Bokashi den smått ”religösa” komposteringstekniken

Är du redan en av de ”nyandliga” avfallsdyrkarna eller har du funderat på att börja med bokashi? Här är min ( ja hela familjens) historia och tankar om en komposteringsteknik som engagerat människor och skapat en rörelse. Obs, då detta inlägg verkar ha provocerat en del medodlare och vi blivit anklagade för att sprida ondska och polarisering, vill vi märka detta inlägg med en varningstext

”Det här innehållet kan innehålla spår av humor”

För 12 år sedan fick jag min första bokashihink och en påse med bokashiströ av en vän när jag fyllde år, det var min 40 års dag, herregud vad gammal jag börjar bli. Jag blev både upprymd, glad och nyfiken. Samtidigt blev jag smått misstänksam och skeptisk. Min ganska skeptiska och tveksamma sida gör att jag tar det lugnt med förväntningar och ofta måste hamna i opposition med mig själv.

Det är som att jag tvingar mig att anamma minst två motsatta idéer samtidigt och låter dem kriga med mig som ett slagfält. Ganska tröttsamt kan man tycka, men jag kan inte riktigt styra över det och till sist kan jag ofta vaska ur ganska bra detaljer och tankar efter en batalj. Läser jag tex bibeln så måste jag läsa hinduiska texter samtidigt. Mediterar jag regelbundet vill jag göra flera poplåtar och dricka öl. Det är som att jag aldrig kan bli riktigt bekväm om jag inte skapat flera angreppsytor i mig själv. Lite som en kompost skulle man kunna säga, man förvandlas och omvandlas från alla möjliga och omöjliga håll och kanter.

Lyssna mer här (inte på min meditation): Autonom

Jag hade till detta dags datum redan komposterat i högar och pallkragar under 20 år och tyckt att det fungerat fantastiskt bra. Nu kom det in en ny komposteringsteknik i mitt liv, som dessutom löpande kostade pengar. Skulle den knuffa bort min tidigare komposterinsteknik eller skulle den bli till ett komplement?

Ett varningens ord! Vill du fortfarande leva i din tro att bokashi är sanningen, meningen och livet? Då ska du kanske inte läsa mer. Det här inlägget tar upp fler detaljer än avfallsdyrkan.

Fascinationen

Det som var extra intressant när jag öppnade mitt födelsedagspaket var att alla på festen blev så vansinnigt nyfikna på vad det var för något som kom ur paketet, inte bara barnen. Alla ville klämma och dofta på produkterna samt även läsa i broschyren. Att en present väckte så starka positiva känslor för alla närvarade var smått förunderligt och väldigt intressant! Det hade jag aldrig varit med om tidigare. Bokshigrejerna blev liksom höjdpunkten under hela kvällen och kan närmast liknas vid något mystisk produkt som kittlade hela sällskapets fantasi. Man pillade med attiraljerna, doftade på ströet och uttryckte en förundran och förväntan över att en teknik liksom skulle ge det där lilla som saknades mänskligheten. Äntligen hade vi fått redskapet till fred, framtid och frid!

Även folk som inte vanligtvis odlar fascinerades. Denna fascination, och då speciellt från oinvigda i odlingens konst, har sedan kantat mitt bokashande genom åren. Det är verkligen intressant hur denna teknik har fått människor att bli uppriktigt intresserade av avfall och att vilja palta och pyssla med det i sina kök, källare, garage, balkonger och tvättstugor. Få saker vid både födelsedagar och inom odlingen har haft och har en så stark attraktionsförmåga under och i mitt odlarliv.

Föruttnelse eller fermentering?

Vid jul, för nästan exakt nio år sedan, en månad efter födelsedagsfesten, stod jag i köket med en bokashihink med tappkran och en påse med strö och kände mig nyfiken och samtidigt misstänksam. Kommer det här verkligen att fungera? Att lägga köksavfall i en behållare med lock i rumstemperatur utan att det startar en föruttnelse? Jag läste på och gjorde enligt beskrivningen, samt överdoserade lite med det som kallas för bokashikli. Jag överdoserar allt i mitt liv en smula. Efter en vecka öppnade jag locket och jo, det fungerade! Avfallet hade inte ruttnat utan hade stannat och det doftade svagt syrligt från hinken, eller som mina barn brukade kalla det för när vi var aktiva med bokashikomposterandet (och ärligt, jag vet inte varför) ”parmesanspya”! Alltså en blandning av parmesan och kräk.

Vad är bokashi