Brädorna runt en av våra stora odlingsbäddar hade börjat förmultna lite här och där och hela bädden började se ganska trist och tråkig ut. Jag bestämde mig för att göra om det till ett stenparti i stället.
För ungefär tio år sedan gjorde vi iordning en upphöjd odlingsbädd på vår mark vid vårt fritidshus. Det ställe som vi ofta benämner som skogsträdgården. Innan dess hade vi odlat grönsaker i Johannes mormors gamla friland som finns på granntomten.
Eftersom underlaget är mycket hårt och stenigt valde vi att göra en upphöjd bädd, dvs lägga allt jordmaterial ovan jord och inte gräva nedåt i backen. Grässvålen grävde vi bort eftersom vi inte hade tillräckligt med tidningspapper eller wellpapp. Det är annars ett väldigt tid- och kraftbesparande sätt att ta till när man ska anlägga en ny odling ovanpå en gräsplätt. Då täcker man helt enkelt gräset med tidningar eller kartongbitar för att hindra att gräset växer upp i odlingen.
Jorden i odlingsbädden
Jorden som användes då var främst kompostjord och sandblandad jord från åkern intill. Utöver det har vi kontinuerligt tillfört hästgödsel, mer kompost och olika former av gödsel. Ett gäng säckar med biokol har vi också blandat ner. Men trots att vi jobbat med jorden i denna bädd har den av någon anledning inte blivit så särskilt rolig att odla i. Torr och tråkig. Dessutom har storleken och formen på bädden gjort den lite svårjobbad. Det tycker i alla fall jag. Jag gillar inte att behöva kliva mitt i odlingen för att komma åt att skörda, binda upp, vattna mm.
Första steget till förändringen
När man bygger odlingsbäddar med träplankor som inte är impregnerade eller på annat sätt behandlade kommer plankorna förr eller senare att förmultna. Under några år hade vi i tankarna att vi behövde göra något åt de där plankorna som började att bli mer och mer porösa. Johannes ville sätta dit nya brädor medan jag hade helt andra tankar i mitt huvud. Alla rabatter vid huset är stora stenpartier så varför inte göra denna plätt till något liknande?
När Johannes grävde ner vatten och el-ledningen till vår nya brunnspump, grävdes en hel del stenbumlingar upp och lades i en hög tio meter ifrån odlingsbädden. Kan det bli mer perfekt! Jag behövde inte övertala Johannes om min idé, han var helt med på noterna.
Att ta bort de näst intill ruttna plankorna var ingen konst. De torraste delarna av plankorna har fått bli ved till vår vedpanna och resten hamnade på komposten. Det känns fint att byggmaterial kan återanvändas och få en ny funktion.
Stenar rullas dit
Innan var odlingsbädden ganska kantig till sitt utseende, men med stenar som kant tycker jag det känns mer trevligt att kanten är lite böljande. Därför började jag omforma bädden något för att passa det utseende jag ville ha. Vi har ett äppelträd som står i bädden och jag ville nu passa på att ordna en naturlig väg fram till trädet. Vem vill gå mitt i odlingen när man ska plocka äpplen?
Gå-stenar
När jag höll på där med stenarna och formandet av vårt nya stenparti blev vår dotter Tora intresserad av att hjälp till. Hon ordnade med de gå-stenar som ska göra det smidigare för oss alla att både plocka rabarber och äpplen. Gå-stenarna är inte alls lika stora som kant-stenarna. Jag och Tora har bara grävt små gropar i jorden och lagt ner stenarna.
Vi har lite en naturtomt och gränsen mellan skogen och vår trädgård är ganska flytande. Att använda markduk för att förhindra gräs och ogräs att växa på marken nedanför och runtom vårt stenparti, kommer inte på frågan. Det känns väldigt onaturligt, särskilt på den här platsen. Grus, sand, gräs, ogräs och kottar kommer som vanligt samsas om platsen runtom.
Placera stenarna
När man använder stenar som kant gäller det att placera stenarna på ett bra sätt. Det är lite klurigt att få det att se både snyggt ut och spontant. Jag vill att det nästan ska se ut som att stenarna legat där i århundraden. Oftast försöker jag vrida och vända på stenarna tills jag hittar det bästa sättet för dem att stå. Jag vill ju inte att de ska tippa åt fel håll. För att göra det extra stabilt kan jag också gräva en liten grop precis under vissa stenar.
Alla stenar som Johannes fick upp från brunnsgrävandet räckte inte till, så jag och Tora fick ta oss en tur till skogen och leta. Det är inte särskilt svårt att hitta stora stenbumlingar på vår tomt. Det är nästan så att vi kan välja och vraka bland dem. Det allra finaste är när stenar i ett stenparti har lite olika nyanser och färger.
Stora stenar är tunga och det finns ingen chans i världen att jag orkar bära så tunga och stora stenar som behövdes till stenpartiets kanter. Att rulla dem går däremot bra. På bilden ovan ser man att båda jag och Tora rullar stenarna bakåt, mellan våra fötter. Tar man i lite kan man få till en riktigt bra rullning bakåt. Framåtrullning är mycket svårare och känns tyngre. De allra största stenarna har Johannes kånkat eller rullat dit.
När alla stenar var på plats planterade vi någon luftlöksplanta och flera svedjerågstuvor. I övrigt växer redan vinbär, rabarber, gräslök, jordgubbar och vinterkyndel där. Vårt nya stenparti ska främst få vara en plats där perenna ätbara växter ska få leva har vi tänkt. Sen kommer det nog planteras en hel del annat ett- och tvåårigt också. Så brukar det alltid bli. Känner jag Johannes rätt kommer han med all säkerhet peta ner en och annan lökväxt såsom tulpan och krokus också som kan skapa lite fägring i vår.
Theres Lundén
Åh, älskar era inlägg om stenläggning. Det blir så vackert och jag blir så himla inspirerad. Önskar att vi hade en massa sten liggandes vi med.
Vilket jobb du lägger ner Theres, och vad fint det blir!
Vad roligt att du gillar inlägget! Det är mycket jobb och tungt , men oj så roligt. / Theres
Har sedan ett år tagit hand om en gammal liten gård där det förut har bott en härlig kvinna med stort odlingsintresse. Sedan har det bott div annat folk här som tja inte har brytt sig så jag hittar skatter, gräver upp funna plantor och flyttar till en rabatt tills jag vet vad det är och avlägsnar gräs mm runt träden. Runt ett träd fann jag en ring med små stenar i dm storlek och lite större, men de riskerar att skada gräsklipparen så jag grävde upp dem. En full skottkärra! Stenar i era bumlingars storlek har jag funnit vid ett annat träd nere i jorden tillsammans med kakelplattor och blåbetongstenar, så de har jag med grävt upp och fraktat undan. Alla dessa stenar (utom blåbetongen som körts till tippen) ligger nu på det framrensade gruset som är vid huset i väntan på ….tja kanske får det bli en så rejäl odlingsbädd av dem på ett lämpligt ställe! Fick ny inspiration när jag såg detta inlägget. Hittills har jag mest suckat och undrat över hur Gertrud tänkte med allt..