Kryddat brännvin med vilda, köpta och odlade örter

Så länge jag kan minnas har jag kryddat brännvin, nja det är inte hela sanningen. Sedan 1995 har jag då och då kryddat brännvin med olika slags örter och kryddor. Är man inte en storkonsument av kryddat brännvin, bara använder det till högtider, räcker det i många många år.

Vad ska man ha kryddat brännvin till egentligen? Till allt kanske man skulle kunna säga? Som en rejäl städning på tungan mitt i en måltid, som en katalysator för samtalandet eller som ett kraftfullt ackompanjemang till smakerna du för stunden har i din mun. Jag tycker om att ha mina kryddade bännvin till julen, påsken, midsommarafton och kräftskivan. Successivt har jag vant mig vid att starka smakrika drycker skall avnjutas vid dessa högtider och det har blivit en tradition, även för mig. Ofta är det bara jag och barnens mormor som drar i oss några snapsar men då och då njuter de andra gästerna ett halvt till ett helt snapsglas vardera.

Min son – det finns bara ett brännvin!

Min far hyllade särskillt ett kryddat brännvin som det allra finaste och bästa, det starkt kummin- och fänkålssmakande Ödåkra Taffel Aquavit. Det är få kryddade brännvin jag smakat som varit så friska och fräscha som detta brännvin. Till råga på allt brukade pappa servera det fryskallt – 18 grader. Tyvärr går det inte att få tag på detta brännvin längre och jag har tidigare inte försökt mig på att efterapa smaken, men jag kommer att testa att göra det framöver. Har redan skrivit upp det på min att-göra-lista.

Jag kan då och då blunda och se den frostiga flaskan på bordet som blöter ner linneduken och pappa som trugar sina gäster att dricka det iskallt. Det var verkligen en upplevelse att se, och när åldern var inne, att få smaka denna speciella sprit!

Hur det började

Som många gånger tidigare råkade jag springa på en bok i min pappas bokhylla, en fördel när man har en far som i snitt läser fyra böcker i veckan. Det här var en liten oansenlig bok, 14 x 9 cm, men den lyckades pocka på min uppmärksamhet. 30 sorter kryddat brännvin av Albert Sandklef, 5.e omarbetade upplagan, tryckt 1965.

”År 1920 satt en Halländsk bonde född på 1830-talet, och berättade för mig hur han brukade krydda brännvin förr i världen”. börjar boken för att sedan gå igenom det kryddade brännvinets historia med allt från intressanta anekdoter från delar av Europa, med tonvikt på Sverige samt mängder med recept. Denna lilla bok var precis vad som behövdes i kombination med mitt för den tiden eskalerande och intensiva odlings- och självhullshållsintresse.