Att dofta på en egenodlad rotselleri i oktober som man frösådde i januari är fantastiskt och cirkeln sluts. Att egenodlade grönsaker smakar så gott beror inte bara på att de smakar bättre, engagemanget vi lagt ner i vårt arbete ger också sin smak.
Att bli berusad av att odla och samtidigt känna sig ensam, hur går det ihop? Kan man odla sönder sig och var kommer drivkraften ifrån att vilja uttrycka sig i ett hav av hundratals egenodlade grödor?
Är det när vi närmar oss odlandet vi känner oss som mest levande i det snarare än när vi står där mitt i juli i våra prunkande trädgårdar? Både Sara Bäckmo och jag känner stark eufori under höst och vinter och experimentlustan går på högvarv. Lyssna till vårt senaste kortavsnitt där vi samtalar om vår odlingsglädje.
Kanske är det rädslan av att misslyckas som gör att jag blir alldeles salig när jag ännu en gång lyckas med mina grödor. För även om jag odlat i så många år vågar jag ju inte riktigt hoppas på att det ska bli så där bra som det faktiskt oftast blir. Att vara havande med en trädgård är inte kanske det man direkt tänker sig med att odla men faktiskt det man verkligen är. Man är som både en mor och far, som en barnmorska och ett syskon som förväntansfullt väntar på att få träffa de nya liven och i det här faller äta upp dem.
Det finns så många epoker och händelser i mitt odlande som är kantade med guldstoff, energi och fascination. Som när jag fann Nils Åkerstedts böcker ”Den biologiska trädgården” och verkligen började att lära mig odla, eller när jag stötte på den där mannen vid handelsträdgården i Flen 1993 som i förbigående berättade om att man kan odla i pallkragar. Tänk den där dagen i maj när jag försökte leta rätt på pallkragemannen och cyklade fel och hamnade i en trädgård helt fullsmockad med olika primulor. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag fastnade för en ganska krånglig växt som sedemera gav upphov till både kall vårsådd, vintersådd och serieodlande! Så här skulle jag kunna hålla på ganska länge och rabbla upp händelser och stunder som är fantastiska men jag slutar här. När ni lyssnar på vår podcast ”Två odlare emellan” kommer ni återkommande drabbas av vår eufori, glädje, hänryckningar och odlar iver. Ni är så varmt välkomna.
Vår podcast har premiär den 27 december. Fram tills dess publicerar vi veckovisa kortavsnitt på tvaodlareemellan.se. Podcasten finns även att hitta på Soundcloud, iTunes och acast.
Du har väl inte missat vår trailer?
Johannes Wätterbäck
Fyll i din mailadress och få en mailnotis varje gång i publicerar en ny artikel.
På söndag kommer jag till Alvesta och håller i en endagskurs. Det finns fortfarande platser kvar. Hoppas du vill komma! Endagskursen ”Odla dig ur krisen” den 19/1 handlar om att odla och leva utifrån ett… Läs mer: Odlingsdag i Alvesta ”odla dig ur krisen”
Turnéplan våren 2025: En hel del av vintern och vårens föreläsningar och kurser är redan bokade och bestämda och några evenemang väntar på att sammanställas och slutligen spikas. Flera nya tillkommer under våren.… Läs mer: Turnéplan våren 2025
Vintersådder, hela grönsakslistan i bokstavsordning. Fler växter än man kanske tror klarar av att sås kallt under vintern. Här presenterar vi de ätbara växter vi brukar vinterså. Att odla kallt har förenklat, maximerat… Läs mer: Våra vintersådder i bokstavsordning
Det största som hände, av sorglig karaktär, under 2024 var att pappa Paul somnade in den 19 mars 2024. Han hade egentligen levt på övertid i 10 år. Han fick problem med nartriumbalansen… Läs mer: Pappa Paul gick bort 2024
Välkommen på odlingsdagar på tre ställen i Sverige under de kalla vintermånaderna. Redan nu har ljuset återvänt och många av oss känner igen det bekanta gröna kliet i fingrarna och att blickarna riktas… Läs mer: Odlingsdagar i – Alvesta, Skinnskatteberg och Stockholm
Onsdagen den 15 januari kommer jag Johannes till Delångersgården och talar om odlandets mysterier och ger mina bästa odlingstips. Vi börjar 18.30 med en kort paus ca 19.30 och avslutar med en frågestund,… Läs mer: Farbror Grön i Hälsingland – Delångersgården den 15/1
Kanske är det rädslan av att misslyckas som gör att jag blir alldeles salig när jag ännu en gång lyckas med mina grödor. För även om jag odlat i så många år vågar jag ju inte riktigt hoppas på att det ska bli så där bra som det faktiskt oftast blir. Att vara havande med en trädgård är inte kanske det man direkt tänker sig med att odla men faktiskt det man verkligen är. Man är som både en mor och far, som en barnmorska och ett syskon som förväntansfullt väntar på att få träffa de nya liven och i det här faller äta upp dem.
Lämna ett svar