Är du redan en av de ”nyandliga” avfallsdyrkarna eller har du funderat på att börja med bokashi? Här är min ( ja hela familjens) historia och tankar om en komposteringsteknik som engagerat människor och skapat en rörelse. Obs, då detta inlägg verkar ha provocerat en del medodlare och vi blivit anklagade för att sprida ondska och polarisering, vill vi märka detta inlägg med en varningstext
”Det här innehållet kan innehålla spår av humor och uppdaterades under februari 2026
För 12 år sedan fick jag min första bokashihink och en påse med bokashiströ av en vän när jag fyllde år, det var min 40 års dag, herregud vad gammal jag börjar bli. Jag blev både upprymd, glad och nyfiken. Samtidigt blev jag smått misstänksam och skeptisk. Min ganska skeptiska och tveksamma sida gör att jag tar det lugnt med förväntningar och ofta måste hamna i opposition med mig själv.
Kan man göra två saker samtidigt?
Det är som att jag tvingar mig att anamma minst två motsatta idéer samtidigt och låter dem kriga med mig som ett slagfält. Ganska tröttsamt kan man tycka, men jag kan inte riktigt styra över det och till sist kan jag ofta vaska ur ganska bra detaljer och tankar efter en batalj. Läser jag tex bibeln så måste jag läsa hinduiska texter samtidigt. Mediterar jag regelbundet vill jag göra flera poplåtar och dricka öl. Det är som att jag aldrig kan bli riktigt bekväm om jag inte skapat flera angreppsytor i mig själv. Lite som en kompost skulle man kunna säga, man förvandlas och omvandlas från alla möjliga och omöjliga håll och kanter.
Lyssna mer här (inte på min meditation): Autonom
Jag hade till detta dags datum redan komposterat i högar och pallkragar under 20 år och tyckt att det fungerat fantastiskt bra. Nu kom det in en ny komposteringsteknik i mitt liv, som dessutom löpande kostade pengar. Skulle den knuffa bort min tidigare komposterinsteknik eller skulle den bli till ett komplement?
Ett varningens ord! Vill du fortfarande leva i din tro att bokashi är sanningen, meningen och livet? Då ska du kanske inte läsa mer. Det här inlägget tar upp fler detaljer än avfallsdyrkan.
Fascinationen
Det som var extra intressant när jag öppnade mitt födelsedagspaket var att alla på festen blev så vansinnigt nyfikna på vad det var för något som kom ur paketet, inte bara barnen. Alla ville klämma och dofta på produkterna samt även läsa i broschyren. Att en present väckte så starka positiva känslor för alla närvarade var smått förunderligt och väldigt intressant! Det hade jag aldrig varit med om tidigare. Bokshigrejerna blev liksom höjdpunkten under hela kvällen och kan närmast liknas vid något mystisk produkt som kittlade hela sällskapets fantasi. Man pillade med attiraljerna, doftade på ströet och uttryckte en förundran och förväntan över att en teknik liksom skulle ge det där lilla som saknades mänskligheten. Äntligen hade vi fått redskapet till fred, framtid och frid!
Även folk som inte vanligtvis odlar fascinerades. Denna fascination, och då speciellt från oinvigda i odlingens konst, har sedan kantat mitt bokashande genom åren. Det är verkligen intressant hur denna teknik har fått människor att bli uppriktigt intresserade av avfall och att vilja palta och pyssla med det i sina kök, källare, garage, balkonger och tvättstugor. Få saker vid både födelsedagar och inom odlingen har haft och har en så stark attraktionsförmåga under och i mitt odlarliv.
Föruttnelse eller fermentering?
Vid jul, för nästan exakt nio år sedan, en månad efter födelsedagsfesten, stod jag i köket med en bokashihink med tappkran och en påse med strö och kände mig nyfiken och samtidigt misstänksam. Kommer det här verkligen att fungera? Att lägga köksavfall i en behållare med lock i rumstemperatur utan att det startar en föruttnelse? Jag läste på och gjorde enligt beskrivningen, samt överdoserade lite med det som kallas för bokashikli.
Jag överdoserar allt i mitt liv en smula. Efter en vecka öppnade jag locket och jo, det fungerade! Avfallet hade inte ruttnat utan hade stannat och det doftade svagt syrligt från hinken, eller som mina barn brukade kalla det för när vi var aktiva med bokashikomposterandet (och ärligt, jag vet inte varför) ”parmesanspya”! Alltså en blandning av parmesan och kräk.
Vad är bokashi
Bokashi är en komposteringsteknik av köksavfall som sker i lufttäta behållare där avfallet syras/ fermenteras med hjälp att ett gäng mikroorganismer som är tillsatta i ett slags medium tex biokol eller vetekli. Detta kli kan man enkelt göra själv och då blir bokashikomposterandet betydligt billigare än om man köper färdigt medium/ kli. Man kan bokashikompostera i vilka hinkar som helst bara de har lock och sluter tätt. Speciella bokashihinkar med tappkran är inte nödvändiga, även om det är kul att ta vara på lakvattnet genom att det finns en kran längst ner. Lakvatten kan man använda som ett slags milt utspätt flytande gödel, gärna inomhus till krukväxterna. De verkar älska det! Och så får man ju den där syrliga ”parmesanspyedoften” på köpet lite då och då.
Var någonstans och till vem passar Bokashi?
Bokashi är en bra teknik för dig som inte kan kompostera på vanligt sätt för att du tex bor i en stad, där man inte komposterar matavfall ( bla stockholm), men vill ta vara på matavfall. Det är ju så urbota dumt att slänga matrester bland soporna. Den passar även bra på landsbygden, ja var man än håller till så länge man har eller känner någon som har mark, gärna en odling där man kan gräva ner avfallet. Bokashikomposterandet kan också tillföra en ny rutin i ditt liv som skapar spänning och triggar ens uppmärksamhet, i synnerhet på ditt avfall och kretsloppstänkandet i stort. För människor som tidigare inte tagit hand om sitt eget matavfall kan bokashitekniken både bli en ny härlig rutin och metoden som sluter kretsloppskedjan.
Känsliga näsor
En del partners till bokashikomposterare kan ha svårt för doften av det fermenterade avfallet och lakvattnet. För människor med känsliga näsor kan det vara ganska besvärligt. Speciellt kålens kraftiga doft kan nästan tränga ut från plasthinkarna och lukta väldigt mycket ihop med avfallets lite ”säregna” doft. Är du inne i en separation och vill starta upp något som kan påskynda uppbrottet kan bokashi vara tekniken som på ett ganska oskyldigt sätt kan få bägaren att rinna över för en känslig näsa. Hittar ni tillbaka till varandra efter en sådan aktion torde er kärlek vara stark och jag önskar er all lycka i framtiden.
Handhavandet och lagringen – så här gör jag
När jag lägger hushållsavfallet i hinkarna, som samlas i den bruna papperspåsen under diskbänken, lägger jag först ut en dubbel tidningssida i hinkens botten och strör ut 0,5 – 1dl bokashi-kli ovanpå. Sedan fyller jag på med avfall 10 – 20 cm högt upp i hinken och strör ånyo över bokahi-kli så att det täcker avfallet och sätter därefter på locket eller lägger en ny omgång matavfall ovanpå och strör ännu en gång.
Jag fyller oftast på med nytt avfall varannan, var tredje dag. Vid varje tillfälle strör jag 0,5 – 1 dl bokashikli över avfallet. När hinken/ behållaren är full får den stå i rumstemperatur i ca 2 veckor innan den, beroende på årstid och var jag är någonstans i odlandet, gräver ner innehållet i trädgårdslandet/ pallkragen eller på liknade platser. På vintern ställer jag antingen ner hinken i vår odlingskällare för långtidslagring eller utomhus någonstans i trädgården. Bokashi-innehållet kan frysa under dagar, veckor eller månader innan det slutligen grävs ner.
Till jord skall du åter varda
Det är i jorden bokashiavfallet ska hamna. Därför kräver denna teknik att du eller någon du känner odlar och kan gräva ner avfallet. Vissa personer jag talat med har startat upp denna teknik utan att ha någonstans att odla och då får man lösa det genom att gräva ner det någonstans i hemlighet. Skulle tro att detta tillvägagångssätt kan addera en hel del spänning i livet, ej att förakta. Men jag skulle själv inte vilja leva i ovisshet med ett par hundra liter hushållsavfall som lagras i eller vid mitt hem. Spontant känns det som att samlargenen liksom gått överstyr när sådant sker.
Mail till jourhavande medmämnniska: info@jourhavande-medmanniska.se
Telefonnummer jourhavande Präst: Ring 112 och be att få bli kopplad till Jourhavande präst. Den som svarar är präst inom Svenska kyrkan och har absolut tystnadsplikt.
Applicera avfallet i jorden
Bokashiavfallet behöver komma i jorden ca 20 – 30 cm ner för att omvandlas och ingå i jordens kretslopp. Det är viktigt att man täcker med jord så att inte djur kommer åt avfallet. Jag tycker att det är enklast att gräva ett hål eller dike där man vill ha avfallet. Man kan också i tex pallkragar gräva bort en del jord och fördela avfallet jämt över ytan för att sedan lägga på den bortgrävda jorden igen.
Vill man plantera plantor direkt efter att man grävt ner avfallet är det smart att gräva ner avfallet koncentrerat i hål och märka ut de platserna med tex pinnar så att man kan hålla ett avstånd på ca 20 – 30 cm mellan växt och avfall, så att det inte blir för starkt för rötterna.
Dröjer det två veckor eller mer kan man mer eller mindre plantera där man grävt ner avfallet. När det gäller direktsådd kan man så direkt efter nedgrävande av avfall, då det tar en stund innan rötterna når avfallet. Jag rekommenderar inte att använda bokashi-avfall i krukor vid inomhusodling! Bokashiavfall gör sig bäst när det ingår i jord utomhus som innehåller alla nedbrytare som kan ta hand om det.
Klimatsmart metod?
En del menar att bokashikomposten binder kol och att denna komposteringsteknik gör att det inte släpps ut lika mycket koldioxid. Eftersom jag inte själv kunnat mäta detta utan bara hittat infon från de företag som säljer bokashi-materialet kan jag inte säga så mycket om det. Någonstans och vid någon tid kommer väl koldioxiden att frigöras tänker jag? Ämnen kan ju inte bara försvinna!
Om du är orolig för ökad koldioxid och det får dig att må bra av att tänka att du genom denna teknik inte sprider ut så mycket av denna gas kanske det är en bra teknik för att lugna dina nerver. Men kanske släpper du ut mindre med koldioxid om du inte köper fler plasthinkar som ska köras med lastbil till ditt utskänkningsställe, bara en tanke! Alldeles nyligen kunde man lyssna på Odla med P 1 om bokashi där Anna Mårtensson, SLU professor berättar att bokashiteknken inte är bättre för klimatet än annan kompostering. Värt att lyssna på så att du kan bredda din uppfattning om bokashi.
Kan bokashi ersätta näring?
Den här frågan är väldigt viktig och tas ibland för given. Det är med bokashi precis som med den vanliga traditionella komposten. Den innehåller bra med näring ifall man lagt i näringsrikt material och mindre näring om man lagt i näringsfattigt material. Slänger du i fiskrens och köttrester får du ett näringsrikare avfall än om det mest är rotfruktsskal och äppelskrutt. Bokashi-tekniken är inte en förtrollningsmaskin som gör att det material du lägger i den ökar sitt näringsinnehåll. Men då näringsbrist är ett av de vanligaste problemen för både nya och erfarna odlare, att man tillför på tok för lite näring, kan ändå den näring Bokashi-avfallet innehåller vara nog så berikande och välkommet i trädgårdsland och rabatter som vanligtvis inte gödslas så mycket.
Vadå rena jorden?
En del påstår att dessa mikroorganismer har en ytterst god påverkan på jorden och för våra grönsaker, en del menar att bokashiavfallet renar jorden från sjukdomsalstrande bakterier mm. Jag kan varken säga det ena eller det andra när det gäller detta och i ärlighetens namn, hur skulle vi människor kunnat odla med så gott resultat i tusentals år utan bokashikompost om nu jorden skulle behöva renas eller behöva detta tillskott av mikroorganismer? Var jag än har tillfört bokashikompost har det i alla fall inte växt sämre än innan. Det enskilt största problemet för de flesta odlare, unga som gamla är faktiskt att man tillför för lite näring och alltså gödslar för dåligt. Att bokashikompostera utan att gödsla med annat material kan innebära att man tillför mindre med näring i framtiden än vad jag skulle rekommendera.
En fantastisk tidsmaskin
En fantastisk egenhet med bokashin är att den får oss att minnas saker vi kanske inte trodde att vi skulle komma ihåg! Att utveckla vår medvetenhet skulle jag vilja påstå. Jag har vid flertal tillfällen, när jag öppnat halvårsgamla bokashinkar, stirrat ned på halvätna frukostsmörgåsar från ungarna, äppelrester från vinägertillverkning eller vissa maträtter, allt liksom mumifierat och bevarat. Det har fått mig att minnas dessa stunder och skänkt mig glädje att återse bevismaterial från svunna tider. Jag har stått där och njutit likt en arkeolog. Bokashi kan alltså göra oss medvetnare om tidigare stunder i våra liv, ej att förväxla med tidigare liv.
Du heliga teknik som frälser oss från våra synder
Mellan 2015 och 2021 har intresset för bokashi ökat enormt och fler och fler lärljungar ansluter sig till denna dyrkan av en teknik. Fascinationen är i stadigt växande och folk fermenterar avfall som aldrig förr. Dels beror det på att det kommit en hel del nya böcker om bokashi samt att flera trädgårdsföretag och grossister har börjat att sälja olika slags bokashihinkar, strö och tillbehör. Att det tog så många år för att bokashi skulle bli så stort, tydligen fanns det i Sverige redan på 1990-talet, är, har jag fått berättat för mig, beror påatt journalister och trädgårdstidningar inte velat skriva om bokashi då bokashi både betecknas som en komposeringsteknik och även är ett företagsnamn, ni fattar ”gratisreklam”. Men nu verkar tekniken vara här för att stanna och många gläds över att ta vara på sitt matavfall och använda det på ett konstruktivt vis.
Bokashi och skadedjur
En del menar att skadedjur så som råttor och möss tycker om bokashi och att man på det sättet, när man grävt ner avfallet, gynnar dessa djur som kommer dit och gräver upp och äter av avfallet. Personligen har jag aldrig sett några råttor eller möss som nyttjat avfallet. Däremot har vi flera gånger i skogsträdgården stött på problem när vi gräver ner bokashiavfall på hösten, att det är något djur som gräver upp och äter upp det, troligtvis grävling eller räv men det skulle också kunna vara vildsvin. När vi grävt ner avfallet på våren har hittills aldrig något djur grävt upp avfallet.
Sammanfattningsvis
Jag har inte upptäckt något skadligt med bokashi och jag har inte upptäckt att det växt sämre med avfallet heller. Tekniken med dess kraftiga attraktionskraft får en hel del människor att ta hand om sitt matavfall och göra näring och jordförbättring av något som annars skulle gå till förbränning eller rötgasning. Det tycker jag är positivt. I vårt sekulära land fyller kanske också denna metod och teknik en plats i det andliga tomrummet som en del menar att vi bär på. En sida av mig tycker att det är jättekul att fermentera matavfall på det här viset och en annan sida tycker att det är lite som att gå över ån efter vatten, jag har ju kompostert på traditionellt vis i pallkragar i så många år och det har fungerat riktigt bra.
Helt klart passar denna teknik olika människor olika bra. I och med gödselskandalen 2020 då växtgiftet klopyralid smitit in i substansen vinass som används speciellt i många flytande ekologiska och kravmärkta näringar ( men även jord och fasta gödsel), kan rikligt med bokashi och lakvatten från hinkarna ge säkrare näring som innebär att våra växter inte blir missbildade eller dör. Men glöm inte att tillföra näring till dina odlingar och att näring finns i så många olika former och förpackningar; ensilage, gräsklipp ogräsensilage, köpegödsel, eget kiss, häst, ko, höns och fårbajs.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar