En sommar utan egenodlad sallat, är ingen riktig sommar. Här berättar jag om våra favoritsorter. Som barn växte jag upp ute på landet. Vår lilla villatomt angränsade till skogen i två riktningar. Ett rejält grönsaksland hade vi i bortre änden av trädgården, inte långt från en bäck. Mina föräldrar anlade trädgården efter att de byggt villan och tänkte sig att odla för sommarnjutning. Det jag minns mest är plocksallaten som prydde varje sommartallrik.
Min mamma experimenterade inte så särskilt mycket i sin odling och sallaten såg ut och smakade på samma sätt varje år. Bläddrar man i en frökatalog märker man dock att det finns en uppsjö av sallater i olika former, färger och smaker. När jag och Johannes har testat olika sallatssorter har vårt mål varit att hitta sorter som ger vackra frodiga blad och som inte blir det minsta beska. Alla sallatssorter går förr eller senare upp i blom eftersom de är ettåriga, men vi har kommit att uppskatta de sorter som tar lång tid på sig att börja blomma och de som trots blomning ändå behåller sin obeska smak.Vi vill gärna kunna ta egna fröer av sallat och därför ser vi till att de sorter vi odlar är sortäkta och inte korsade. Korsade sorter har beteckningen F1-hybrid. Eftersom vi har flera odlingar brukar vi välja att ha en sort på varje ställe, så att de inte korsas med varandra. När blomningen är över och fröna torkat, samlar vi våra fröer till nästkommande säsong. Om man inte vill försöka sig på att ta egna frön, går det bra att blanda olika slags sallatssorter i samma odling, även F1-hybrider om man så önskar.
Nedan kommer jag berätta om våra favoriter så här långt.
Lämna ett svar