Att odla sin egen mat är inte det enklaste sättet att skaffa mat på i dagens samhälle men för oss odlare är det en livsstil, en verklighet som vi inte vill leva utan. När vi odlar träder vi in i ett helt annat sätt att tänka om omvärlden och blir mer medvetna om olika slags växter, om jorden och om hur och varför ett frö gror och lever vidare. Vi lär oss vad som krävs för att växterna ska växa och ge oss skörd, hur livet hänger ihop och att varje årstid har sin stämning och något fantastiskt att ge oss.
Vi lär oss ofta kanske bäst genom alla de misstag vi gör, för det är helt säkert, misstag kommer att göras. Till syvende och sist hänger allt på odlaren, att parera genom alla svårigheter och liksom träda in likt en herde över grönsakerna och ge dem de bästa förutsättningarna.
Att odla är att inte stanna vid att vi kan allt, utan att ta reda på mer fakta och dra fler och bättre slutsatser.
Då, när fröna köptes och kom i jorden så levde vi kanske med våra drömska bilder om dignande grönsaker och en relativt problemfri väg. Men
vägen från en fröpåse till ett matbord är lång och ibland en utdragen kamp, bara för att få smaka det man själv ha odlat.
vägen från en fröpåse till ett matbord är lång och ibland en utdragen kamp, bara för att få smaka det man själv ha odlat.
Man sår för mycket, har svårt att avgränsa, svårt att slänga plantor och sedan när man tänker att det ska gå vägen och man har handlat efter konstens alla regler, så kommer problemen. Det kan vara skadedjur, flygande, krälande, krypande med åtta, sex, fyra eller två ben, katter som tror att man gjort en kattlåda, väderleken som spökar, för lite eller för mycket regn eller sjukdomar som får våra växter att ge upp.
Ni som stött på potatisbladmögel, mjöldagg, brunröta, klumprotssjuka, gråmögel, pistillröta mm vet hur det känns när månader av arbete raseras.
Att odla kan vara ansträngande och att ta sig från frö till bord är inte enkelt. Vi som inte ger upp när problemen anhopar sig kan tillslut skörda lönen av vår ansträngning, med eller utan problem. Och ofta går det ju bra, i alla fall för några av växterna vi odlar.Det kanske inte är säkert att den gröda vi hoppades på allra mest är den som ger oss störst skörd eller någon skörd överhuvudtaget. Hur kan vi tänka då när vi får rätta munnen efter matsäcken, eller middagen efter vad som finns i trädgårdslandet. Det är här vår kreativitet sätts på prov.
Till sist en liten funderare som ni kan ta med er ut i grönsakslandet:
Hur skulle vårt odlade och tankar om odlandet se ut om vår
individuella ekonomi eller kanske vårt liv var beroende av grödorna?
Johannes Wätterbäck
