Egen svampgurka till nyårsbadet

Att ta sig ett varmt bad med en egenodlad svampgurka är inte bara ovanligt och lyxigt det spränger alla gränser, för vad det innebär att odla för självhushåll.  Tänk att inte bara odla det du ska äta utan dessutom odla egna skönhetsprodukter, ekologiska och närodlade! Jag blir nästan vimmelkantig.

Nästan varje kväll ända sedan jag var liten har jag glidit ner i ett hett bad. Det finns verkligen ingenting som kan göra mig så avslappnad och rofylld som just ett hett bad. Till min kvällsrutin hör, förutom själva, tvättandet, också en stunds läsning. Det brukar var just i badet som jag hittar till de mest intressanta frösorterna. Bredvid badkaret har jag en pall med tidningar, någon bok och under december månad även fuktskadade frökataloger. När jag upptäckte svampgurkan i en frökatalog på 1990-talet kändes den alldeles för övermäktig och hardcore att odla. Men någonting inuti mig sa mig att det en gång skulle bli av.

Förra året kände jag mig dock tillräckligt mogen som odlare att jag vågade klicka ner den i min fröbeställning och hoppas på det bästa. Den är mycket mer värmekrävande än vanliga slanggurkor så den fick bo i växthuset uppe på takodlingen under hela säsongen. Den var otroligt seg till en början och jag trodde att jag inte skulle lyckas få fram en endaste gurka den här kalla sommaren, men det gick! En gurka utvecklades, ingen bjässe, men tillräckligt stor för att kunna delas och använda som scrubsvamp under ett kvällsbad.

Svampgurkan är verkligen av udda natur. Där vanliga gurkor är fuktigt köttiga är svampgurkans innanmäte som ett virrvarr av fibrer. Inkråmet är som ett skelett. När jag skördade svampgurkan vägde den hyfsat mycket men ändå mindre än vanliga gurkor. Efter att jag plockat av den lät jag den ligga i vardagsrumsfönstret och torka en månad. Jag var bra sugen på att skära upp ett snitt och titta på den men jag lyckades hålla fingrarna i styr. När jag väl tyckte att den vägde tillräckligt lite tog jag mod till mig och började klä av den och vad glad jag blev när jag såg hur den såg ut.

Jag hade ingen aning om man skulle preparera svampgurkan på något sätt innan man kunde använda den i badet. Skelettet hade legat och torkat ytterligare en månad och var knastertorrt och jag tänkte att, äh,  jag skrubbar mig med den som den är. Jag tog fram en kniv och skar av den på mitten medan jag fyllde på vattnet och förberedde Theres mentalt för att fotografera mig i badet. Jag hade försökt pilla ut fröna ur det torra fruktköttet ett flertal gånger men aldrig lyckats få ur alla frön.

Herre min skapare vad mycket frön det lossnade från svampgurkan. Helt plötsligt såg det ut som om det var fullt med skalbaggar i badkaret, det låg frön överallt på vattenytan och guppade.  Nu har jag så mycket frön att det både räcker och blir över. Vilken tur att jag bara odlade parternokarpa gurkor i växthuset så att det inte blev någon korsbefruktning av badsvampsgurkans blommor.

Johannes Wätterbäck