Vem tar växterna och hur skyddar vi dem bäst?

Arbetet fortskrider med att finna metoder och lösningar på hur vi ska få ha växterna i fred. I år testar vi en helt ny teknik i skogsträdgården, inspirerad av en av våra medodlare i trädgårdsgruppen Farbror Gröns trädgårdsland. I staden har vi fått ha de flesta grödor ifred under sommaren och det är tack vare våra grannar. Men den senaste tiden har de fyrbenta marodörerna verkligen ansat vår serieodlade kål. Olika platser har olika tjuvar och kräver olika metoder.

Vad eller var man än odlar så finns det alltid en risk att någon annan varelse vill skörda ens växter innan man själv hinner göra det. I staden har vi både harar och kaniner som äter upp våra grönsaksplantor som vi vill skörda under vintern. Tidigare under åren har de mest kommit när snön och kylan verkligen är här, typ först i december och under de dagar det kryper ner kring under -10 grader. Men i år har de gått loss i tillsammansodlingen redan i novemember och när det är relativt varmt ute.

Hararna är på sin vakt där ute och är alltid beredda på att fly, men de små kaninerna tuffar på lite lojt och självsäkert, som om de ägde världen. Några gånger har jag varit endast en meter eller två ifrån dem och de har ett antal gånger lyckats att skrämma mig då de ligger och trycker bakom en kruka eller jordsäck och kvickt hoppar fram.

Det hade varit relativt lätt att lösa problematiken med dessa djur om man kunde använda bössan, men att skjuta i staden kommer inte på fråga och att söka tillstånd har vi inte ens funderat på. Det verkar finnas fällor för kaniner och vid några svaga tillfällen då broccolin verkligen blivit helt nedbetade har jag funderat på att ta tag i detta men så har det kommit något annat i vägen.

Överlag är det ju så när det gäller att odla. När man väl lyckas gå i mål så är det någon eller några som vill ta växterna ifrån oss. Är det inte skadedjur, sjukdomar, människor så är det vädret som kramar skiten ur våra grödor. Trots det lyckas vi varje år att härbergera skördar, visst är det fantastiskt.

Växterna i staden

Förutom harar och kaniner har det stora problemet i staden handlat om människor. I huvudsak är det kvinnor som stjäl i våra odlingar och med tonvikt på + 40 kvinnor, allra oftast ännu äldre. Det kan vara vindruvor som stjäls ( förra året tog någon alla klasar i år plockade jag 14,3 kg) eller dess blad eller solrosor som slits av och majskolvar som plockas. Kvinnorna brukar våra grannar skrämma bort men vi har även testat att sätta upp skyltar lite här och där i odlingen om att det är privat.

Grannarnas vaksamma ögon samt breda flerspråkighet och konkreta tillsägelser verkar fungera skapligt bra och vi uppskattar deras hjälp och engagemang något enormt. Hur skyltarna fungerar är det svårt att säga då det är först nu i år 2022 som vi behövt sätta upp dem, faktiskt på våra grannars inrådan som dividerat med ett flertal personer under sommaren. Jag har personligen inte ertappat några tjuvar i år i Tillsammansodlingen men har flera gånger ertappat kvinnor som plockat äpplen från träden på grannarnas mark och då menar jag inte att ta ett äpple eller två utan att fylla kassar, rullatorer eller barnvagnar.

Jag har aldrig varit otrevlig mot dem eller skrikigt utan bara påtalat att det hör till att man frågar först innan man plockar. ”Plinga på där borta på dörren och fråga så är det säkert inga problem”. Varje gång jag konfronterat någon på det här sättet har de raskt sprungit därifrån.