Hjälp vi fick inte upp all potatis

Jag har så svårt att få upp alla potatisar när jag skördar dem, hur jag än bär mig åt glömmer jag alltid några. Första gången det hände mig blev jag ganska irriterad när det på vårkanten visade sig att det spirade potatis där jag hade tänkt att odla någonting helt annat. Så osmart egentligen och så typiskt att vi människor blir irriterade för att något i naturen inte blir som vi har tänkt oss. Vi tvingar oss ofta på den även om vi är vana odlare.

Men att glömma kvar potatis kan innebära att vi inte behöver köpa lika mycket utsäde till nästa år och att vi kan skörda potatis lite tidigare. Det återstår att se till våren om det fungerar, varje vinter är unik och flera faktorer spelar in ifall de ska lyckas att övervintra, tex odlingszon, läge i trädgården och hur djupt och varaktigt snötäcke det blir. Våra odlingar ligger i zon 2 och 3 och de odlingar där de oftast överlevt är de som ligger i söderläge och nära husväggen ,men vissa vintrar har det inte spelat någon roll vart de glömts kvar.

Nu för tiden är vi medvetet slarviga när det gäller att ta upp all potatis under sommaren, vi glömmer alltid några mer eller mindre med flit. Detta slarviga handhavande har med tiden blivit något jag verkligen uppskattar och väntar på, att få se potatisen komma upp självmant i april utan att behöva grodda eller förkultivera den. Den kvarglömda potatisen är inte alls lika känslig som de man förgror inne utan verkar följa klimat och väderlek och tittar upp när det är dags och den klarar av att börja växa ovan jord.

Flytta dem kan man också, både direkt till dess växtplats eller låta dem bo i en kruka ett par veckor innan man bestämt sig för var man ska ha årets potatis, oftast förvarar jag dessa omplanterade potatisar i växthuset. Ett år hade vi glömt så mycket potatis att vi slapp köpa något utsäde. 60 kg fick vi ihop i två pallkragar och vid en liten plätt vid söderväggen. Det här exemplet är verkligen ett bra exempel på hur det är att odla, det finns alltid något nytt att lära sig och det som först kanske ser ut som ett ”misstag” visar sig senare vara ett lyckokast. Nu håller vi tummarna för att de ska överleva.

Johannes Wätterbäck