Jag fick äntligen möjligheten att besöka min odlingsguru Nils Åkerstedt. Det här är en berättelse om mitt möte med honom och vad hans böcker ”Den biologiska trädgården” inneburit för mitt odlarliv och författarskap.
Idoldyrkan?
Jag har inte så många idoler egentligen, Det är bara Paul Stanley i kiss och Nils Åkerstedt. Paul för sin sångröst, låtsnickeri och snygga gitarrgrejer och Nils för sin kunskap och experimentlusta. Jag har inte riktigt förstått det där med att dyrka någon eller något. Jag blir inspirerad av olika tankar, idéer eller handlingar och jag kan tycka att det är smått osunt att placera människor på piedestal och se dem som alltigenom fantastiska, vem det än är.
För mig är Nils en sann inspiratör. Det är hans tankar och kunskap i bokserien ”Den biologiska trädgården”som inspirerat mig mest och som träffade rakt i mitt odlarhjärta. Det han förmedlade i böckerna jag läste i min odlarungdom betydde otroligt mycket för mig. Mitt odlarliv är lite som före och efter Nils, han gav mig nycklarna till en värld jag så innerligt ville upptäcka. Han fick mig att förstå helheten av odlandet, vägen från frö till skördad gröda och alla små tips och trix. Allt det där jag inte fattade när jag var ny men verkligen behövde lära mig.
Jakten på kunskap
När jag startade upp mitt odlande i skogsträdgården den 8 mars 1992 visste jag inte mycket om odling. Det här var ju innan internet överhuvudtaget fanns och det var inte lika lätt som idag att finna kunskap. För att lära mig och komma vidare i mitt odlande frågade jag flitigt på handelsträdgårdar jag besökte och bland människor jag kom i kontakt med som odlade. Jag fick inte så många bra råd och blev mest frustrerad över alla olika förslag jag fick som liksom inte stämde överens med varandra. Jag tog mig ofta in till biblioteket och lånade böcker om odling. Den ena boken var mer fantastisk än den andra men den gav inte mig de där råden jag behövde.
Men så en dag fann jag en serie på tre böcker som stod i en hylla, gröna på utsidan och lite små-anonyma. I dem fanns inte ett enda fotografi, bara små enkla teckningar och fullständigt fullproppade med lättförståelig odlingskunskap i form av text. Herre jösses de där böckerna var som en bottenlösbrunn där en torr och törstig strupe kunde fuktas och ja till och med bli sjöblöt! Dessa böcker gav mängder av svar och skapade massor av nya frågor. Äntligen kunde mitt odlande växa och jag tror inte att jag överdriver när jag säger att mitt odlande avancerade flera år under en enda säsong på grund av dessa böcker.
Man behöver inte några flashiga bilder i fräcka vinklar för att förklara odlandets mysterier. Det räcker ju gott och väl att bara förklara vad det är man ska göra, vilket är det riktigt svåra. Bilden ovanför är en av fåtal bilder från Nils böcker. En blyertsteckning utan någon färg och som är lätt att begripa sig på.
Att hans böcker inte hade några fotografier kändes befriande. Bara text och några svartvita enkla teckningar från en som prövat sig fram och vill förmedla sin kunskap. Mer behövs inte om man har något vettigt att säga. Jag vill tillägga än en gång betydelsen av att kunskapen i hans böcker härstammar från hans eget odlande, inte är någon efterapning från andra trädgårdböcker eller kunskap som inte prövats. Det märktes direkt när jag följde hans råd – det fungerade! Och som man också många gånger märker genom råd som är väl förankrade. Man kan modifiera och vrida och vända på råden så att de passar ens eget odlande. Det finns liksom ett utrymme att i dessa råd också jobba själv med sin odlarkreativitet.
Jag fann även Nils på andra ställen och upptäckte tidningen Natur&Trädgård som finns än idag i annan regi. Tidningen startades av Nils och Sven och Nils skrev en mängd artiklar under de första 10 åren. Då som nu är tidningen fullproppad med kunskap. Tänk er 100 sidor trädgård utan reklam. Ett nummer ger lika mycket kunskap som en Svensk månadstidning om trädgård ger på ett år
Jag ringer min inspiratör
Innan jag begav mig ner till södra Öland var jag tvungen att ringa Nils. Dels för att dämpa min nervositet en aning men också av ren artighet. Jag ville säkerhetsställa att denna grönsaksmästare på 93 år verkligen orkade ta emot mig så sent på kvällen efter ett av mina föreläsningsuppdrag. Jag var välkommen där och då men inte längre än till kl 22. I telefonen fastnade vi direkt i odlingssamtal. Efter en halvtimme fick Theres avbryta vårt samtal då vi redan var försenade med middagen och barnens blodsocker sedan tidigare låg på en oroväckande låg nivå.
Bananträd inomhus
Det var härligt att se att Nils fortfarande är så aktiv med odlandet. I hans vardagsrum står två bananträd som lyses upp av växtbelysning. Han skördar över 200 bananer på en planta. Han hade frågat en botaniker om vilken jordvolym som skulle passa till ett bananträd. Flera hundra liter fick han till svar. Men Nils går sin egen väg och prövar sig fram. Han odlar dem i 20-liters krukor med sand som han täckodlar med gräsklipp ett par gånger om året.
Nils bananträd får växtbelysning för att överhuvudtaget överleva. Viktigt att tänka på för alla er som odlar inomhus. Det är svårt, speciellt under våra mörkaste månader att få växter i inomhusklimat att överhuvudtaget överleva. Jag frågade Nils hur ofta han bytte sina lysrör ovanför bananerna, jag har ofta fått rådet att man ska göra det då och då.
-Ähh de där har jag aldrig bytt.
-Så skönt att du säger det Nils, för det är samma sak hos mig. Jag har aldrig bytt ett lysrör om det inte gått sönder.
Nils bloggar
Nils har sedan ett par år tillbaka blivit bloggare och driver bloggen ”I huvudet på en trädgårdsmästare”. Min pappa som är ett år yngre än Nils hatar datorer och smartphones mm. Kanske mest för att han inte orkade att ta tills sig den nya tekniken. Kul att se att en man från samma generation använder dessa tekniska prylar som de fantastiska redskap det är. Jag har aldrig tidigare suttit i en soffa med någon född på 1920-talet som dragit upp sin platta och börjat bläddrat i den. Nils kunde visa flera intressanta odlingar från de senaste åren och bilder från tidigare experiment. Allt odlat i sand med gräsklipp som den enda näringskällan.
Nils stora grej blev att odla i sand med gräsklipp och det är så de flesta känner honom. Han har fått arbeta i ganska hård motvind gällande detta men idag är det tämligen etablerat att det inte bara fungerar utan ger större skördar och mindre problem. Jordgubben på bilden ovanför växer i sand med gräsklipp och visar på att det även fungerar att odla på detta sätt i relativt små krukor.
Nils berättade att det egentligen var lite av en slump att det blev sand och gräsklipp som skulle bli hans passion och uppfunna odlingsteknik. Det var inte alls planerat utan skedde pga tidsbrist. Han hade ett gäng med tomatplantor som han inte hann att plantera och som han grävde ner i sand och täckte med gräsklipp för att hålla fukten. De var där och då han med egna ögon gjorde upptäckten att dessa plantor växte bättre än de som växte i den vanliga jorden. Han lät dem stå kvar och resten är liksom historia!
Med Nils som måttstock har jag lovat mig själv ända sedan den dag jag började blogga och skriva böcker, att jag inte skriver eller berättar om något någon annan har gjort om jag inte testat det själv. Att aldrig skriva om andras kunskap och slutsatser som om det vore mina egna.
Jag har det som krav, att det jag förmedlar ska vara vattentätt, att kunskapen ska hålla hela vägen dvs jag måste ha odlat och prövat grödor och testat tekniker själv. Tänk så passande att jag träffade på Theres som är lärare och pedagog ända ut i fingerspetsarna och som tänker likadant. Tillsammans med henne och Nils i bakgrunden har verkligen saker och ting utvecklats.
Jag förespråkar ej heller någon odlingsideologi eftersom ideologier ofta skapar ett vi och dom tänk ( vilket vi har nog med i de flesta sammanhang) och många gånger hindras kreativiteten med alltför begränsande ramverk som rätt eller fel mm. Men för en del människor kan så klart ett begränsande ramverk vara till ett stöd, i alla fall till en början. Det är ju lite olika hur man är som person. Jag är lite som en blandning av struktur och spontanitet och tycker att båda delarna verkligen måste finnas för att det ska bli en bra mix.
Besöket hos Nils kommer jag att bära med mig i mitt minne länge. Hade det funnits möjlighet hade jag kunnat stannat i flera dagar och pratat odling. På vägen hem tänkte jag på min en föreläsning i Sundsvall. Lite full i skratt blir jag och barnsligt stolt när jag tänker på den där unge mannen i publiken, som efter en föreläsningen kommer fram och säger: ”Johannes, som Nils Åkerstedt är för dig, så är du för mig”.
Jag skulle vilja rikta ett särskilt tack till Södra Ölands trädgårdsvänner och särskilt Sandra som ombesörjde att jag fick träffa Nils efter min föreläsning. Tusen tack!
Johannes Wätterbäck
