I efterdyningarna av pandemin, krig i Europa och därmed ett osäkert läge i största allmänhet, har vi börjat fundera och reflektera mer kring kriser och om vår tid, den vi levt i. Här kommer en text som bara vällde ur mig och som jag hoppas kan skänka lite lugn samt inspiration.
Uppväxt med en pappa som är född på 1920 – talet kommer denna samhällsförändring med krig i Europa och energibrist inte direkt som en chock. Jag har tagit del även av hans tid, har hört så många av hans berättelser och anekdoter om tiden under andra världskriget och strax efteråt. Alla umbäranden så som gengasaggregat för att kunna köra bilar, vedlager i Stockholm längs Vallhallavägen, potatisodling i städer och allmänna begränsningar av livsmedel, ransoneringar osv. Inte minst gav hans vandring genom Europa ner till Afrika 1954 en inblick i förstörelsen i Europa. Det var ruiner lite varstans även 1954 och folk var generellt sett fattigare än i Sverige.
De flesta av dessa berättelser han delade med sig av var dock från Sverige, ett av två länder i Europa som inte direkt var delaktiga i att kriga och som inte led så som så många andra länder gjorde, av död, förintelse och förstörelse. Sverige blev ett land som efter andra världskriget nådde materiella nivåer de aldrig tidigare skådat. Från lortsverige till ett av världens rikaste länder, och på bara några år! Vill ni gå in lite djupare i förståelsen av denna resa finns det ett väldigt intressant avsnitt med Fredrik Lindström som berättar om sin tolkning av Sverige och sveriges kollektiva självbild, du finner avsnittet HÄR. Vill du komma direkt till det parti jag refererar till ska du spola fram så du hamnar 26 min in i samtalet.
Jag har förstått att pappas berättelser i kombination med att vi flyttade från Stockholm ner till skogen till ett gammalt timmerhus, skapade min grund för odlande och självhushåll. För mig har det alltid handlat om när vårt samhälle skulle varva ner lite och bli lite mer sansat inte om. Det är inte så att jag inte kunnat njuta av ”gräddet på moset”-tiden jag levt i, jag tycker att det många gånger, precis som du, varit fantastiskt att leva i fred, materiellt välstånd och med relativt stor individualistisk frihet.
Lästips: Mitt trädgårdsliv – den genetiska förklaringen och olyckan, Mitt trädgårdsliv del 2 – stadsliv byts mot skogsliv, Mitt trädgårdsliv del 3 – odlandet startar
Vill ni bekanta er mer med min pappa, som fortfarande lever? Pappafilm – vi tar ut honom till stugan
Jag har alltid funnit det lite märkligt att vi både som individer och som kollektivt distanserat oss så pass mycket från våra förfäders förflutna och all denna kunskap de haft. Att liksom kliva upp på våra materiella höga hästar och tro att det alltid kommer att vara så här, mat på bordet, varmt i huset och tryggt på gatan utanför. Sett utifrån ur ett historiskt perspektiv är inte fredsperioderna i Europa så särdeles långa, krig verkar vara något man inte kan vaccinera sig emot, varken på individnivå eller kollektivt.
När jag började odla och hålla på med självhushåll på 1990-talet var intresset inte alls som det är idag, det var inte så många som höll på med sådant då. Lokalproducerad mat, odlarintresserade människor, REKO-ringar hade sin grund ur denna tid men hade inte utvecklats så som det gjort idag. Människor som flyttat ut på landet har ökat de senaste 20 åren, lite som på 1970 – talet och den ”gröna vågen” men utan de allra starkaste och tydliga politiska undertonerna, utan mer som ett intresse av att ändra sin livsstil, att leva mer hållbart och ”äkta”.
Jag trycker att det tagit ganska lång tid för den här epoken, vår livstil att utmanas och det var främst med pandemins intåg vi verkligen fick oss en varning. Givetvis har det mellan 1950 – och 2020-talet också uppstått störningar i och kring vårt land då och då, men vi har varit förskonade från krig och katastrofer på nära håll och vi har kunnat titta på dem från en trygg plats. Under dessa 70 år har livet flutit på ganska bra och människor har fått det materiellt mycket bättre, denna tid saknar motstycke i vår historia.
Det finns många exempel på ordspråk som passar bra in i den här tiden ”När råttan är mätt är mjölet beskt”, ”Bättre en fågel i handen än tio i skogen ” osv. Rena rama klyschor kan man tro men klura på dem en stund och smaka på lärdomen de har att ge. I filmen ”Himmel över Berlin” (engelsk titel ”Wings of desire” ) får vi följa med två änglar som går omkring på jorden och lyssnar på människors tankar och ger dem tröst. Hela filmen är både vacker och tänkbar men det är speciellt en passage som jag ofta tänker på och återkommer till. Det är den gamla mannen i biblioteket som reflekterar över fred. Se klippet HÄR och se trailern till filmen HÄR. Du kan också se hela filmen om du klickar HÄR på youtube men då är det bara med engelsk text.
-”Vad är det för fel på fred egentligen? Att dess inspiration inte består och att det nästan inte går att säga något om den” (min egen översättning) Kommentar: Det är ju ofta krig, katastrofer och vedermödor som det berättas om och som folk minns, inte de där sköna glidartiderna i fred. Man kan ju verkligen fundera på hur framtiden kommer att att te sig och det mesta blir ju mer eller mindre kvalificerade gissningar. Vi kan inte veta och därför är det inte lönt att oroa sig, inte det mest konstruktiva man kan göra. Filosofen Kirkegaard säger det riktigt bra ”Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges.”. Detta kan vi inte ändra på.
Det är en orolig tid men jag tror att det är viktigt att vi inte bjuder in denna oro stup i kvarten i vårt medvetande. I stället kan vi bli mer kreativa och finna intressanta lösningar på hur vi kan leva i denna värld även om den inte kommer se ut som vi är eller var vana vid. Om du har möjlighet, försök att begränsa din tid framför TV och tidningar som fokuserar på krig och elände, om kriget kommer så kommer hesa Fredrik antagligen ljuda, du behöver inte mata dig med detta våld stup i kvarten. Det du däremot kan göra är att fundera på vad du kan odla nästa säsong som ger dig mat, mättnad och energi. Fundera också på alternativa sätt du kan ordna med rent vatten, laga mat och hålla dig och dina nära och kära varma när allt inte fungerar som du är van vid. Se till att ha en liten krislåda så att du i alla fall klarar en vecka utan el, mataffärer och värme.
Några intressanta poddavsnitt som berör kriser och vägen ut ur kriser på ett eller annat sätt.
- Sveriges sista svältkatastof 1867- 1869
- När skogsfinnar koloniserade svenska utmarker
- Vargatider i Tyskland efter tredje rikets fall
- När digerdöden hotade att utplåna Europa
Lämna ett svar