Hur hinner du/ni med allting?

Ja, hur hinner man leva, njuta, ha tid för barnen, odla, skriva en låt då och då, göra böcker, skriva artiklar, fotografera, filma, ha tjugo dialoger igång samtidigt, driva ett företag, gå en golfrunda, åka till kören och dessutom vara outtröttlig på sociala medier?

Man sover middag, så klart.

Visst — vi äter bra mat, sover skapligt om nätterna, tar promenader och en joggingtur då och då. Och självklart spelar alla mina år av meditationspraktik roll för mitt välbefinnande. Jag sätter mig lite här och där, lite då och då, och räknar andetagen.

Och ja — att jag slutade med nikotin (snus) för 18 år sedan och slutade titta på tv i 20-årsåldern gav både energi och tid.
Men att sova middag är den enskilt största orsaken till att jag orkar leva som jag gör.

Jag sover inte varje dag, men när hjärnan dippar går jag till soffan och slumrar en stund. Ibland 10 minuter, ibland 30, ibland en hel timme.

Waste of time? Aldrig.

Jag skulle gå sönder om jag pressade mig så hårt att jag inte lyssnade på mig själv.

Bortsett från middagslurarna är Theres — och vår relation — en stor orsak till att jag orkar, att vi orkar. Vi har ett kreativt flow och hundratals pågående samtal som vi kan plocka upp när vi vill och behöver. Vi blir aldrig klara. Livet är en rörelse, inte något som begränsas av tankemässiga ramar.

Vi har inga regler eller fasta gränser som vi inte kan eller vill gå utanför. Med respekt för varandras olikheter är vårt flöde öppet — jag menar Theres och mitt. Det finns inga förbjudna samtalsämnen, riktningar, perspektiv eller gränser.

För oss handlar det inte om rätt eller fel, ont eller gott, utan om att försöka förstå världen vi lever i och att lära oss att leva bättre och mer intressant i den. Jag vet att det är lyxigt, inget man kan räkna med att få uppleva med så många människor. Vi hade tur — eller skicklighet — att vi fann varandra.

Nu ska Theres gå ut med hunden och jag ska lägga mig och vila.
Snälla: glöm inte bort att sova middag.
Och kom ihåg: aktivitet föder aktivitet, och passivitet föder passivitet.
Balans är inte alltid lätt — därför sover vi på saken. 😉