Årets hösilage/ensilagebal är nu avklädd och med hjälp av väder och vind tänker jag att materialet blir lättare för växterna att ta upp. Jag fläker av lite då och då tills hela balen mer liknar en hög än en bal. I huvudsak använder jag ensilaget i jorden under växterna som gödsel, eller ovanpå jorden som täckmaterial.
I dag vet man att gräsklipp innehåller alla de 14 näringsämnen som växter behöver – dessutom i rätt proportioner. Det är ett budskap som min trädgårdsguru Nils Åkerstedt har spridit i över 50 år. Han visste säkert inte då att det stämde exakt, men hans metod att odla i sand med gräsklipp visade tydligt att han hade hittat något riktigt intressant.
För mig var det dock ganska frustrerande när jag under mina jungfruliga odlingsår fick veta att gräsklipp var bland det bästa man kunde använda. Den enda plats jag hade att odla på låg på en karg rullstensås, långt ifrån gräsmattor. Ville jag ha gräsklipp fick jag tigga det från grannar, syskon eller vänner. Med tiden blev det också ganska tidsödande att samla andras gräsklipp, särskilt när de saknade uppsamlare på sina maskiner och jag behövde lägga flera timmar på att räfsa ihop det gröna guldet.
Egen grönmassa från vägrenens örter
Så småningom började jag fundera på alternativ till gräsklipp och testade att göra eget ensilage på Nils sätt, så kallad grönmassa. Men i stället för gräsklipp – som jag ändå inte hade – slog jag dikena längs den lilla grusvägen vid skogsträdgården med lie och tog vara på örter och grovt gräs under sommaren. Materialet packade jag ordentligt i tre till fyra gamla jordsäckar och därefter i två nya plastsäckar för att få det så lufttätt som möjligt.
Säckarna förvarades bakom växthuset till nästkommande vår. När jag sedan började arbeta i trädgården var det dags att öppna dem. Färdig grönmassa har en mycket stark doft – betydligt kraftigare än den hösilage eller ensilage jag köper eller får från närliggande lantbrukare.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar