Klyftpotatis är väl inget att skryta med kanske man kan tänka. Jag kan delvis hålla med utifrån hur de såg ut och smakade under min uppväxt, de var ganska oengagerat lagade. Men för oss handlar det om före eller efter vi började odla egen potatis. och i synnerhet efter att vi bekantade oss med sorten Cheri, det var hon som öppnade våra ögon.
Under min uppväxt var klyftpotatis ett snabbt tillbehör som gjordes lite huller och buller i en ugn och som var lite roligare än kokt potatis, typ helgpotatis. Hade man tur var det lite chipskänsla på några av dem fast de allra flesta var ganska mjuka med lite bränt i kanterna.
Gillar du chips? Här är några tips: Egna potatischips i micron, Skräpmat – friterade potatisskal
Kärlek vid första upptaget
När vi började att odla potatissorten Cheri blev vi förälskade vid första upptaget. Stora rödskaliga potatisar och dessutom en rik skörd tom under sommaren. Kanske startades vår nya klyftpotatisera pga att dessa knölar var så himla stora. Man kunde nämligen inte slänga upp alla på en plåt och hoppas på det bästa, man var tvungen att lägga ut dem klyfta för klyfta utmed hela plåten. Strax innan vi börjar att skära klyftorna sätter vi ugnen på dubbelvärme och 220 grader.
Likt enskilda skönheter
En annan faktor var att vi använde och använder bakplåtspapper istället för en smord plåt, det gjorde att vi slapp att klyftor fastnade i plåten och istället kunde tillagas som enskilda skönheter utan några olyckor på vägen.Vi har för vana att först hälla ut lite olivolja på bakplåtspappret och sedan försöka fördela oljan jämt över pappret.
När sedan klyftorna ligger sida vid sida stänker vi på lite mer olivolja och något salt, gärna vårt egna örtsalt. När plåten är full är det dags att sätta in den i mitten i ugnen och efter ca 20 – 35 min, beroende på ugn är de klara att njutas.
Blir även andra sorter bra på det här sättet?
Ja faktiskt, i princip alla sorters potatisar blir bra om man hanterar dem på detta lite mer medvetna och varsamma sätt, att man lägger ut dem en och en. Det är egentligen bara Linzer delikatess som blivit lite si sådär som klyft och även som hasselbackspotatis. Den verkar inte vara skapt för äventyr i ugnen, den är för blöt. Linzer är dock en fin sort att odla, som kokta och kylskåpskýlda passar de ypperligt till potatissallad.
Några recept: Potatissallad – på 5 olika vis
I år odlade vi Erly rose för första gången, den blev tom snäppet bättre än Cheri, eller hamnade på samma plats på prispallen. Vi ska testa den ett par gånger till tillsammasn med cheri för att verkligen ge den en ärlig chans att ställa sig framför Cheri. Andra knölar som blir lika bra som Cheri är Pink fir apple och Anya, två andra delikatesspotatisar .
Läs mer om Anya och cheri här: Vår bästa potatis är korad!
Varför blir hemodlade knölar godare?
En del menar på att man inte ska underskatta det psykologiska när det gäller egenodlad mat, att även detta ger smak till grödorna. Man har ju plöjt in så mycket känslor i sitt odlande och vart med på hela resan från rot eller frö tills att grödan ligger på bordet. Det är sant, en del av kryddan med egenodlad mat är just att man gjort den själv och att man är stolt över att ha frambringat sin egen mat.
Under mina första år som odlare valde jag bort potatisen i grönsaksodlingen, då jag tyckte att den tog för mycket plats och ändå var så billig att köpa. Men efter att jag köpte på mig en sådan där gourmelåda med Franska delikatespotatisar så öppnades dörren till egenodlad potatis.
Min analys är att den potatis vi odlar själv inte är lika vatten och sockerrik, att det kanske har att göra med att våra knölar inte gödslas på samma sätt som i kommersiella odlingar och därmed inte innehåller lika mycket vatten och socker. Det är något vi mer än engång reagerat på här hemma, att köpepotatisar är så himla blöta och slafsiga jämfört med egenodlade. men när den egenodlade är slut, någon gång i februari – mars är det dessa vi använder.
En öppen fråga: En del odlare har hört av sig att de likt oss har svårt att finna tidiga mjöliga potatisar. Har du sort tips är du mer än välkommen att dela med dig
Johannes Wätterbäck & Theres Lundén
Lämna ett svar