Denna artikel är en del av en serie om mitt trädgårdsliv, del 3. Som liten hjälpte jag min mamma i hennes trädgård. Av en slump och genom en längtan efter mening och skönhet blev den till min. Marken, några steg utanför dörren, blev till mitt gröna universitet av misslyckanden och till ett ställe jag ständigt skulle komma att återvända till.
Läs gärna: Mitt trädgårdsliv del 1- den genetiska förklaringen och olyckan.
Läs gärna: Mitt trädgårdsliv del 2 -stadsliv byts mot skogsliv.
Jag ville få min mammas trädgård att blomstra så som jag mindes den och som det såg ut på alla fotografier som min pappa tagit under alla hennes odlingsår. Men vad svårt det var att få kläm på odlandet!
Mitt trädgårdsliv startar
Söndagen den 8 mars 1992 började jag odla på riktigt skrev jag i min almanacka. Mina tidigare försök hade varit ganska splittrade, otåliga och sporadiska. Men det kändes som att jag hade längtat i hela mitt liv efter att få sätta igång och huvudet var fullt med minnen och inre bilder. Turligt nog fanns det även en fotolåda jag kunde botanisera i och inspirera utav. I efterhand har jag förstått att jag behövde de där tuffa värnpliktsmånaderna för att ta tag i mitt odlande, ja mitt liv. När jag muckade från det militära kändes det som jag fått livet och friheten åter, allting var möjligt! Det var en fantastisk känsla av att världen låg öppen och väntade på mig, att det hängde på min vilja och envishet.
Jag hade verkligen ingen aning hur jag skulle gå till väga med trädgården, hur jag skulle börja eller för den delen fortsätta. Jag hade ingen bestämd plan, jag ville bara att den skulle börja leva igen. Jag bestämde mig tidigt för att rensa upp, att den jord som fanns i de 14 rabatter som trädgården då bestod av skulle grävas upp, sållas och sedan läggas tillbaka. Det var ett jäkla grävande, sållande och hackande. Herrejösses vad rötter jag fiskade upp, i synnerhet rötter av kirskål. När all jord var sållad och tillbakalagd såg jorden ut så där som man kanske tänker sig att jord ska se ut, ligga bar och brun och se jordig ut. Perfekt tänkte jag, nu är det viktigaste ordnat!
Min första sådd
Rabatten precis utanför dörren, den till vänster på bilden ovanför, hade jag valt ut som platsen där det skulle direktsås sommarblommor. Jag hade fått tag på en sådan där mixpåse med sommarblommor och blev betagen av bilden och hade storslagna planer gällande färg och form. Äntligen låg Edens lustgård inom räckhåll. Visst tänkte jag redan då att jag tyckte att det var lite smått märkligt att så sådana blommor i raka rader, men jag kunde inte riktigt lista ut hur jag annars skulle så fröna. Så jag gjorde ett gäng fåror och strösslade ut frön i dem, la på jord och vattnade. Efter en vecka började det komma upp växter i fårorna, men herregud vad svårt det var att veta vad som var vad? Ingenstans kunde jag läsa mig till hur respektive växter eller ogräs såg ut som småplantor, internet fanns inte 1992. Jag lärde mig att vissa ogräs är otroligt vackra, som små plantor, och att vissa växter man vill odla ser ut som ogräs. Helt klart förvirrande! Till slut stannade det vid att jag inte kunde rensa bort någonting av det som tittade upp av rädsla för att ta bort de växter jag ville skulle växa där, allt fick bli kvar! Och som ni ser på bilden ovanför och till vänster är det som breda motorvägar av grönt.
Näring
Jag hade redan innan denna operation startat tagit tag i det där med näring och fått mig rekommenderad en stor säck gödsel i form av blåkorn som jag köpte på närmaste handelsträdgård. Då jag är en överdoserande personlighet hände det redan första säsongen att en eller två nävar även blev till tre och fyra. Ringblommorna som överlevde min direktsådd i fårorna blev gigantiska men lade sig platt efter ett kraftigt regn i juni.
Att veta hur man ska göra
Vad svårt det var att få kläm på odlandet! Jag frågade alla möjliga människor som odlade, läste böcker och tidningar på biblioteket men tyckte inte att jag fick svar på mina viktigaste frågor: Hur gör man jord? Hur och med vad ska man gödsla? Hur ska man så frön? Direkt eller inomhus i fönsterna? Vad betyder skola om och vad är sticklingsförökning, hur omplanterar man bäst, vilka krukor ska man ha, måste komposten vara helt förmultnad för att inte växterna ska dö mm?
Genom Theres och mitt författande av vår första odlingshandbok Alla fingrar gröna var det någonstans 1992 – 1995 jag hamnade mentalt i odlandet när jag började att skriva. Skrivandet blev delvis som en tidsmaskin och samtidigt ett stort pussel som behövde läggas. Vad var det jag som 22 åring behövde veta? Vilken kunskap hade kunnat avancera mitt odlande och förebygga en hel del misstag? Bit för bit kom jag i kontakt med den oerfarna odlaren Johannes och började förstå vad det var vi var tvungna att förmedla i våra böcker, hur tydliga vi behövde vara. Resan från fröet till första tuggan eller blombuketten var tvungen att förmedlas exakt, varenda steg måste med och mer därtill. Första boken var otroligt krävande att skriva, mitt i småbarnsåren, men mest för att det var vår första bokresa, vi följde bara med i processen utan att ha någon som helst koll. Lite som första året man odlar.
Vår odlingsbok. Alla fingrar gröna.
Vår odlingsbok: Flera fingrar gröna.
Vår skördebok: Skörda lagra laga
Rätt fokus
I början var det själva blommornas blommor och grönsakernas frukter som var det centrala för mig, frikopplade från sammanhanget, jorden och platsen där de skulle växa. Så fort jag odlade utan att se helheten gick det åt helvete. Många gånger hade jag målbilden som den färglada bilden på fröpåsen signalerade men ofta kom fröna inte ens upp eller såg väldigt märkliga ut så att jag förväxlade dem med ogräs. Under 90 -talet föddes min mer eller mindre konstanta avsky mot att direktså växter, det blir ju ofta så dåligt resultat. Att få något att blomma eller ännu hellre att kunna äta något, det var en ytterst osäker historia. Så hur lyckas man från ett sådan motlut? Svaret är enkelt! Man ger inte upp och man bygger från grunden. Det första jag var tvungen att lösa, på denna grusiga och steniga plats, var hur man faktiskt bygger en odlingsjord.
Steg 1 är att inte att fokusera på grönsakernas frukter eller blommornas blommor, det är att förstå hur de vill växa och vad de kräver för att må bra. Att bygga en god jord, kan ske på många olika sätt, och att ta reda på var växten kommer ifrån är en ytterst bra grund att arbeta utifrån.
Läs mer: Odla i pallkrage så får du till en bra jord.
Läs mer: Jorden en viktig del i mitt odlande.
Läs mer: Förbättra jorden kontinuerligt.
Odlingshandböckerna kom in i mitt liv
Som av en slump fann jag Nils åkertedts odlingshandböcker på biblioteket i staden. Herre gud vilken skatt dessa böcker var. Inte ett fotografi, inte en färgbild utan bara svartvita tekningar och massor av kunskap. Efter första året med dessa böcker, jag lånade om dem vid jämna mellanrum, avancerade mitt odlande enormt. Cirkeln slöts och jag såg helheten och kunde börja odla på riktigt. Jag lärde mig allt det där jag behövde veta. Hur man sår, skolar om, planterar om, avhärdar, planterar, skördar och hur man skapar jordar och använder sig av det organiska material man har att tillgå.
Läs mer: När jag besökte min odlarguru Nils Åkerstedt.
Trädgårdsamatörerna
Nästan samtidigt som jag fann Nils åkerstedts böcker råkade jag cykla fel när jag skulle besöka södermanlands första riktigt stora privata pallkrageodling. En man jag inte minns namnet på hade skapat en jättestor trädgård av pallkragar någonstans vid sjön Uren. Jag hade träffat honom vid den lokala handelsträdgården och han hade sagt att jag var välkommen att titta förbi. Men jag cyklade fel och cyklade förbi en trädgård som den lilla grusvägen gick rakt igenom och då, i mitten/ slutet av maj, blommade hundratals Primula denticulator! Jag blev helt paff och habegär väcktes!
Precis den blomman vill jag odla och ha i min trädgård tänkte jag. Vilken vacker blomma! Så fulländad med sina täta bladrosetter vid marken och sina blomstrande och stolta bollar i blå, vita och lila nyanser som lyftes upp av smala stänglar. Jag hade aldrig sett något liknande. Det här var något annat än tagetes och pelargoner som var så tråkiga och vanligt förekommande. Där föddes också min idé att satsa på så tidiga vårblommor man bara kunde. För det är ju då under våren, efter den mörka årstiden okt – mars, man behöver färg, fägring och sprudlande liv. Jag ville starta våren färgsprakande!
Primula denticulata
Jag hittade namnet Primula deniculata i en bok som sedan ledde mig till trädgårdsamatörerna. Jag gick med och kunde njuta av otroligt detaljerade växtporträtt och olika odlingsförfaranden i medlemstidningarna som kom varje kvartal. Vilken otrolig skillnad gällande kunskap jämfört med trädgårdsblaskorna man kunde köpa i de vanliga affärerna. Frölistan som brukligt publiceras i det fjärde numret av tidningen var fantastisk, jag hittade 88 olika slags primulor och beställde så mycket jag fick och kunde. Jag köpte även Primulakompendiet från Göteborgskretsen så att jag kunde lära mig om de olika sorterna, både hur de skulle frösås och odlas men också hur de skulle se ut. Det här var flera år innan internet och datorer fanns i varje människas hem, eller ficka.
Läs mer: Primulasådd och stratifiering.
Det fanns ett växthus i min trädgård
I övre delen av skogsträdgården stod det ett oanvänt växthus med flera gamla motorer i. Min pappa hade haft växthuset som en tillfällig lagerlokal efter att han experimenterat med att ta fram snytbaggeresistenta trädplantor. Jag plockade bort allt bråte och stoppade in mitt odlingsbråte istället. Det var fantastiskt att ha ett växthus att sitta och greja i. Det spelade ingen roll om det var svinkallt ute eller om det regnade. Det fanns alltid en plats i min trädgård där jag kunde sitta och arbeta med växterna i lugn och ro och i skydd för väder och vind. Med pyttesmå fönster i timmerstugan och ett eskalerande odlingintresse i kombination med att förälskat mig i en växt som behövde sås kallt för att gro, blev växthuset till den stora barnkammaren och är det än idag, på flera platser.
Läs mer: Odla i växthus- tips inför växthusköp.
Så fröna kallt – förkultiverar
Många primulafrön behöver omväxlande värme och kyla för att de ska börja gro och behöver ställas sås redan under vintern. Stratifiering kallas det och det som sker är att ett grohämmande ämne bryts ner så att fröet kan börja gro. Det är som en säkerhetsåtgärd för att vissa växters frön inte ska börja gro vid fel tidpunkt och därmed äventyra artens överlevnad. Stratifieringsförfarandet gjorde att mitt vårbruk startade redan i januari och jag förtidligade känslan av vår så att säga. Stratifieringen av primulafröna fick mig även att bli nyfiken på om växter som inte behövde denna behandling ändå kunde starta på det här sättet. Ett stort växthus gav ju grymt bra ljus, ett sådant ljus som jag inte kunde ordna med i fönsterna inomhus. Det var då de första fröna till kall vårsådd och vintersådd började gro och jag trevade mig fram och testade än den ena och den andra växten. Jag slutade nästan helt med att direktså växter och lärde mig otroligt mycket, tex att en del rotfrukter som växer nedåt, inte uppåt och utåt inte fungerar att förkultivera.
Läs mer: Rotfrukter som växer nedåt och uppåt.
Läs mer: Kom igång med vintersådd.
Läs mer: Om vintersådderna gror för tidigt.
Man kan odla många saker i ett växthus
Växthuset fick ganska snabbt fler användningsområden. Några år hade jag ankor och gäss och kläckte dessutom fram ällingar och ankor i kläckmaskin. De fick bo den första tiden i pallkragar med värmelampor i växthuset och jag odlade fåglar och växter samtidigt, ja nästan ovanpå varandra. Det var de åren jag inte köpte något gödsel överhuvudtaget, men desto mer foder. Jösses vad de åt mycket! En säck första veckan, fyra säckar andra veckan osv….På bilden ovanför är det olika fuchsior som jag jag brukade sticklingsföröka på våren, jag samlade på några olika sorter. Jag höll igång några stora fuchsiaplantor under flera år genom att förvara dem frostfritt i jordkällare under vintern. Det var genom fuchsiorna jag lärde mig att sticklingsföröka växter och att nypa av skott för att göra plantor så som basilika buskiga och mer rikgivande. Värmen från värmelamporna ovanför mina fågelungar värmde verkligen upp växthuset och det blev till ett skönt ställe att sitta i titt som tätt.
Läs mer: Odla i växthus- tips inför växthusköp.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar