Farbror Grön plockar svamp – svavelticka

Äntligen råkade jag på en svavelticka. Som jag suttit och dreglat i svampböckerna ända sedan jag var liten, jag trodde jag aldrig skulle få syn på den. Det finns några riktig exklusiva svampar och det här är en av dem, kanske den mest exklusiva och den växer oftast på gamla ekar.

Det var under en promenad på hemlig ort norr om Stockholm jag mötte svaveltickan för första gången. Det här är inte sant, var det första jag tänkte högt när jag såg den! Så otroligt stor dessutom! Jag hade inte hjärta att ta hela svampen. Vad ska jag med 10 kg svavelticka till? Dessutom växte den i en miljö där jag inte ville förstöra för andra att upptäcka dess vackra skepnad. Jag bröt av några av lamellerna och tog med mig dem hem för att testa des rykte om att vara lika fast som kycklingkött.

Min svamplista

Under hela mitt liv har svamp varit ett stort intresse. Så har det varit i hela min familj. Varje höst har jag promenerat runt och letat svamp på en mängd olika platser. Det är som att jag alltid ha mina svampglasögon på mig. När jag var liten läste jag ofta om svampar och gjorde för mig själv en lista över svampar jag önskade att jag någon gång skulle hitta. Svaveltickan fanns med på denna lista. Så nu kan jag bocka av den på listan. Sjukt kul.

Lästips: Min svamphistoria

Svavelticka kallas skogskyckling

I USA kallas svavelticka för skogskyckling och den är betydligt populärare där än här i Sverige. Googlar man på svampen rekommenderar en del att man ska förvälla den innan tillagning och i svensk svamplitteratur har den inte omtalats särskilt ofta som en matsvamp. Svaveltickan bör plockas när den är ung, när den blir gammal förlorar den sin vackra färg och blir vit, vilket gör det lätt att se skillnad på ung eller gammal svamp.

Direkt när jag kom hem la jag ut bitarna av svavelticka på balkongen, svamp är en färskvara och ska man inte ta om hand om den direkt ska den helst ligga kyligt och torrt. Till lunch dagen efter kom höjdpunkten, att få skära en kniv genom svampen och känna på konsistensen. Jag måste erkänna att jag var ganska nervös och gick lite som en katt runt den heta gröten. Sedan hamnade äntligen svampbitarna i en stekpanna med lite smör, rapsolja och salt. Jag stekte dem på medelhög värme och såg till att vända bitarna ofta så att alla sidor blev lika mycket gyllenbruna. Smak och konsistens var i en klass för sig! Det här kanske är en av mina största svampupplevelser, att äntligen efter alla års letande, kunna njuta den i mitt egna kök.

Viktigt när det gäller svamp!

Vet du inte vad du plockar ska du inte plocka . Det dör människor lite då och då av svampgifter Gå gärna en svampkurs om du vill lära dig eller följ med någon du verkligen litar på och var med när svampen plockas. Det finns också flera bra svampgrupper på facebook att bli medlem i.

Lästips:

Johannes Wätterbäck

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 2 =