Vi renoverar en timmerstuga – starten

Renovering av vår lilla timmerstuga har tagit fart. Vi vill att det ska bli ett riktigt genuint arbete och att det mesta ska göras på gammalt vis. Följ med på vår resa.

När jag var liten ordnade mina föräldrar en gäststuga för min storebror. För att stugan skulle passa in med vår timmerstuga var det självklart att det skulle vara en i timmer. I grannkommunen fick pappa napp – en liten bod som hade varit smedja.

Smedjan blev nedplockad och därefter upplockad mittemot vårt hus. Min morfar som var snickare byggde en söt liten veranda. Stugan fick tre rum. Ett pentry, ett sovrum och ett lite större allrum. Det var min bror och hans familj som använde stugan när jag var liten och senare blev den min pappas uppfinnarverkstad.

Gäststugan blir verkstad

I och med att min familj flyttade till skogsträdgården permanent, började gäststugan allt mer fungera som verkstad till min pappas uppfinneri. Grejer flyttades ut från stugan och en massa delar till pappas olika projekt flyttade in. Flitens lampa lyste i stugan under flera år, det var här han monterade sin berömda skräddarsydda golfklubba Guldkronan. Sedan fick min far nya idéer och annat att engagera sig i. Då var stugan ganska belamrad och fick istället bli ett förråd. Verandan hade då ruttnat och tagits bort och pappas lite taffliga takbygge fick flera timmerstockar att bli dåliga. Så dåliga att flera bedömdes svåra att rädda.

Under många år har jag funderat fram och tillbaka kring detta lilla hus. Det passar verkligen in på tomten och det är värdefullt att ha en bod att förvara grejer i. Men för varje år som går blir stockarna sämre och sämre och på vissa håll är det stora hål i väggen. Ett tag tänkte jag att det bästa är väl om vi river det, men stugan är så vacker, fast att den är dålig. Kvällssolen lyser upp den varje kväll.

Vi hittar en timmerman och arbetet börjar

Förra året bestämde vi att den skulle vara kvar och renoveras. Ett första steg i renoveringen var att hitta en timringskunnig person som kunde tänka sig att ta sig an projektet. Det var inte lätt. En timmerman såg mycket skeptisk ut och menade på att det skulle ta allt för lång tid, en annan timmerman hävdade att det inte var någon idé utan att vi borde riva den och sedan bygga upp ett nytt hus med nya stockar.

Tillslut fick vi i alla fall tag i en som var villig att hänga med på denna resa. Frej Wike visade sig gilla idén och vi var inte sena på att ge honom klartecken. När frågan kom om hur vi skulle få tag på timmer, från ett lokalt sågverk eller köpa furor från en skogsägare, kom vi på att vi ju faktiskt ha ett gäng praktfulla tallar på tomten. Nu blev det lite bråttom. Man kan inte ta ner träd vilken tid på året som helst och om de dessutom behöver torka tills sig innan timringen, så vi behövde lägga på ett kol.

Vi gav oss ut och såg ut 9 st tallar, totalt 90 meter stock, och märkte upp dem så vi skulle komma ihåg vilka vi utsett. Frej kom ut och på en dag fällde vi alla träd. Efter att vi fällde träden tog virkesberedningen sin början. (Det kommer ett särskilt inlägg om bara detta framöver.)

Virkesberedning pågår

För några år sedan gick jag en timringskurs på fyra dagar. Då införskaffade jag några yxor för ändamålet, bla en timmerbila. Utöver det har jag och min far samlat på oss lite olika yxor genom åren, men att verkligen timra är något helt nytt för mig, jag blev Frejs lärling. Frej mätte upp stockarna och ett första steg blev sedan att såga hack med motorsågen längs hela stockens sidor. Därefter var det dags för huggning för att göra sidorna så raka som möjligt. Finliret gör man sist med en bila, en slags yxa med stort och brett egg, specialgjord för att kunna göra stocksidor släta.

Vi beredde varje stock på sin fällningsplats. På så vis kunde vi sätta igång direkt efter fällningen. Det tog ungefär sex dagar att hugga trädstammarna till stockar. Då var vi oftast två man, antingen jag och Frej eller Frej och hans praktikant Viktor. När idén om att transportera stockarna med hjälp av en arbetshäst, kom upp blev vi alla rejält upprymda. Så fantastiskt kul det skulle vara och vad lite åverkan på marken det skulle bli i jämförelse med något slags fordon.

Tack vara lite hjälp från följare på Instagram hittade vi en man med ardennerhästar, bara 1,5 mil från skogsträdgården, som var vana att arbeta i skogen. Så spännande det var att möta upp ekipaget kl 7.00 en dag under påsklovet. På två timmar hade Aramis släpat upp emot 15 stockar och placerat dem i en prydlig trave med hjälp av sin vane förare.

Vidare under året kommer du få fler glimtar av vårt renoveringsprojekt. Nedan kan du se en film om arbetet så här långt.

Johannes Wätterbäck