Rudbeckia Sahara – en färgklick i rabatten

Första gången jag kom i kontakt med Rudbeckia Sahara var i en affisch för frönyheter. Det blev kärlek vid första betraktelsen och jag måste medge att det var det yttre jag föll för, dess färger och former, som i kombination skapade en underbar helhet. Jag hänfördes och bestämde mig direkt att jag skulle skaffa mig ett gäng fröpåsar och skapa mig ett Sahara-bestånd.

Det finns en ständig och djup fascination hos mig för blommor med dova och kalla färgtoner. Det är det lättaste sättet för en blomma att fånga min uppmärksamhet. Kanske är det det blygsamma vackra, det underfundiga, diskreta och sköna som lockar mig. Det blir ju så lätt så jäkla rakt på med skarpa och bjärta färger och med åldern har det blivit lite trist att komponera rabatter med dessa ”vanliga” skrikiga färger.

De murriga färgtonerna däremot, de smiter in lättare bland blad och strukturer och skapar en större mystik och den där långsamma skönhetseffekten. Att man kanske inte ser dem direkt utan att de kommer till en när man är uppmärksam. Planterar man blommor och växter med inte så skrikiga färger väldigt synligt, kan de ändå fungera som ståtliga solitärer som örfilar upp betraktaren ganska genast med sin skönhet på ett direkt sätt, men utan sirener och trumpeter så att säga. Det dova, det inte så lättflytande växterna har kommit för att stanna i mitt liv känns det som. Fast man vet ju inte, får man sämre syn kanske de blir svåra att upptäcka och då kanske de skrikiga färgerna kommer in i våra odlingar på flera platser.

Rudbeckia Sahara

• Sägs vara ettårig, men vi har fått den att övervintra utan någon särskild täckning.
• I utseende ser det ut som en blandning av solhatt och dalia
• Rudbeckia Sahara och även andra rudbeckior trivs vanligen i soliga lägen, men halvskugga kan också fungera bra.
• Sahara är något lägre än andra rudbeckior, ca 50-60 cm.
• Förkultiveras vinter eller vår, fungerar både inomhus och utomhus.

Första sådden

Första året testade jag att så dessa rudbeckior inomhus, under februari på skänken med växtbelysning, och med värmematta under odlingstråget. Efter en vecka eller två tittade de små plantorna upp och jag blev själaglad. Det var inte överdrivet många frön i påsarna, det är det sällan när det gäller exemplariska skönheter, men det räckte för mig. Fröna i de fyra påsarna jag beställt räckte till åtminstone till fyra tuvor, jag föredrar att odla blommor som rudbeckia i tuvor. Flera plantor på samma ställe i en grupp ger en bättre effekt och så stödjer plantorna varandra.

Någon gång i mars och april planterade jag om plantorna för första gången, för att sedan ställa ner de omplanterade plantorna i odlingskällaren. Under maj brukar jag avhärda alla inomhusodlade plantorna i tillsammansodlingens växthus, så skedde även med rudbeckiorna där och då och jag gjorde även en omplantering, den sista innan utplanteringen.

Utplantering och växtplats

Det var inte helt tydligt och självklart var jag skulle plantera plantorna. Men jag ville kunna se dem lätt och på ett spontant vis utan att anstränga mig. Tre tuvor planterades i perennrabatten precis utanför porten i tillsammansodlingen och en tuva fick bo i en pallkrage i skogsträdgården. Då hade jag nära till dem i stadsodlingen och jag kunde betrakta dem varje gång jag gick ut och in. Fint att även ha samma växt i två olika odlingszoner så att man kan se om och hur de olika zonerna påverkar växten. Att placera dem utanför dörren i tillsammansodlingen var verkligen en lyckoträff. Sällan har jag så lätt och ledigt kunnat beskåda en ny växt och följa den i dess utveckling.

Den otroliga väntan!

Få blommor har stressat mig med sin blomning till den milda grad som denna. Stjälkar reser sig, det bildas knoppar och det ska segdras och ta god tid på sig. Jag överdriver inte när jag säger att det tog veckor för dessa blommor att slå ut, det kändes som att de jävlades med mig och gjorde det hela med flit, bara för att trigga min iver. Det gick verkligen i slowmotion. Sista fasen att först visa lite av sin färg på kronbladen för att sedan slå ut, tog en vecka.

Till råga på allt var det även svårt att överhuvudtaget få kläm på vilken färg respektive blomma skulle komma att ha innan den verkligen slagit ut, ni må tro att jag var där och pillade och försökte se. Jag blev frustrerad över att inte få veta när jag ville veta men samtidigt också tacksam att denna resa gjordes så lång så att jag kunde njuta så pass länge i denna i ovisshet. För är det inte detta segdragna beteende som skapar dynamik i livet, så att man minns och bär vissa växter i sitta hjärta genom hela livet. De som går sin egen väg, som inte är är så lättflörtade, men ändå belönar en med en rikedom av blommor eller skörd.

Denna blomma, Rudbeckia Sahara, har i alla fall blivit en av mina största blomsterkärlekar de senaste åren och jag vill bara ha fler plantor!

Andra, tredje och fjärde sådden

När det var dags för andra sådden ville jag testa flera metoder. Jag sådde både inne på skänken och i kallväxthuset, både köpefrön och egna frön från vårt första bestånd. Köpefröna grodde till min förvåning och lyckades lika bra både inomhus som i kallväxthuset, men alla mina egna frön verkade döda. Samma sak hände vid den tredje sådden.

Men i år, sådd fyra ( tredje med egna frön), hände det jag så länge väntat på. Våra egna frön grodde och jäklar vilket liv det blev i odlingsbehållaren. Ett helt dagis med flera avdelningar kändes det som, det var som en grön matta av miniplantor. I skrivande stund står de fortfarande kvar i sin bytta och där får de stå ett tag till, tills några stora blad börjar resa sig. Jag tycker att de flesta växter tjänar på att växa till sig lite innan man omplanterar. När de är 1 – 5 cm höga brukar det vara dags.

Varför fungerade de egna fröna först nu

Varför grodde de egna fröna först vid sådd tre? Det är sådant jag ligger och grubblar på innan jag ska somna och det är svårt att hitta en endaste enskild orsak. Som med en hel del inom odlandet består viss kunskap där ute, i både böcker, tidningar, genom djungeltelegraf och tyckanden på efterapningar, fel eller för tidigt dragna slutsatser och ibland rena gissningar. Därför är det viktigt att vi håller dörren öppen till att det vi anser som sant kanske inte är sant men att det kanske är den bästa ståndpunkten vi har just nu, att sanningen är flytande och temporär, många gånger går att förfina.

Viskleken

Vi vet ju alla vad som kan eller ofta händer när vi leker viskleken, en mening eller ord förvanskas och förvrängs. Inom odlandet är det likt viskleken ibland. Olika halvsanningar och oadekvat kunskap florerar och det är svårt att veta vad som är vad, mycket låter så bra. Det beror inte på någon illvilja, det är ju så vi människor fungerar, vi drar förhastade slutsatser. Det finns en tolkningsbenägenhet som gör att vi dels ser saker som inte syns och att vi läser in det vi tror är det rätta och som överensstämmer med vår egen uppfattning.

Sanning har alltid intresserat mig och begreppet ”Goda råd är dyra” har kommit att betyda både att de är så sällsynta så att de kostar en hel del att lyssna till och att andras goda råd kan bli ganska dyrbara, speciellt för den som följer dem. Den säkraste kunskapen, även om den inte är helt säker, kommer genom våra egna betraktelser i vårt görande och att vi är öppna för att den är sann just nu och kan komma att ändras.

Några tankar om varför de inte grodde

Just nu tror jag att de möjliga orsakerna till att fröna inte grodde år två och tre är att:

• De kanske inte var mogna. Fröna kanske satt för kort tid på de överblommade fröstänglarna, att jag var för ivrig med att plocka dem.
• De kanske var övermogna, de hade suttit för länge, jag borde plockat av fröna tidigare.
• Var det här en sort man överhuvudtaget kunde skörda frön av och inte en F1 hybrid?
• Det var en dålig sommar som påverkade frönas grobarhet.
• Blommorna var dåligt pollinerade
• Jag borde lagt fröna i frysen för de behöver frysa för att gro.

Några tankar om varför de grodde

• Jag plockade av fröna precis i rätt tid, fröna var mogna.
• Det var en fuktig höst och fröna utsattes för väta och kyla väldigt länge innan jag till slut i december plockade några fröstänglar.
• Fröna behöver frysa när de är fuktiga för att att kunna gro.
• Jag sådde fröna väldigt tätt inpå efter att jag plockat dem.

Mina sanningar

Mina ”odlingssanningar” bygger på mitt eget odlande och på de begränsande antal temporära slutsatser jag kommit fram till, jag är inte färdig, bara pausad. Jag lyssnar vare sig på bondepraktikan eller råd om att man ska plantera på vissa gynnsamma dagar eller skörda blad på bladdagar eller röra i vatten motsols. Ingen övertro på att bakterier kan ersätta gödsel har jag heller. Jag prövar mig fram och försöker med den hjärna jag har att klura och komma vidare. Förhoppningsvis kan mina funderingar, lyckokast och misstag hjälpa andra. Jag vet en sak och det är att man kan odla på många olika sätt och att hitta sin väg är nödvändigt. Använd mig som en trampolin och kasta dig ner i ditt eget hav av sanningar.

Klarar de vintern?

Under två år har alla Rudbeckia Sahara plantor klarat sig genom hela vintern, fast att det står på fröpåsen att sorten är ettårig. Vintern 2019-2020 var ju extremt mild och då klarade sig det mesta i våra odlingar och vintern innan denna var inte alldeles för bister. Men denna vinter, 2020 – 2021 har varit mycket tuffare och inte bara genom en lång kylig vår utan även med ett par riktigt härliga kallperioder i odlingszon 2 och 3 där våra odlingar ligger.

Jag har väl inte täckt dem nämnvärt med löv eller annat material utan gjort som jag brukar, bara lämnat växterna där de är för att sköta sig naturligt. Men efter den här vintern är jag lite extra orolig, det var ganska kallt i februari och när jag först sådde dessa plantor trodde jag verkligen att de var ettåriga. Att de överlevt genom två vintrar har verkligen varit en bonus för mig. Har de dött nu är de förlåtna. Jag har åtminstone 10 nya tuvor att sätta ut i år.

Rudbeckia Sahara

Avslutningsvis vill jag ge er ett hav av dessa skönheter att betrakta. Denna blomma blir sällan över 50 cm hög, har en benägenhet att stå upprätt och ger en stor variation i färg. Fröpåsens bild visade blommor som mest var purpur och i kalla blålilatoner, som blomman i mitten på bild 1 uppe i vänstra hörnet. Så jag blev ganska förvånad över att så många blommor blev tegelröda och att en tuva blev gulvitrosa med stänk av rött. Men nu efter ett par år uppskattar jag verkligen att det blir så många olika nyanser, det blir så spännande att se när de vecklar ut sig. Tuvorna ger dessutom olika nyanser på blommor de olika åren, vilket bara gör det mer intressant. Vi testade att flytta plantan i skogsträdgården och vi tror att just denna planta har överlevt.

Känner du också att denna resa och betraktelse av Rudbeckia Sahara fungerar som en metafor för livet i stort? Jag har med flit inte skrivit in sådana jämförelser i texten utan låter dig upptäcka dem på egen hand.

Lästips! Akleja – en älskad blomma i många varianter och Blå bolltistel – en ståtlig perenn med blåa blommor

Johannes Wätterbäck