Självsådd tomat

Jag trodde inte att det var sant. Mitt framför fötterna på mig växte ett par tomatplantor i det grova gruset i växthuset. Det var nästan så att de hade kunnat trampas ned när jag lite halvt medveten och obetänksamt fyllde växthuset med allehanda ting för vinterförvaring. 

Tomatogräs

Visst har jag varit med om draksådd av tomat genom åren. Både i och utanför komposter har dess frön överlevt och börjat att gro spontant. Vissa år har det dykt upp tomater mellan plattorna i vår takodling och även på odlingsbrickor i växthus och på friland har plantor uppkommit som av sig själva. Men i skogsträdgårdens växthus! Där vi inte odlat varken tomater eller något annat de senaste fem åren! Hur är det möjligt att det på höstkanten växer ett gäng tomatplantor rakt upp och ned i gruset? Något jag trodde var ett ogräs visade sig vara en grupp tomatplantor

Vattnet väckte livet

Det tog ett tag innan jag fattade hur det troligtvis gått till. Ovanför tomaterna finns ett vädringsfönster som stått mer eller mindre öppet under sommaren och hösten. När regnen äntligen började komma under hösten har det antagligen regnat in i växthuset på ett där det legat ett par tre tomatfrön och sovit. Där i gruset kunde till slut livet spira igen. Visst är det fantastiskt! Sist jag odlade tomater i skogsträdgården var 2013, sedan dess har vindruvan fått leva där ensam.

Jag grävde upp dem 

Jag bestämde mig för att gräva upp plantorna och ta med mig dem till odlingskällaren i stan. Nu står de omplanterade under T 5 lysrör och växer och frodas. Jag hoppas verkligen att de ska överleva så att jag kan få reda på vilken sort det är som lyckats att överleva så länge. Inte omöjligt att det är ”Dansk export” men jag hoppas att det är favoriten ”Aztek negro” som jag har ett svagt minne av att jag odlade där det året. De här plantorna kommer jag berätta mer om i framtiden.

Johannes Wätterbäck