Farbror Grön plockar svamp – stolt fjällskivling

Stolt fjällskivling när den är som bäst. Plockad i staden påväg till barnens skola.

Jag lärde mig att plocka den här svampen i unga år och jag älskar både dess utseende, smak, doft och konsistens. Den är ju så otroligt ståtlig och stolt där den står. Fjällskivlingen är lite som kantareller, hittar men en så kan man nästan vara säker på att det växer några till i närheten. Vissa år som i år, dyker den upp både här och där. Ofta ser man dessa svampar när hatten är helt utvecklad som ett parasoll och det går alldeles utmärkt att plocka dem i det tillståndet också, men när hattarna är så här pass slutna, som de på bilden, är köttet mer kompakt och fast och ger ett trevligare tuggmotstånd. Dessutom suger köttet inte lika mycket fett när köttet är fastare. Ganska trist att mata på med mängder av smör och rapsolja bara för att kunna steka dem lite knapriga.

Så här ser den ut underifrån med sin karakteristiska ring runt sin fot. Foten/ stjälken använder vi inte, då den är träig, men ringen tycker vi om att äta, den är så skör och tunn och blir lätt knaprig i stekpannan och äts ofta på stående fot. Just så gillar jag att äta nystekt svamp, där och då med en gaffel direkt från pannan med lite salt och peppar på. Det finns en släkting som heter rodnade fjällskivling som anses kunna ge obehagskänslor om man äter den rå. Den har inte brunrandig fot och rodnar dessutom i köttet vid beröring. Är du det minsta osäker på vad det är för svamp du plockat ska du låta bli att äta svampen. Ha det som en regel så slipper du i värsta fall att dö. Klicka HÄR så kommer du till vårt inlägg om min svamphistoria och hur jag försvann under en idrottstävling när jag var liten för att jag hittade massor av svamp.

Den stolta fjällskivlingen drabbas inte så ofta av mask och i synnerhet inte när exemplaren är så här små. Vi delar alltid hatten i mindre klyftor och steker klyftorna på medelhög värme i först rapsolja och sedan när de börjar att få lite knaprig stekyta klickar vi i en klick smör för den goda smakens skull. Testa att köra in näsan i en nyöppnad fjällskivling och dofta rejält, det ger verkligen en till nivå av att njuta av dess doft. Tycker du också att det luktar lite mandel om den? Förutom att njuta svampen nystekt vid spisen så tycker vi att det är fantastiskt gott att täcka en nybakad ciabatta med nystekt fjällskivling och blunda och njuta. Stolt fjällskivling passar också att torka och mala till mjöl i en mandelkvarn för att använda som smaksättning i såser, grytor och soppor.

Ett annat kännetecken den stolta fjällskivlingen har är dess mörka fjäll som man lätt kan krafsa bort med ett finger.  / Johannes