Sötpotatisar – Vi tar sticklingar

När pedagogodlaren från norra Skåne, Andreas Andersson la ut en bild härom veckan blev jag så till mig så att jag var tvungen att bege mig till närmsta livsmedelsaffär för att köpa knölar.
Vi testade att odla sötpotatisar från köpta plantor uppe på takfarmen sommaren 2016 av sorten Erato orange. Jag hade glömt bort plantorna i växthuset bakom några tomater och fick ner dem i en pallkrage senare än vad jag hade tänkt, i början av juni ( vilket är den tid man vanligtvis rekommenderar att plantera ut dem). Trots detta lite sena förfarande (enligt mig) kunde vi ändå i slutet av september skörda 3,5 kg knölar från pallkragen där vi planterat våra 2 plantor.

I år är jag mer taggad att få större skörd och ska skärpa till mig. Förutom att dra fram sticklingar på det här sättet så tog jag små rotbitar från de vi odlade 2016 och placerade i krukor i planteringsjord. De står i odlingskällaren med växtbelysning tillsammans med citronverbenan, Stevian och citrongräset. Just nu ser dessa sticklingar ganska döda ut men jag testade att vända några krukor upp och ned och där nere i jorden var det fullt av friska rötter. Jag ska nog ta och plantera om dem och ställa dem lite närmre växtbelysningen.

Det vanligaste i år verkar vara att man sticker in ett gäng tandpetare i en sötpotatis för att sedan hänga ner den i ett dricksglas med vatten så att inte hela potatisen står i glaset. Efter ett par veckor ska det bildas rötter och potatisen ska skjuta skott. Dessa skott ska man sedan klippa av för att sedan rota och plantera i jord.

Jag testade att stoppa ner en sötpotatis i ett vattenglas utan tandpetare för att se hur det kommer att gå. En del menar att det här med vatten är överflödigt, att det räcker att lägga dem varmt på en fönsterbräda för att det ska bildas skott. Vem vet, det kanske också fungerar.

Nu har potatisarna stått en vecka på det här sättet men inga rötter eller skott har visat sig än. Jag hör av mig igen när det börjar hända grejer.

På återseende!

Johannes Wätterbäck