Det är lätt hänt att man som odlingsentusiast drar in hela sin familj i odlandet. Men det är väl egentligen ingenting konstig. Att odla är ju en stor del av vårt liv.
Vi försöker skapa intresset spontant genom att barnen är med oss i våra moment och det verkar fungera, än så länge. Vad har de för val? Det finns en stor nyfikenhet från våra barn att vara med i de olika processerna och de snappar upp kunskap otroligt snabbt. När mormor bjöd på cashewnötter i en maträtt och sa ordet lite snabbt så hajade de till och svarade lite förvånat.
-Bokashi?
Båda våra barn har ganska god koll på skillnaden mellan hur en tomat och chiliplanta ser ut, när man sår vissa grödor, att chili är väldigt starkt, hur man syrar chili, kokar sylt bakar bröd, gör panirost, mortlar örtsalt, kärnar smör, bakar kolakakor och hur man brygger kombucha. Det känns underbart och viktigt för oss att ge vidare den kunskapen och den närheten och intresset till livets processer och hur mat blir till, att den vetskapen finns där någonstans i deras ryggmärg redo att blomma ut när de vill att den ska blomma. Det skapar en närhet och ett intimare förhållande till världen och kan få våra liv att bli nyansrikare vare sig man bor på landet eller i staden.
Barnen tar hand om potatisarna i odlarbänken på balkongen. Det räckte till två rejäla middagar.
Swedish 
Ja visst är det underbart med intresserade barn! Hur gamla är dina? Jag har en snart treåring och hon är otroligt entusiastisk över odlingen. Hon springer varje morgon för att kolla till sådden, hon vet vilka småplantor som står var. Häromdagen satte vi tomatfrön tillsammans, efteråt sa hon "Mamma, jag gillar verkligen att odla med dig". Jag tror att det är en väldigt nyttig syssla för barn, speciellt när de bor i staden. Det är långsiktigt, man måste vara försiktig och tålmodig, och man lär sig var maten kommer ifrån. Och inget går ju upp mot att äta något man odlat själv. Min dotter är kräsen, men grönsaker från lotten äter hon med god aptit.
/Följare av din blogg sedan ungefär ett år. Började på allvar med odlingen då och du har varit en mycket god inspirationskälla och kunskapsbank. Tack för det!
De är 3 och 5. Vilken härlig tjej du har och vad underbart att hon gillar att odla med dig. Absolut det skapar verkligen en större medevetenhet. Det känns underbart att höra att vi har den påverkan på dig och ditt odlande. Precis så tänkte vi när vi startade Farbror Grön för snart 2 år sedan. Att ge tydlig och inspirerande kunskap som bygger på våran egen erfarenhet. 🙂
Jag håller med – mina barn, som är 5 och snart 7, hjälper också till med odlandet med stor entusiasm och förra sommaren fick de varsin egen liten halvpallkrage att odla i. Inte så att jag inte hjälpte till med att vattna där, men att de fick varsitt utrymme att själva välja vad de ville så… 4,5-åringen satsade på "en av varje" i sin krage, och det blev en verklig djungel!
Jag vill också rekommendera några böcker som vi gillar: Linnéa planterar och Anton i trädgårdslandet som båda är gamla favoriter från min egen barndom, och Castor odlar som är lite nyare. Det leder till ett visst teoretiskt intresse också.
Mina barn är 15 och 18. När de var små hade de sina egna odlingslotter där de odlade det som de ville ha.Nu är de med och ger åsikter om vilka grönsaks fröer som jag ska beställa men jag får sköta odlingen själv men De hjälper till med att äta upp det:)
Härligt att höra Sylvia. Då vet vi vad vi har att vänta oss 🙂