2023 – blev kris den nya normaltillståndet?

Kris, överallt och hela tiden. Krig, matbrist, virus, cancer, kemikalier och gifter. Är det inte ett under att vi lever? Till och med jag som valde bort TV-nyheter redan som 25 åring och undviker skvalradio och nyhetstidningar stöter på kriser dagligen. Löpsedlar, sociala medier och människor som grips av svårmod och hopplöshet och vill dela med sig. Det är inte alltid lätt att stå emot.

“En dag ska vi alla dö, alla andra dagar ska vi det inte” Jan Stenmark

Här kommer ett förhoppningsvis glädjande inlägg om livet som ger dig mer energi än vad du hade innan. Eller i alla fall inte mindre .

Vad ska vi egentligen med allt basunerande om att Vargen snart är här? Pandemin visade ju så tydligt att vi inte har den blekaste aning om var, när och hur krisen kommer att komma ej heller vad det kommer att innebära.

Det här med att tänka kris är inget nytt för mig, det är något jag levt i under så många år så att det blivit en vana utan särdeles mycket dramatik, mer som ett intresse. Jag har inte haft ett ständigt panikartat perspektiv som legat och skrämt mig i bakhuvudet, utan mer en renodlad nyfikenhet om hur våra liv kan te sig om det vi känner idag förändras till något vi tycker är sämre, inte gillar eller bara är annorlunda. Drömscenariot är ju att kriser är lätta och lediga, att det inte är krig och stora katastrofer och att man inte behöver leva i rädsla för sitt och sina nära och käras liv och leverne. Men sådant kan man ju inte påverka.

Hur man levde förr

Mitt intresse för hur människor levt förr i tiden och hur det skulle vara att leva lite mer åt det hållet idag har varit en bidragande faktor för mitt stora intresse för odling och självhushåll, en av mina drömmar som barn var att bli bonde. Jag har har ingen bra förklaring till varför bondelivet lockade mig, kanske var jag redan stämd på det sättet när jag kom ut från min mor? Jag har såklart en hel del romantiska bilder om hur jordbruksliv från svunna tider skulle kunna te sig, som säkert inte har något med hur det verkligen var. Men bilderna är väldigt vackra oavsett och genom ett antal historiepoddar och böcker tycker jag väl ändå att jag har någon slags realism i botten, för allt var inte bättre förr! Det bästa är om vi kan plocka russinen ur kakan från alla tider, vi har så mycket att lära från historien och också mycket gott från vår egen tid.

Uppväxt under kalla kriget och med en pappa som är född 1926 och som konstant berättade så otroligt mycket om svunna tider har också givit mig gott om energi och näring. Mitt historiska intresse har bara blivit större med tiden.

Här är några intressanta poddavsnitt

• När digerdöden hotade att utplåna Europa
• Pesten i Stockholm 1710
• Sveriges svältkatastrof 1867-69:
• När skogsfinnar koloniserade svenska utmarker
• Klimatet- den bortglömda historiska aktören

Att min mamma omkom i den svåra tågolyckan utanför Östersund 1978 gav nog säkert en hel del vatten på kriskvarnen i mig. Olyckan rev upp en hel del hål och sår i vår tillvaro och skapade både otrygghet och osäkerhet. Sedan kom den där boken “Väggen” av Marlene Haushoffer som trots att det är en dystopisk bok, skänkte glädje och ännu mer nyfikenhet för att leva i kris, eller rättare sagt att överleva i kris. Alla vi som är historiskt intresserade vet att alla kulturer har ett slut och nya kulturer en början.

Läs mer: Mitt trädgårdsliv – den genetiska förklaringen och olyckan

Att leva som förr

Att vara intresserad av att leva som förr eller att leva i kris handlar även för mig om ett renodlat intresse att klara mig själv i svåra eller annorlunda tider. Jag har alltid varit nyfiken och känt en glädjle i att få skapa, odla, släpa hem mat och vara en del i något större och mer äkta än att leva i en konstruerat värld av människor i sten, glas och betong. Redan som liten kände jag en stark attraktion om att jag ville tillhöra det organiska och levande, det var där jag hörde hemma. Att jag fastnade för Jan Fridegårds böcker om ett svunnet Sverige i böckerna om Lars Hård gjorde inte saken sämre.

Lars Hård som ljudbok: Lars Hård: [ Jag Lars Hård, Tack för himlastegen, Barmhärtighet]

Lek med tanken att du fastnar i ett torp i skogen under ett år. Vad skulle du behöva veta för att överleva och hur skulle du skaffa din mat och lagra den? Hur många, veckor, månader tror du att du kommer att överleva?

Bra att veta: Sverige som sägs har störst medelklass i världen är inte förskonat från att saker och ting förändras. Många av oss är en eller två generationer från arbetarklass och med begränsade resurser. Det liv många av oss levt, speciellt från slutet av 1960-talet och fram till nu skulle kunna betecknas som en parentes. Den som lever får se!

Att låta andra vandra

Tilläggas bör att jag i grunden inte är partipolitisk positionerad med en tydlig utmejslad ideologi, det har jag aldrig varit och jag finner det ganska ointressant faktiskt. Samma sak med det religösa, jag är jätteintresserad av olika religioner och livsåskådningar och har mediterat under väldigt många år. Men jag har inga intentioner att vilja frälsa någon med varken det ena eller det andra ( ja kanske med odlandet men det verkar ju sköta sig alldeles själv just nu hehe).

Att vilja påverka människor att gå “Rätt väg” tenderar allt som oftast, om det sker i stor skala, med tusentals eller miljoner människors död eller i bästa fall osämja och hat. Jag är mer intresserad av att flyta fritt och lyssna på intressanta perspektiv från människor som tänker och gör intressanta saker och att leva. Samma sak är det med odlandet för oss, det är inte viktigt att du gör som oss eller som någon annan, följer en viss teknik eller ideologi. Vi hoppas att vi kan vara till inspiration och stöd för att du ska kunna skapa din egen odlingsväg. Man kan odla på så många olika sätt!

Vi vet inte vad som händer

En sak är säker, vi har inte en blekaste aning om vad som händer i framtiden. Det enda vi vet är att vi ska dö och att även alla andra ska göra det också. Här är det ju läge att lägga ett klatschigt visdomsord som ramar in hela texten, men jag låter bli. Det är ju upp till var och en att väva våra livsvävar och det svåra med att ge råd är ju dels att vi är på så olika platser i våra liv, många gånger är vi inte tillräckligt observanta för att upptäcka all den visdom som finns runt i kring oss.

Inspiration

Om ni vågar er på att kika på filmen vars trailer jag lagt upp här ovanför så kommer ni få en hel del intressanta frågor och svaren är inte självklart glasklara. Spyan är väl det minst intressanta även om den har sin funktion rent bildmässigt. Vill du dela dina funderingar om filmen med oss blir vi glada, det skulle vara spännande att se vad du såg, upptäckte och tyckte var intressant. Vad väckte den i dig? Jag har haft den i bakhuvudet i ett par veckor nu och plockat fram och funderat på vissa karaktärer och händelser och Theres och jag har talat om den flera gånger.

Odla i kris

Framöver kommer det att komma ett flertal “Odla i kris inlägg” med handfasta råd om grödor, tekniker osv. Flera av dessa inlägg kommer hamna på Farbror Grön Premium. Det här inlägget vara bara ett avstamp jag behövde göra då en av mina odlingstexter skenade iväg och blev alldeles för personlig och lång. Så är det med mig varje dag, jag har ingen aning om vad som kommer ur mig, men jag är tacksam för att det blir något och jag försöker att inte styra det så mycket. I backspegeln kan jag tycka att det ser ganska planerat ut men väl där är det en upptäcksresa.

Jag vet ofta inte vad som ska hända

Det är lite som när man går ut i trädgården och tänker att man ska skörda potatis och upptäcker att man måste tömma skottkärran först och så blir man kvar vid komposten och grejar där för att sedan skörda bortsnejlikefrön och plocka sig en bukett Johannesört och vattna broccolin samtidigt som man planterar om sallad. När man väl kommer på att man behöver en grep och en spade har man redan satt igång med ett nytt projekt som tex binda upp eternellerna och göra ogräsensilage och helt plötsligt är kl 23:30 och det är alldeles för mörkt för att skörda potatis om man inte har en jättebra pannlampa.

Och du glöm inte

“En dag ska vi alla dö, alla andra dagar ska vi det inte” Jan Stenmark

Läs mer: Odla i kris – fem grödor för överlevnad, Kris- vår livstil är det en parantes?, Odla i kris – odlingstips och reflektioner

Tycker du att vårt arbete känns värt och att du får ut kunskap och glädje av det vi gör. Välkomna att bli premiumläsare. Förutom att öppna upp för allt material som ligger bakom betalvägg så är 59 kr i månaden ett sätt att säga att du gillar det vi gör och vill att vi fortsätter att sprida vår gröna glädje. Tack för att du läser. Till Farbror Grön Premium: Premium-prenumerationer.

Johannes Wätterbäck