Primula – tidig vårfägring i våra trädgårdar

Primula betyder nr 1, den första, och är således en av de växter som blommar allra först i ens trädgård. Vissa sorter är relativt lättodlade och andra är lite kluriga. För mig blev primula katalysatorn som tog mitt odlande till flera nivåer och ledde mig in på vägen till att bli en ”riktig” odlare.

Jag har så mycket att tacka växten Primula för. Den har verkligen främjat mitt odlande och har så tydligt visat att slumpen har en viktig del i vårt odlande. När vi släpper taget och bara låter möjligheten till inspiration flöda, då finns det chans att det oplanerade och fascinerande tar plats i våra hjärtan och vi får vandra på nya stigar. Växten primula fick mig också att förstå mer av växternas mystiska liv. Om hur värdefullt det är att veta var en växt kommer ifrån för att kunna ge den en riktigt bra start, ja att överhuvudtaget få den att gro och sedan växa.

Att våga

Egentligen har ingenting i mitt liv blivit som jag tänkt mig ( har det blivit det för dig?) och tids nog när man blir vuxen slutar man ju att tänka sig hur livet ska bli eller vara, man låter livet ha sin gång och livet rullar på, glad att få älska, vara älskad och att få vara frisk ( jag vet, inte alla, men många av oss). Som min faster en gång sa till mig i ett telefonsamtal när jag var i 20 års åldern: ”Johannes det händer saker i livet hela tiden och det gäller att våga kliva på de tåg som stannar vid dig och för dig framåt, man får inga andra chanser. Det är bara att kliva på eller låta bli”

Det där samtalet har jag haft i mitt bakhuvud ända sedan dess och det har väl inte alltid varit så lätt alltid, att se de olika tågen, veta vilka de är, veta om man vågar kliva på och om det går att stanna ifall man skulle vilja. Hennes ord har verkligen varit en viktig visdom att bära med sig genom livet, och speciellt i svåra och röriga situationer, när man verkligen behöver kliva på och i andra då man bör vänta och avvakta. I zenmästaren Korpen säger zenmästaren till piggsvin att misstag, de ingår i ritualen. Det är ju precis så det är. Både att våga utsätta sig och att göra misstag. Men så klart, det finns ju nivåer av vad man utsätter sig för, även för oss odlare, även om vi kan upplevas som smått gränslösa av ”de andra”.

Hur primulan kom in i mitt liv

När jag efter att ha träffat en mycket äldre man på handelsträdgården i Flen, som berättade om han och hans frus fantastiska pallkrageodling med hundratals pallkragar där de odlade grönsaker, blev jag väldigt nyfiken på det där med pallkragar. Där öppnades den första dörren till att via pallkragar snabbt kunna skapa enkla och effektiva odlingsplatser på rullstensåsen i skogsträdgården. Jag hade en skrot ganska nära skogsträdgården, där jag av Bosse kunde köpa pallkragar för 20 kronor styck. Året därefter öppnades den andra dörren, eller var det ett tåg som stod och väntade?

Jag var ute och cyklade och hade som mål att titta in till pallkrageodlarna, den äldre mannen hade ungefärligt berättat var de höll till och att jag var välkommen. Det var med en uppriktigt nyfikenhet jag cyklade iväg, men det blev ingenting av med det. Jag cyklade helt fel och kom istället in i en trädgård via en liten smal skogsväg med gräs i mitten till en röd stuga och ett blomsterhav med blommor jag aldrig sett förut.