Vi får återkommande ganska många frågor om gurkodling både utomhus och i växthus. En fråga som ofta kommer upp är om gurkor ska pollineras eller inte. Här kommer ett utförligt svar.
Att odla egen gurka är roligt och framför allt gott. En perfekt egenodlad gurka är tusen gånger godare än köpegurkor. När ens gurkplantorna börjat blomma har man kommit en bra bit på vägen. Blomningen brukar betyda att plantan har det bra. Bra med sol, bra med näring och är redo för att utveckla frukter. Ibland går det lätt och gurkor produceras i en rasande takt. Andra gånger kan det vara trögt. Ibland är det så illa att ens gurkor verkar missbildade eller smakar konstigt. De flesta växter som sätter frukt (gurkorna är i detta fall frukter) behöver bli pollinerade för att bilda frukter. Så är det inte alltid med gurkor. För att veta hur om gurkor pollineras eller ej behöver man känna till lite hur gurkan fungerar.
Två typer av gurka
Det finns två typer av gurka. Den ena typen som kan betecknas som ursprunglig, har både han- och honblommor. För att gurkplantan ska få gurkor måste det ske en pollinering. Det vanliga är att pollinerande insekter fixar detta. Men man kan också hjälpa till om man har dåligt med insekter. Då duttar man med en pensel, tops eller ett finger inuti en blomma och sedan vidare till nästa blomma. När blommorna vissnat börjar en gurka växa fram ur en pollinerad honblomma. En honblomma som ej blivit pollinerad utvecklar ingen gurka.
Den andra gurktypen är framkorsad för att ge frukter utan pollinering. Sorter av denna typ har endast honblommor. Helt utan pollinering växer en gurkfrukt fram från alla blommor. Då typen är en korsning mellan två gurksorter beteckas den som en F1-hybrid. Det framkommer på fröpåsen. Man talar också om att sorten är partenokarp.
Fördelen med den ena eller den andra typen
Det finns såklart en massa fördelar och nackdelar med den ena eller andra gurktypen. På plussidan tycker vi att frösamlandet har en given plats när det gäller den första typen av gurka. Odlingsdugliga frön bildas endast av sorter som har han- och honblommor. Men, fröbildandet kan också ställa till det för ätvänligheten. Ju längre en gurka får sitta kvar på plantan, desto större har fröna blivit inuti. Det är inte så roligt att upptäcka att halva gurkan är full med hårda frön. Om man nu inte önskat sig det. Just detta med frön är också det som är positivt med de partenokarpa sorterna. De utvecklar inga frön och därmed är de godare att äta även om gurkan blivit stor.
Den partenokarpa, självpollinerande typen, har en till mycket positiv egenskap. Har plantan börjat blomma, man har gödslat jorden väl och vattnar rikligt, kan man med säkerhet förvänta sig en god gurkskörd. En gurka som måste pollineras kan, om pollineringen uteblir, göra en riktigt besviken.
Hur vet man vilken typ man odlar?
Har man fröpåsen kvar kan man utläsa om det är en F1-hybrid, dvs partenokarp och självpollinerande. Saknar man sådan info kan man ändå få vetskapen om man studerar gurkblommorna noga. Om plantan endast har blommor med ett fruktämne bakom (ser ut som liten minigurka) är den med största sannolikhet en F1-hybrid. Finns det två typer av blommor, med och utan fruktämne bakom blomman ska dessa gurkor pollineras.
Viktigt att tänka på
Om man odlar i växthus eller inomhus kan det lämpa sig bra med partenokarpa gurksorter. Tillgången på insekter brukar vara knapp och därför är det bra om man slipper tänka på pollinering. Utomhus på tex friland passar det bra med gurkor som kräver pollinering. Utomhus brukar det finns pollinatörer som söker upp blommorna och liksom sköter jobbet.
Har man pollinerignskrävande gurkor i ett växthus eller likande behöver gurkan pollineras för hand med tex en pensel, tops eller ett finger. Man duttar lite i varje blomma när man har vägarna förbi.
När man odlar gurka kanske man vill ha flera olika sorter. Det är ju roligt med lite olika former och smaker. Men det kan också bli lite tokigt om man inte tänker sig för. En partenokarp sort kan nämligen av misstag bli pollinerad av en icke partenokarp sort om man odlar dessa nära varandra. Då sker en korspollinering och resultatet kan bli missbildade och osmakliga gurkfrukter. Det bästa är alltså att odla bara den ena typen eller hålla ett stort avstånd mellan dem.
Fler inlägg om gurka: Gurka – så odlar vi den inomhus, Så inte gurkväxter för tidigt, Gurkdöden – spinnkvalster.
Theres Lundén & Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar