Vi odlar majs och gör eget mjöl

Min längtar efter riktiga tortillamajsbröd är stor. Så stor att jag bestämde mig för att odla egen mjölmajs förra sommaren. På kortsidan av vårt hyreshus växte ett gäng fina mjölmajsplantor.

För många år sedan tog min pappa med sig ett par kilo nygjorda tortillamajsbröd köpta från ett gatukök precis innan flighten hem från Mexiko. Det var den resan han också hade tagit på sig två helt olika skor, vilket han först upptäckte under mellanlandningen i Köpenhamn. Vänster och höger sko liksom inte var släkt med varandra. Det var en spännande resa för pappa som fick den av släkt och vänner i 70 års present i mitten av 1990-talet och han kom faktiskt hem tillslut. Det var under 1990-talet som tacoeran verkligen var i sitt uppåtgående i Sverige.

När han väl kom hem med 16:43 tåget från Stockholm till järnvägsstationen i Flen i nya mexikanska sandaler tillverkade på uttjänta bildäck, på självaste julafton var han både munter, solbränd , frusen och full-laddad med alla möjliga och omöjliga souvenirer. Jag minns det som igår när han först gömde sig lite bakom sin resväska och sedan stolt halade fram en halvmeter tätt staplade tortillamajsbröd som han lindat in tidningspapper. ”Äkta mexikanska tacobröd!” utbrast han. Ja så kanske det var men vi tyckte inte direkt att de smakade som tacobröd! Inte som vi var vana vid i alla fall. De smakade verkligen inte gott när vi försökte använda dem i det halvmjuka skick de kom i. De var torra, smakade mjöl och gick sönder när vi vek dem. De gick faktiskt inte att äta. Men vad gör man när man har en halvmeter direktimporterade tortillabröd i sitt kök? Jag fick gnugga geniknölarna rejält och till slut provade jag att steka dem i rapsolja och då blev de till de mest delikata knapriga tacobröd ni kan tänka er. Dessa små knapriga bröd kallas för tostadas och är himmelskt goda. Som små perfekta munsbitar som man aldrig kan sluta äta.

Ända sedan den där julafton har jag drömt om att få odla min egen majs och göra tostadas. I år är det äntligen dags. Vi odlade bara mjölmajs i år istället för sockermajsen vi oftast brukar odla. Ett kilo majsmjöl har vi fått ihop av sorterna Painted mountain och Indian. Jag valde att mala de torkade majskornen i min mjölkvarn istället för att nixtamalisera dem som egentligen är den ”rätta” metoden. Nu väntar jag bara på rätt dag att sätta igång det hela. Att få njuta av egenodlad majs med syrade chilisåser från takfarmen och två burkar egenkokt salsa verde som står längst bak i kylen och väntar på att förgylla denna middag. Löken och tomaterna ligger redan i bokhyllan och några sallatsblad ska vi nog kunna krafsa fram under snön i en pallkrage i tillsammansodlingen.

Så här vackra blir majskolvarna när man tröskat dem på frön. Sådana här skönheter kan man inte slänga, de packades ner i en papperspåse och stuvades in i ett skåp i odlingskällaren.

Majsmjölet är inte så där gyllengult som när man köper det på påse utan mer åt det gråa hållet. Men vad gör väl det, att få skörda så man får ihop till ett kilo mjöl i en central stadsodling i Sverige känns bara helt fantastiskt.

/ Johannes Wätterbäck