Mina värsta tomatproblem

Det känns som att jag har haft alla Tomatproblem man kan ha. Ingen annan gröda jag odlat har jag brottats med lika mycket som tomaten. Sjukdomar, skadedjur och uteblivna skördar har kantat mina år som tomatodlare. Samtidigt har de här åren gett mig så mycket! Jag har lärt mig oerhört mycket om odlandets konst genom den här växten – och kanske det viktigaste av allt: att aldrig ge upp.

I den här artikeln bjuder jag på min tomatresa, kantad av en hel del misstag. Har du odlat ett tag kanske du känner igen dig och kan skina upp i ett leende, eller sammanbitna tänder. Är du ny eller relativt ny hoppas jag kunna hjälpa dig förbi några av mina missöden – så du hinner göra dina egna istället.

Allas odlarresor är individuella äventyr, en källa till både oro och glädje, som livet självt skulle jag vilja påstå. Vill man lyckas måste man våga misslyckas och inte stanna kvar bedrövad när det inte blir som man tänkt.

Vi som odlat länge har ofta en envishet som triggas av motgångar istället för att knäcka oss. Det tar många år innan man får fason på odlandet – och inte ens då går man säker.

Det här får du vara med om i artikeln:

• Mina första trevande år med tomat i ett övergivet växthus
• Pollineringsproblemet som gav mig en handfull tomater på nio plantor
• Gråmögelkatastrofen som lärde mig allt om ventilation
• Två olika mögelsjukdomar som slog till två gånger med 15 års mellanrum

Den här artikeln uppdaterades juli 2026

Gillar du vad vi gör? Vill du stötta oss:

20–30 kr – en liten slant
50 kr – Tack för artikeln!
100 kr – stötta arbetet bakom

Swish: 123 261 02 85

Min tomathistoria

Låt mig börja att berätta om hur det började. På vår mark, vid vårt hus stod det ett växthus. Det var min pappa som skaffade växthuset i början av 80 talet för att provodla snytbaggsresistenta gran och tallplantor. När projektet var över stod växthuset tomt och väntade på att mitt odligsintrese skulle kicka igång. Det var verkligen en lyx att redan ha det där många odlare drömmer om att skaffa.

Tomat och gurka var de två första grönsakerna jag började odla i växthuset redan under min första odlingssäsong 1992. Det var innan Nokia hade introducerat sin bästsäljare 3210, innan 3G och internet med alla dess fantastiska kunskaps- och kommunikationsmöjligheter låg inom räckhåll för de flesta.

Vi vet hur det är – man börjar odla lite, och plötsligt vill man kunna mer

I Den gröna handboken i grönsaksodling har vi samlat våra bästa erfarenheter från många års odlande. Här finns allt från grunder till konkreta tips som faktiskt gör skillnad i odlingen – och guider till många olika grönsaker som gör det lätt att prova vidare.

Det är en bok många beskriver som en riktig odlingsbibel – en sådan man återvänder till, säsong efter säsong. I just denna bok är tomat med som en av grödorna.

Läs mer om boken

eller beställ ditt exemplar här.

Hade jag börjat odla idag hade det varit lättare att få hjälp när något gick galet – nu finns det fantastiska odlingsgrupper på Facebook och härliga bloggar och Instagramkonton.

Där och då var det egentligen bara mellanmänskliga kontakter, handelsträdgårdar och biblioteket där man kunde inspireras till både ny och beprövad kunskap. Jag inser nu, när jag skriver det här, att jag inte är så ung längre – det var ett tag sedan jag stack ner mina oskuldsfulla fingrar i jorden och blev fast i ett annat sätt att leva.

Här kan du läsa mer om hur det startade: Mitt trädgårdsliv del 3 – odlandet startar

Vått och torrt

Tomat och gurka är egentligen inte den bästa kombinationen, sägs det – gurkan vill ha det fuktigt, tomaten torrare – men det visste jag inte i begynnelsen, och det fungerade ändå ganska skapligt för att vara ett första odlingsår. Jag fick ändå skörd, om än en liten, det var bara rena turen att det blev något.

Första 10 åren var det uteslutande färdiga tomatplantor av sorten Dansk export eller Moneymaker jag köpte från handelsträdgården som jag odlade. De första 20 åren odlade jag uteslutande tomater inne i mitt växthus i skogsträdgården då och då på friland.

Att jag inte odlade plantorna själv från frö beror helt enkelt på att det var för mörkt i timmerstugan där jag bott större delen av mitt liv och jag hade inte börjat med växtbelysning då..

Jag fann kunskap

Jag brukade invänta sista helgen i maj innan jag handlade tomatplantorna, och planterade tre i var och en av mina hemsnickrade 50-literslådor med byggplast på insidan.

Tack vare att jag tidigt i min odlarkarriär hittade Nils Åkerstedts trädgårdsböcker, bland annat ”Den biologiska trädgården”, kunde jag hoppa över en hel del odlarmisstag – framför allt när det gällde jord och gödsel, men även en hel del annat annat.

Jag förstod genom Nils, tankarna bakom odling och därmed öppnades odlardörren på allvar. Tidigt förstod jag också något som en del fortfarande inte vet: att planteringsjorden i säckarna bara innehåller näring för ca 3–4 veckor och att man behöver tillsätta näring för att växter ska kunna växa och ge skörd.

Läs mer: När jag besökte min odlingsguru Nils Åkerstedt

Trälådorna på växthusbilderna lite längre upp i denna artikel är samma lådor jag odlat i sedan 1993. Gjorda av impregnerat virke och klädda med byggplast på insidan. Jag fick dem av en av mina odlarinspiratörer, Ute Jacobs.

2013 var sista året jag odlade tomater i dem i skogsträdgården. Numera odlar vi tomater utomhus i stora krukor och oldlingslådor.

Läs mer: Odla tomater i krukor utomhus

Tomatjord på 90-talet

Jorden till tomatlådorna under mina första tio år skapade jag av den billigaste planteringsjorden (fem säckar för 100 kr), hästdynga från gården bredvid, lite pulvriserat algomin, någon näve vedaska och en eller två nävar Chrysan eller hönsgödsel. Jag blandade alla komponenter i en stor balja så att allt fördelades väl, och sedan hällde jag blandningen i mina odlingslådor.

Ekologisk gödsel

På 90-talet var det ytterst svårt att få tag på ekologisk eller kravmärkt gödsel om man inte kände en bonde som odlade på det sättet. Så det gällde att finna de minst dåliga alternativen.

Att kunna få merparten av gödslet från grannens gård kändes riktigt fint. Ibland gick jag några hundra meter på grusvägen med den stora skottkärran och hämtade hästskit, och ibland kom Hans-Olov över med en skopa eller två.

Men var försiktig med ekogödsel och ekojord: Gift i jord och gödsel – hur ska vi tänka för ett giftfritt odlande?

Min tomatproblemhistoria

Mitt första år, 1992, låg fokus på att återskapa den blommande perenna trädgården. Växthusodlingen var därför inte så seriös, men det var ändå då jag startade den. Jag visste ingenting om odling eller växthusodling.

Min pappa hade fått några avlånga jordsäckar med jord och näring, där man skulle snitta upp ett kryss på två ställen och köra ner två plantor i vardera säck. Jag satte ner två gurkplantor och två tomatplantor. Jag minns inte hur många gurkor eller tomater det blev, men jag har ett svagt minne av att det blev fler gurkor än tomater.

1993 utebliven skörd

var det brist på pollinering som gav mig rekorddålig skörd. Jag blev så bedrövad! Jag tyckte att jag hade gjort allting rätt. Plantorna var stora, jorden var gödslad, jag vattnade regelbundet och det blev massor av blommor. Men det blev bara en handfull tomater – på nio plantor! Någon, jag minns inte vem, gav mig idén om att det kunde bero på dålig pollinering.

Läs mer här: Ingen pollinering, inga tomater – så hjälper du till på egen hand.

1994 pollinera

bestämde jag mig för att ta hjälp av en fläkt på timer som då och då blåste runt frömjöl i växthuset. Det fungerade bättre, ja riktigt bra dessutom. Jag pollinerade också för säkerhets skull för hand med en pensel, och fick tomater på varje blomma. Det var en väldigt varm och torr sommar, och tomaterna stortrivdes i växthuset.

Skörda smart – ta hand om hela din odling

I Skörda, lagra, laga visar vi hur du tar tillvara på allt du odlat – från första skörd till färdig måltid. Du får hjälp att veta när det är dags att plocka, hur du lagrar dina grönsaker och vad du kan laga av det du skördat.

Boken är en perfekt kombination av odlingsguide och kokbok, fylld med praktiska råd och recept som gör det enkelt att ta hand om din skörd.

Lär dig hur du syrar, torkar, lagrar och lagar – så att inget går till spillo.

Läs mer om boken och beställ ditt exemplar här.

En del klasar blev så stora, fullmatade och tunga att stammen mot klasen böjde sig och tillväxten ströps. Jag blev tvungen att binda upp klasarna så att grenen inte skulle böjas. Jag ville att alla frukter skulle kunna utvecklas. Den framtida skörden såg verkligen lovande ut, och det var med både stolthet och glädje jag sprang in och ut i växthuset och räknade till över 400 tomater på nio plantor.

1995 allt ruttnar bort

Jag la märke till något annat också när växthuset var utrustat med en fläkt: plantorna blev inte lika gängliga, de blev snäppet kompaktare än tidigare år. Sommarvärmen, som under sex veckor varit så tryckande att man knappt kunde sova, avtog i augusti. Det blev en kall och våt höst som kom lika snabbt och plötsligt som värmen hade gjort.

I panik stängde jag alla ventilationsfönster och dörren till växthuset för att hålla kvar den lilla värme som fanns. Det var startskottet till mitt dittills värsta misslyckande. Att stänga all ventilation är något man aldrig ska göra i ett växthus med tomater, och är det dessutom fuktigt är katastrofen ett stenkast bort. Resultatet blev ett kraftigt och galopperande angrepp av gråmögel som förstörde mer än hälften av skörden.

Jag hade ingen aning om vad jag drabbats av. Frustrerad begav jag mig till handelsträdgården och sökte råd. Ingen visste vad det var, men för säkerhets skull bad de mig köpa ett pyretrumpreparat mot skadedjur och en tryckspruta. Jag laddade sprutan enligt instruktionerna och gick loss med emulsionen, men inget hände.

Jag åkte tillbaka och fick en förklaring om att det kunde bero på kolbalansen i växthuset – ungefär som i en kompost där för lite trädgårdsrens och för mycket matavfall gör att det ruttnar istället för att brytas ner.

Gråmöglet spred sig till allt i växthuset – basilika, gurkplantor och alla kryddor – och det såg fruktansvärt ut. En del tomatplantor ruttnade av på mitten av sina tjocka stammar, och plantorna kapsejsade och hängde som lik i halmbalssnörena jag bundit upp dem i. Fulla med stora, omogna frukter! Jag plockade alla frukter som inte angripits, sköljde dem väl, torkade dem och placerade dem i fönsterna och det fungerade, sakta men säkert mognade de räddade frukterna.

Tyvärr har jag inga bilder från katastrofen, men det är det värsta och hemskaste jag någonstitt sätt i ett växthus!

Plocka dem gröna

Det var där och då jag lärde mig att tomater kan plockas gröna och sedan mogna och bli röda inomhus, där de förvaras. Alla tomater jag tagit in i stugvärmen klarade sig. Även om det inte blev 400 tomater att skörda, var det här min dittills största skörd.

En av slutsatserna jag drog var att fukt och brist på ventilation var en av orsakerna till det märkliga angreppet. Idag stänger jag aldrig växthuset på hösten utan att se till att det finns någon slags värmekälla som samtidigt gör klimatet lite torrare. Det kan vara en byggfläkt, en frostvakt eller ett gäng fotogenlyktor.

Läs mer här: Vi plockar tomaterna gröna

1995 det fungerar

1995 var året då jag verkligen tänkte lyckas med tomatodlingen. Nu hade jag gått igenom så många missöden att jag kände mig redo. Det blev lika fina plantor som året innan, och blev det lite för kallt och fuktigt i växthuset satte jag in ett par fotogenlyktor som fick brinna och avge värme och koldioxid.

Jag anlade dessutom en liten kompost för att alltid ha koldioxid i luften, så att framtida gråmögelproblem kunde förebyggas – om det nu var kolbalansen som varit rubbad i växthuset.

Mitt femte och sjätte år, 1996 och 1997, gjorde jag en hel del trevande försök att odla tomater på friland vid min mormors gamla stuga. Min vän Karin hade lärt mig att tomater gärna bildar rötter längs stammen och att det är lätt att ta sticklingar från dem. Jag kunde inte hålla mig borta från saxen, och helt plötsligt hade mina nio tomatplantor blivit dubbelt så många, så att jag kunde plantera deras barn lite varstans. Jag stoppade ner en hel del på friland, i samma land där jag odlade potatis.

Jag visste inte då att just den samplanteringen var orsaken till att de där tomaterna aldrig blev bra – det blev mest brunaktiga och förkrympta frukter. 15 år senare skulle jag, genom Lena Israelsson, få reda på vad som drabbat mina tomater. Brunröta, eller potatisbladmögel som det också kallas.

Följande 15 år: Efter två års misslyckade tomatförsök på friland gav jag upp. Jag visste inte vad det var jag drabbats av, och istället för att stånga mig blodig lade jag ner min frilandsodling av tomater helt och använde bara växthuset ( tills jag övergav det för att odla tomater utomhus i hinkar).

2012 galopperande brunröta

2012 drabbades jag,vi, av den största tomatkatastrofen i mitt, vårt odlarliv. Jag trodde att jag kommit förbi problemen med tomater, så jag blev faktiskt tagen på sängen när katastrofen var ett faktum.

I en ny trädgård Tillammansodlingen¨s vid vår lägenhet samodlade vi tomater och potatis på friland mot en södervägg. Minnet av de bruna frukterna femton år tidigare hade bleknat, och den tryckande vårsolen i kombination med mängder av tomatplantor gjorde mig entusiastisk men samtidigt förblindad. Vi odlade även några i mobila odlingslådor inte långt därifrån.

I augusti, när tomaterna såg riktigt fina ut och det var dags att börja skörda, small det till. Det började med att några stora, nästan mogna tomater blev bruna och oätliga direkt på busken, men kort därefter spred det sig till alla frukter, stora som små.

Jag gjorde som jag arton år tidigare gjort under gråmögelangreppet: plockade av alla tomater, sköljde av dem och lät dem eftermogna i fönsterna. Sorgligt nog fungerade inte taktiken denna gång – tomat efter tomat på fönsterbrädan antog den bruna färgen, och jag fick slänga över tio kilo tomater. Resten gjorde jag grön tacosås på.

Vid senare angrepp har vi dock märkt att om man plockar av alla tomater tidigt under ett angrepp av potatisbladmögel, kan man rädda en hel del frukter och att många kan utvecklas och utveckla sin mognadfärg.

När angreppet 2012 inträffade fanns både internet och Facebook, och jag kunde snabbt få reda på vad tomaterna drabbats av. Tack vare Lena Israelsson fick jag veta att potatis och tomater i samma odling ofta ger brunröta på tomater.

När jag googlade på potatisbladmögel hittade jag uppgifter om att det funnits i Skandinavien sedan 1800-talet, och att det finns tre stammar av möglet – två luftburna och en som smittar genom jorden.

Läs mer om potatisbladmögel på tomater här: Se upp för potatisbladmögel som angriper potatis och tomat

Sammanfattning: Tomat är grödan jag brottats mest med genom åren – från pollineringsstrul och gråmögel till brunröta som drabbat mig två gånger med femton års mellanrum.

Varje missöde har lärt mig något: om ventilation, om samplantering, om att plocka gröna tomater och låta dem mogna inomhus. Facit efter över 30 år är enkelt: man lyckas inte genom att undvika misstag, utan genom att inte ge upp efter dem.

Jag, vi, kommer säkerligen att testa att odla tomater på friland igen någon gång – och nya utmaningar väntar nog redan runt hörnet. Men det vi tycker fungerar bäst nu för tiden, är att odla tomater i stora krukor och behållare på soliga lägen utomhus.

Här kan du läsa mer om detta: Odla tomater i krukor utomhus

Och sedan länge, det är ju allmänt känt, men du kanske upptäckt oss alldeles nyss: Vi tjuvar inte våra tomater – och ändå drunknar vi i tomater varje år

Lycka till med dina tomater

Johannes Wätterbäck & Theres Lundén