Mycket ofta får både Sara och vi frågan om hur vi har tid till att odla allt det vi odlar. I veckans avsnitt samtalar vi om tiden.
För att odla så som vi gör har vi valt bort annan förströelse som tv och vi har lärt oss att vara effektiva och göra lite då och då. Ibland odlar vi från höften, förbigående utan att tappa medvetenheten över vad det är vi gör och andra gånger kör vi ganska hårda och långa pass. Det viktigaste är att vi tänker odlandet redan innan vi står där med händerna i jorden, att vi planerar och har en vision om vad vi ska göra.
I det här poddavsnittet talar jag och Sara Bäckmo, från Skillnadens Trädgård, öppet från våra hjärtan om hur vi klarar av att vara dem vi är, vad vi gjorde innan vi började odla och om det där som alla undrar: Hur får vi tiden att räcka till? Sponsorer är Klostra.se och Impecta fröhandel.
Odling är ingen hobby för oss, det är inget intresse vi gör vid sidan av ett annat utan det är själva livet. Odlandet har blivit till en livstid och passion, något vi inte kan leva utan. Kanske ska man jämföra vårt liv med att vara jordbrukare fast utan djurhållning, större maskinpark och krav att gå runt ekonomiskt på vår skörd. Grödorna äts istället upp av oss . Odlandet öppnar upp så mycket och blir till en metafor för i princip allt. Det får oss att se hur allt hänger ihop och vi kan se djupare in i naturen och de olika processerna som frambringar liv. Odlandet ger också den finaste maten vi kan drömma om, vår egen, giftfri och extremt närodlad. Skördarna är verkligen lönen för all vår ansträngning.
Som en följdfråga till den om tid, kommer ofta: Vad tycker barnen om att ni odlar så mycket? Oj, tänker vi. Våra barn vet inte om något annat liv än detta. I ett tidigare inlägg har vi skrivit om odlarens barn.
 |
| I vårt odlande odlar vi med barnen och de har egna pallkragar där de bestämmer vad de ska odla. |
Lyssna gärna på vårt korta avsnitt om odlingseufori.
Fler poddavsnitt hittar du på tvaodlareemellan.se.
/Johannes Wätterbäck
