Måste man kommentera saker man inte gillar?

Måste man kommentera saker man inte gillar? Nej det är inget krav! Men överallt på nätet – särskilt på Facebook, vimlar det av negativa kommentarer där tjafs och meningsskiljaktigheter ibland kan ta över kommentarsfälten. De flesta verkar tycka att det är trist och vi möter många som slutat kommentera eller helt enkelt undviker, speciellt Facebook, eftersom de inte orkar med bråket.

Först och främst vill jag säga att det inte är överdrivet många negativa kommentarer i våra flöden och väldigt sällan av ni som följer oss. Men om vi inte håller koll ungefär var femte timme under den vakna delen av dygnet kan negativiteten och bråken snabbt eskalera. Vi gör det ganska enkelt för oss genom att blockera personer och ta bort kommentarer när det behövs. Det är ett effektivt sätt att bli av med människor som inte bidrar med något annat än att sprida icke-glädje genom att basunera ut sina åsikter, men vi blockerar och tar bort för att inte negativiteten ska flöda vidare.

Trots att det rör sig om relativt få personer tar det ändå tid. De äter upp värdefull tid och energi som vi hellre skulle lägga på att skriva artiklar och göra filmer. En gång blev vi anmälda till Länstyrelsen för att vi tog hand om två övergivna kattungar under kallaste november, det tog minst en halv dags arbete att bemöta länstyrelsen i två långa samtal.

Läs mer här: Vad hände med kattungarna?

Det är svårt att veta när nästa negativa regn drar in över våra plattformar. Ibland anar man det i förväg – till exempel vid skämtsamma inlägg eller sådana man vet är lätta att misstolka – men i princip kan negativiteten dyka upp under precis vilket inlägg som helst. Vi har kunnat se att brist på acceptans och svårt att förstå humor är en väldigt vanlig kombination bland de som kommenterar negativt i våra flöden och för de som blir arga.

Vad är det då för människor som beter sig så här?

Vi ser att de flesta som delar med sig av kunskap eller kreativitet på nätet förr eller senare drabbas av personer som vill tala om hur saker egentligen ligger till, briljera med sin egen förträfflighet eller ibland rent av kränka oss och andra. Sällan, mycket sällan, delar de med sig av sina råd och åsikter på egna plattformar. De är lite som parasiter – de behöver en levande värd för att synas.

Det är en blandad grupp människor, även om våra flöden domineras av kvinnor då över 80 procent av våra följare är kvinnor. Men tittar man runt i andra grupper och på andra sidor är fördelningen mellan män och kvinnor lite olika, det varierar ganska mycket beroende på intressesfär.

Det är relativt få yngre personer som beter sig illa där vi håller till, kanske för att de inte hänger så mycket på Facebook och på Instagram där vi främst finns och för att de har mycket för sig i livet. De människor som bråkar och kommenterar otrevligt är oftast över 50 år. De har sällan ett foto av sig själva som profilbild – oftast är det en hund, häst eller katt. Klickar man in på deras profiler ser man att ett flertal av dem lever ensamma. En annan påtaglig gemensam nämnare är att de som sprider negativitet inte tillhör vår följarskara, ofta är det människor som helt random sett vår film, läst vårt inlägg utan att veta vilka vi är.

Har man inget snällt att säga så…

Dessa människor är envisa och har svårt att be om ursäkt eller erkänna att de misstolkat något. De förstår sällan att det de skriver kan vara opassande eller är en feltolkning – de verkar tro att de gör världen en tjänst genom att “rätta” andra. Oftast är det helt lönlöst att föra diskussioner med dessa, det bästa är att blockera och ta bort.

Om man fick önska skulle deras tangentbord vara utrustade med fyra sorters lås:

• ett “alkolås” som hindrar dem från att skriva efter alkoholintag.
• ett “snäll-lås” som hjälper dem att formulera sig vänligare.
• ett “IQ-lås” som stoppar dem helt de dagar när hjärnan inte riktigt är med.
• ett ”jag bryr mig inte så mycket lås” som gör att det blir enklare att scrolla vidare.

Det finns förstås fler analyser att göra – den här texten är långt ifrån heltäckande. Men vi vill ge en inblick i en del av vår vardag och i en problemematik vi ständigt måste hantera. Kanske finns det någon som läser detta som lyckas lägga band på sig och hejda sig innan hen skriver, eller berätta för en reaktiv vän så att denna kan tagga ner.

Man får tycka och tänka vad man vill, vi har verkligen inte några problem med det. Men man måste inte göra det hos oss eller hos andra som delar med sig av sina liv, sin kunskap och som inspirerar. Har man väldigt många åsikter är det allra bästa om man startar en egen sida eller grupp där man kan uttrycka sig fritt på sitt eget sätt. Att kommentera andra på nätet är ingen mänsklig rättighet.

Många av oss som gör inlägg, filmer och artiklar och delar med oss av våra liv och vår kunskap är människor. Att gå lös på oss och våra följare i våra kommentarsfält är lite som att kliva in oanmäld på våra gårdsplaner och tala om hur allt egentligen ligger till. Sådant sker ju väldigt sällan i det verkliga livet, tack o lov.

Här kan ni läsa lite mer ingående i denna problematik: De självutnämnda väktarna – en inblick i vår vardag

Johannes Wätterbäck & Theres Lundén