. Vid närmare efterforskning hittade man höga halter av ”terra preta”(kol), vilket man tror förklarar bördigheten.
Utgrävningarna visade att terra preta-jorden i vissa områden är upp till flera tusen år gammal. Odlingsmässigt har man vid moderna försök sett att kol har mycket god förmåga att behålla struktur, fukt och näring. Något vi också märkt är att kol kan ersatta den massa i en odlingsjord som vanligtvis består av organiskt material, sand eller lera.
En detalj som är riktigt angenäm med biokol är alltså att kolet inte försvinner utan fungerar som ett varaktigt tillskott under många många år. Det ger även en massa och volym och blir därmed till en bra utfyllnad i jordar, speciellt märkbar i de man bygger själv i tex pallkragar. Biokol går att kombinera med olika former av organiskt material samt olika jordar.
När det gäller jord anser vi att det fungerar allra bäst i lätta jordar bestående av sand, torv eller en blandning av dessa material. Då kommer dess fuktbehållande egenskap verkligen till sin rätt därtill bidrar biokol till ökad volym och struktur. Med lera har vi inte än sett några märkbara fördelar
REKLAM FÖR EGEN BOK
Man börjar med potatis – och plötsligt vill man odla mer
I Den gröna handboken i grönsaksodling har vi samlat våra bästa erfarenheter från många års odlande. Här hittar du konkreta tips och guider till 44 olika grönsaker.
Flera traditionellt odlingsvärda grödor finns med i boken som tomat, paprika potatis, dill och basilika mm med arbetssätt som bygger på det vi själva gör i vår odling. Även en hel del om att skapa jord och näring och en del recept finner du i denna bok.
Läs mer om boken
Odla med biokol – hur det började
Det var när vi började odla på Takfarmen som vi verkligen testade biokolen i riktigt skarpt läge. I 18 dubbla pallkragar ( vardera rymmer 400 liter) byggde vi jord baserad på planteringsjord, barkmull, koskit på säck och biokol blandat med komposterat hönsgödsel. Totalt 60 liter ren biokol tillsattes i vardera pallkrage och det blev succé.
Vi fick till en relativt lätt jord, med bra struktur och med fukthållande egenskaper. Till råga på allt blev den betydligt mer hållbar än om vi bara använt torvprodukter. I åtta år odlade vi i denna jord. Varje år tillägsgödslade vi med ca 1- 1,5 liter pelleterat hönsgödsel och 1 – 1,5 l pelleterat grönsakgödsel ( var försiktig med organiskt gödsel nu, läs ”Gift i gödsel”) och vräkte ner ett par gamla krukor med planteringsjord från vår chili eller tomatodling. Förra året la vi ner Takfarmen-odlingen pga tidsbrist, men jorden används fortfarande på annan plats.
Vi har testat både eget biokol samt olika köpe biokol och i olika stadsjordar och vid skogsträdgården. Det har blivit lika bra överallt oavsett vilket biokol vi använt.
Lästips: Så bygger du en hållbar jord från säck.
Vi behövde volym
Nästan varje år på senare tid har vi utökat odlingen i Skogsträdgården vid vårt fritidshus. Alltid behövs mer volym och massa till våra odlingsplatser, pallkragar, friland och rabatter. Önskvärt är material som är lätt att transportera och något som vi kan göra själva av något som redan finns. Vilka otroligt höga krav kan man tänka!
Ett tag funderade vi på att skaffa en kompostkvarn så att vi kunde finfördela ris och grenar till komposterna för att göra jord av materialet. Men vi hade supersvårt att bestämma oss för vilken kompostkvarn vi skulle köpa. Den ena metoden var tyst när den arbetade men gav inte så där perfekta flisbitar som vi ville ha. Den andra gav snyggt flis som man tom skulle kunna ha på marken mellan pallkragarna men den lät så högt. Vi tycker dessutom att det är så himla tråkigt att köpa på oss nya maskiner som den mesta av tiden blir stående någonstans och bara är vägen. Så idén om att göra eget biokol kom lite som en räddning så att vi slapp ytterligare en maskin.
Hur det började- Minimilan
Första gången vi provade att göra biokol var det i metallburkar. Dessa hade vi perforerat med små hål (hammare och spik) och som vi fyllde med vedfnas och kottar. När burken var full satte vi på locket och la in burkarna i den stora glöden. Det är viktigt att brasan brunnit ett tag så att man har en bra glödhög. Det dröjde inte länge förrän det slog ut lågor ur hålen och en sk pyrolys inträffade om än lite okontrollerat och amatörmässigt. Pyrolysens princip är att man torrdestillerar ett material under hög temperatur utan att själva ämnet brinner upp. Istället brinner gaserna upp som kondenseras och frigörs av den starka värmen som i detta fall får träet att omvandlas till kol. Den perforerade hinken fungerar likt en mini-kolmila.
Lästips: Kolmila
Vikten avgör
Efter ett tag testade vi att med en lång pinne känna efter ifall vikten hade förändrats på minimilorna. Vartefter lågorna falnade kunde vi känna en märkbar förändring i vikt och vi kunde tills slut, när vi ansåg dem tillräckligt lätta, ta ur hinken från glöden. Vedfnaset hade förvandlats till kol och vi hade skapat vårt egna riktigt varaktiga jordförbättringsmaterial. Du må tro att biokolet nästan kändes som en skänk från ovan. Kolet var fortfarande varmt när vi hällde ut det så jag passade på att dämpa värmen och samtidigt ladda kolet med eget härtappat guldvatten. Att ladda kolet med antingen kiss eller gödselvatten är av vikt så att inte kolet suger åt sig fukt och näring från jorden där den hamnar. Laddat kol delar med sig av fukt och näring!
Lästips: Vårt första biokolsinlägg från 2012 ”Göra biokol”.
Vi måste bara berätta
I slutet av mars landade vår nya bok Gratisodla i fysiska form. De var verkligen en speciell känsla. Efter allt arbete – skrivande, fotograferande, letande i bildmappar och redigerande – fick vi äntligen se boken på riktigt. I gratisodla kan du läsa mer om att göra biokol, vi skickar löpande varje dag till alla er som beställer Gratidodla.
Läs mer om vår nya bok här, om att bli självhushållande på allt: Gratisodla
Liten jordmila – Farbror Gröns version
När väl koden var knäckt, hur lätt det var att tillverka eget kol, ville vi ha ännu mer. Jag började fundera på om vi inte kunde göra processen lite enklare och samtidigt få ännu mera kol. Jag tänkte på hur en kolmila är uppbyggd, som en stor glödande brasa med massor av jord som täcker den. Så när vi startade majbrasan för ett par år sedan testade jag, när allt ris brunnit upp, att täcka den glödande högen med 3 – 4 säckar planteringsjord och därefter vattna högen från ett gäng vattenkannor försedda med strilmunstycke.
Jag inspekterade högen under ett par timmar. Började det ryka från något ställe så fyllde jag på med lite mer planteringsjord (går antagligen lika bra med frilandsjord och sand) och vattnade lite till. När jag ansåg att högen var väl täckt och att det troligen inte skulle flamma upp och börja brinna igen, gick jag in och la mig. Är du det minsta osäker på om det kommer flamma upp eller räddhågad bör du ställa klockan på väckning några gånger under natten och gå upp och titta till din mila.
Avtäckning
Dagen efter, på morgonen, gick jag till högen. Jorden låg kvar som en skyddande skorpa och jag kunde tydligt känna värmen när jag la mina händer på den. Jag krafsade undan jorden med en spade och blottlade kolen. Jösses det fungerade det här också och vad mycket kol det blev! Förutom kol fick jag även ihop en hel del aska.
Ofta får jag frågan om skillnaden mellan kol och aska och om det finns några restriktioner över hur mycket kol respektive aska man bör använda när man odlar. När det gäller kol finns det väl egentligen inga restriktioner. Man får pröva sig fram, men ca 60 liter kol i en dubbelpallkrage på 400 liter har fungerat bra för oss, se inlägg längst ner i det här inlägget. Gällande aska för grönsaksodling rekommenderar man inte mer än 1 dl aska per kvadratmeter och år, pga innehållet av kadmium. I perenna-land och för bärbuskar och träd kan man ösa på betydligt mer.
Oavsett rent eller blandat – man behöver ladda kolet
Vill man bara ha rent kol, använda det till grönsaksodling, kan man ösa upp blandningen och sikta det genom ett finmaskigt nät. Då faller askan genom nätet och kolet blir kvar på det finmaskiga nätet. Vid det här tillfället var biokolet tänkt att användas till trädplantering samt våra perennarabatter, så jag behövde inte skilja kol och aska åt.
Tänk på: Till grönsaksodling är det 1 dl aska per kvadratmeter som gäller. Det beror på att träd innehåller lite kadmium som blir mer koncentrerat vid förbränning.
För enkelhetens skull blandade jag runt kolet och askan med den jord jag lagt på som ett lock på högen. Sedan öste jag upp blandningen i hinkar, baljor. Efter det var det dags att ladda kolet med gödselvatten. Det är viktigt att ladda kolet med vätska och näring, annars kan det dra åt sig fukt och näring från jorden.
Genom att ladda kolet ger kolet istället ifrån sig vatten och näring. Jag följer inte något specifikt gödselproportionsrecept utan ser till att kolet och som i det här fallet, kol, aska och jordblandningen verkligen blir blöt och att det får stå i några dagar, veckor innan jag behagar att använda det. Det går säkert att förvara det riktigt länge.
Ett varningens ord
Senaste åren har vi blandat eget gödselvatten av kiss, nässlor, pelleterat hönsgödsel och om jag haft något flytande köpegödsel har jag även blandat ner det, som en salig blandning alltså. I och med den stora skandalen med rester av bekämpningsmedel i ett flertal olika gödsel råder jag dig att vara försiktig med vad du använder. Troligtvis fungerar kiss samt alla oekologiska gödsel som inte innehåller vinass. För säkerhetsskull bör du läsa våra lästips här under om du inte är säker på vilka gödsel det är som fungerar.
Lästips gödsel och bekämpningsmedel: ”Gift i gödsel – hur ligger det till och vad gör vi?” ”Gödselskandal och sanningen om kravgödsel!”
Läs gärna också FOR´s rapport: ”Analys av påsjord och organiska gödselprodukter.”
Baka pizza – använd energin
Vi har blivit bortskämda med att våra barn då och då tar tag i matlagningen när vi är mitt uppe i trädgårdsarbetet, ja överlag har vårt intresse för mat och odling smittat vår avkomma. Så när vår son kläckte idén ”varför inte testa att grädda pizzor utomhus” tyckte alla att det var en excellent idé! Sonen sprang in i köket och satte en pizzadeg och började koka tomatsås. Jag gick ut på upptäcksfärd för att finna vår gjutjärnspanna som står på tre ben, en sk murikka.
Medan degen knådades, tomatsåsen kokades på spisen, osten revs och mozzarellan och oliverna skars i mindre bitar, ställde jag in den trebenta murikkan mitt i glödhögen så att den skulle värmas upp ordentligt. Under tiden murrikan blev varm kavlade ut degen och la på fyllning på pizzorna. Vi valde att göra ett par tre minipizzor åt gången. Det smakade underbart, vi ångrar bara att vi inte gjorde dubbel sats.
Mellan varje gräddning stoppade jag in murikkan mitt i glöden så att den blev rejält upphetted. Sedan lyfte jag ur den och ställde den utanför brasan och det var där vi gräddade pizzorna. Det går ganska fort att grädda pizzorna men vill man ha det ännu hetare letar man upp ett lock att lägga ovanpå. Locket kan man med fördel värma på glöden, se bara till att det inte är några plast- eller trädetaljer som smälter eller brinner upp.
Recept: Tomatsås- vårt grundrecept, Pizzasallad
Recept pizzadeg, denna sats är lite större än den vi hade och torde räcka till 4 personer: ”Göra egen pizza”.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar