Vi gör egen spagetti

Tillslut har pastamaskinen äntligen kommit till användning. Att göra egen spagetti är både enkelt och lyxigt gott.

Så pinsamt att det skulle ta 45 år innan jag stod där och vevade färsk pasta med ett löjligt flin i mitt ansikte. Det är ju så otroligt enkelt men smakar så ”komplicerat” gott! Har ni tänkt på det. När saker och ting smakar riktigt bra så är det ofta minimalt med efterarbete som plöjts ner i produkten, som en perfekt vinägrette, en snabbt monterad tiramisu som dryper av marsalavin eller nystekt rotselleri med lite salt. Vilken köpemorot kan tävla mot en nyss uppdragen i en pallkrage där du bor. Vilken chilisås smakar bättre än din egen spontansyrade som du bara låtit stå? Vilken kål smakar bättre än den du vårdat en hel odlingssäsong och njuter av vid eget bord. Ingen! Nu var det ju pasta jag ville prata om så nog med utsvävningar av detta slag, men nu förstår du precis vad jag menar, hoppas jag?

Sedan jag använde den här maskinen för första gången för fyra veckor sedan har det blivit ytterligare en middag med handvevad pasta. Men som jag brukar säga; det är inte förrän man har lagat något tre gånger som man börjar få kläm på just det receptet och resan verkligen kan börja. Fortfarande kan jag känna mig ringrostig om jag inte bakat kolakakor på ett halvår och plötsligt står där vid någons födelsedag och bakar på löpande band. Redan nu har jag börjat att fundera på nya sammansättningar av mjöl, att färga pastan, göra olika raviolifyllningar och att göra olika slags mönster. Ja som ni märker går jag igång så där totalt när jag finner något intressant. Livet är alldeles för kort för att inte bli fascinerad.

Så här gör man

Principen är ganska enkel när man gör pasta. Man använder mjöl och ägg, i det här fallet 5 dl durum-vetemjöl och 4 hela ägg samt lite salt. Man mäter upp mjölet i en hög på bordet. Sedan knäcker man ner äggen i högen och knådar degen med händerna tills den blir homogen och smidig. Jag använde en smörkniv i början så att det inte skulle bli för mycket klet som fastnade på mina händer.

När degen känns bra ska den vila i ca 30 min i kylskåpet eller på köksbänken, gärna med ett plastfilm över sig. Receptet räcker till 4 personer, ja knappt för det blir så otroligt gott så det är svårt att sluta äta! Just det här grundreceptet hittade jag efter en stunds googlande och det är Leila som komponerat det. Hennes recept är ofta väldigt enkla och väldigt bra.

Efter att degen vilat i en halvtimme ska den delas i fyra delar. Varje del ska köras igenom och knådas på pastamaskinens största öppning ca 5- 6 gånger. Sedan ska du minska öppningen på maskinen och successivt köra igenom degen på alla storlekar en gång åt gången tills du kommit till den minsta öppningen, då är degen jättetunn och jättelång!

Ibland kan det vara bra att vara två när man arbetar med maskinen, pastaplattorna blir så otroligt långa och det är svårt att hålla ordning på en halvmeter lång pastaplatta utan att få den dubbelvikt så att den klibbar ihop. Min hjälp står bakom kameran på den här bilden och kommer alldeles strax till undsättning.

När pastaplattan är tunn och lång är det bara att köra igenom plattan på den övre modulen där det ofta finns två valmöjligheter för spagetti. En för tunn bandspagetti och en för bred. Se till att du har vattnet kokande när du gör det här och häll ner pastan direkt i vattnet, annars kan den klibba ihop. Glöm inte att den godaste pastan får man om vattnet är lagom saltat, ja nästan lite för mycket saltat. Lycka till!

Johannes Wätterbäck