Skörda kallt – så mycket kyla tål våra grönsaker

Basilika trivs inte i kyla och börjar snabbt tappa färg och kraft när nätterna blir svalare. En planta som flyttas in i växthus i september håller sig ofta finare längre. Skörda ordentligt innan den förfaller – pesto och blad kan frysas in, även om smaken bleknar något.

Zucchini och gurka är nästa i raden. Deras blad faller snabbt när temperaturen sjunker, även om frukterna kan hålla sig en tid. De vissnande plantorna kan gärna rensas bort för att hålla odlingen prydlig.

Trädgårdsportlak tål inte heller kyla och börjar gulna redan runt fem plusgrader.

Störbönor och bondbönor får visserligen vissna blad, men baljorna kan stå kvar ett tag till för att torka färdigt.

Eterneller – ironiskt nog – lever inte för evigt. De ska plockas strax före full blom och torkas för att behålla sin färg och form.

Perennerna markerar säsongens slut. Först gulnar funkia, följd av dagliljor, iris och andra som långsamt torkar ihop. Vissa, som pioner och stäppsalvia, står stadigt kvar i sitt bruna höstskrud, medan primulor till sist lägger sig gröna mot marken – redan laddade för en ny vår.

Majs vissnar när temperaturen faller, men kolvarna kan ofta sitta kvar ett tag till utan att ta skada.

Pumpor och meloner tappar snabbt kraft i stjälkar och blad, men själva frukterna håller sig fina längre.

Tomater bör plockas innan plantan dör – både röda och gröna går bra. De gröna eftermognar inomhus om de hunnit växa till sig. Ibland kan plantorna stå ute ända in i november, men det är klokt att inte vänta för länge.

Ärter kan vara oväntat tåliga och står ofta emot kylan ett bra tag. Skörda löpande för färskkonsumtion, men låt de som ska torkas hänga kvar tills baljorna blivit bleka och prassliga.

Jordgubbar och smultron är fleråriga och kommer troget tillbaka varje vår. Vissa sorter tappar bladen tidigt, andra förblir gröna hela vintern. En mild höst kan till och med ge sena bär – men ibland hinner mögel eller fåglar före.

Rabarber vissnar visserligen ner i oktober, men med riklig gödsling kan plantan ge nya blad långt in på sensommaren. Kraften stannar i roten över vintern och återvänder nästa vår.

Sommarblommor kan blomma långt in på hösten trots sitt namn. När perennerna tackat för sig lyser trotjänare som rosenskära, blomstertobak, lejongap och dahlia upp trädgården en sista gång, ibland ända in i november hos oss vissa år.

Sallat som såtts sent kan hålla sig fräsch långt in i oktober, ibland ända till december.

Rucola, kålväxter och betor – som svartkål, grönkål, brysselkål, rotselleri och rödbetor – står ofta stadigt trots några frostnätter och passar perfekt i höstens sallader.

Bland kryddväxterna kan gräslök, persilja, mynta och oregano fortsätta ge skörd långt in på säsongen.

De flesta perenner och sommarblommor tackar däremot för sig efter de första minusgraderna, även om en envis kärleksört eller tagetes ibland trotsar kylan och blommar vidare en stund till.

Broccoli visade sig tåligare än väntat. Frusna buketter är lätta att bryta av och kan stå kvar ända in på vintern, ibland till februari.

Kål klarar sig olika beroende på sort och väder. Bakom vissna blad kan vit- och rödkålshuvuden vara helt intakta. Ostadiga vintrar med växlande temperaturer är värst för frysta grönsaker, men savoykål står ofta längst – hos oss till och med till mars.

Rotfrukter trivs bäst kvar i jorden, där de skyddas av fukt och kyla. Är marken frusen kan halm ovanpå ge några extra skördedagar. Kålrot, majrova, kålrabbi och svedjerova bör tas upp före jul, liksom morötter och persiljerötter, som sällan klarar vintern.

Även sommarsådd spenat håller sig fin trots frostnypna blad.
Olika bladkålsorter samt pip- och luftlök går ofta att plocka långt in på säsongen och blir en utmärkt bas i sena vintersallader.

Tänk på när du skördar grönsaker som är gemomfrysta, att de får tina långsamt i tex kylskåpet. Blir det stor temperaturskillnad på kort tid så tappar de spänsten.

Grönkål är en klassisk vinterkämpe som till och med blir godare efter några frostnätter. Den står grön och krusig hela vintern och kan till och med skjuta nya skott när våren kommer. I odlingszonerna 2 och 3 där vi odlar, verkar den oförstörbar. Det ända som rår på den och som är ett verklig hot mot dess överlevnad, är fyrbenta marodörer.

Brysselkål och rosettkål är riktiga vinterfavoriter. De tål extrema temperaturer och kan stå gröna och fina även i 15 minusgrader. Hos oss har vi skördat dem ända fram till mars, och när våren kommer sätter de nya skott och ger skörd till nästa vinter.

Rödkål, spetskål och savoykål kan också klara sig länge, särskilt savoykål. Även om de yttersta bladen ser trista ut kan insidan vara perfekt. Skördar man försiktigt bildas ofta nya små rosetter som går att plocka långt in på våren. Vill man vara säker på att kunna njuta av egen spetskål gör man bäst i att skörda dem innan tredje advent i odlingszon 2 och 3.

Piplök, luftlök och gräslök vissnar under sträng kyla men tittar upp tidigt på våren som några av trädgårdens första livstecken.

Purjolök klarar sig också förvånansvärt länge. Den kan ofta stå kvar hela vintern och växa till sig igen på våren. Om marken är frusen kan man skära den nära basen – ibland överlever den denna behandling och växer upp på nytt.

Vinterkyndel och timjan är två vintergröna örter som går att skörda även under snön – perfekta till säsongens mustiga rätter.
Även vintersallat håller sig krispig under snötäcket.

Rotfrukter som potatis, jordärtskocka, palsternacka och svartrot ligger oftast tryggt kvar i jorden tills de tinar. När våren kommer kan man gräva upp dem som tidiga primörer – naturens eget skafferi som väntat under snön. Av dessa tre är det potatisen som är känsligast och knölarna bör ligga ganska djupt för att klara en vinter.