Har du också undrat över skillnaden mellan olika slags ärtor? Jag gjorde helt fel och fick en aha-upplevelse när jag förstod mitt misstag.
När jag var liten var en av mina bästa grönsaker ärtor. När mina föräldrar arbetade var jag och min syster dagbarn i en lantbrukarfamilj. Där odlades ärtor som jag ibland kunde mumsa på till lunchen. Det var lite extra gott att få äta kokta hemodlade ärtor. Vi hade lite ärtor hemma hos oss också i vårt grönsaksland om somrarna, men dessa åt vi upp råa. Vi öppnade skidorna och pillade ut de söta små ärtorna på plats i landet.
När det gäller ärtor har jag också ett annat starkt minne. Ibland fanns det grönsaksförsäljning på torget i min hemstad och då köpte min mamma färska ärtor i skidor som vi sedan smaskade på. Skalen lade vi åt sidan och det var bara själva ärtorna vi åt. Det var något särskilt med detta att skala och äta. Åkte vi till Stockholm blev det en tradition att besöka hötorget, just för ärtornas skull.
I Johannes och mina odlingar har vi också alltid ärtor. Johannes väljer sorter som vi hjälps åt att så, och sköta om. Mest blir det till trädgårdssnacks.
På en sensommarfest för några år sedan började jag och mina vänner prata om ärtor och vilken typ av ärtor vi odlar. Jag vet att det är sockerärtor vi har, men medger att jag inte vet skillnaden på märgärtor, spritärtor, brytärtor och sugarsnaps. Jag och vännerna enas om att några är till för att kokas och lagras, några ätes råa, några ska vara platta och ätas hela och några har tjockt och saftigt skal. Jag påstår att de ärtor vi odlar som heter sockerärtor är sådana som man äter söta ärtor ur.
Väl hemma efter festen börjar jag googla runt för att utröna vad som är vad. Till min förvåning läser jag på flera ställen att sockerärtor är de platta varianterna som ska ätas hela och gärna kan fräsas och användas i matlagningen. Ganska uppjagad frågar jag Johannes om det är sant. Och, ja, jag har alltså helt missuppfattat och varje år väntat med att skörda bara för att invänta de ”riktiga ärtorna”. Så jäkla dumt. Jag har helt enkelt utgått ifrån att de ärtor vi odlar är samma slags ärtor som jag ätit av som barn.
Vad är vad?
Kanske finns det fler förvirrade själar i odlingarna runt om, så därför tänker jag ge mig på en slags redogörelse.
Spritärt odlas för ärtorna. Man plockar ur ärtorna ut skidorna, vilket kallas just för att sprita ärtorna. Ärtorna är inte så söta.
Märgärt har fler likheter med spritärtan, baljan äts inte utan bara själva ärtorna. Ärtan är söt och god och vill man odla ”egna gröna ärtor” brukar man välja märgärtor.
Sockerärt odlas för den platta baljans skull. Det betyder att man skördar innan ärtorna har hunnit utvecklas. De platta baljorna är söta och goda och kan ätas både råa och tillagade.
Brytärtor har i likhet med sockerärten aptitlig balja. Baljan brukar vara tjock och krispig. Ärtorna är också söta och goda och man kan äta både ärtor och baljor råa eller tillagade. Vad jag förstår är salladsärt och Sugar snap brytärtor.
På bilderna högst upp och längst ned kan man se hur sockerärtor ser ut när de har stora ärtor i sin balja. Jättefina, eller hur? Dessa bilder tog jag för några år sedan. Jag minns att ärtorna var lite beska och inte så goda som jag hoppats. Hade jag vetat bättre hade jag aldrig låtit dem bli så där, utan skördat dem platta, så som det är tänkt.
Theres Lundén
Lämna ett svar