Vad skördar vi nu

Melonerna cantaloupe och Jenny Lind

Melonerna vi odlade på takfarmen i år blev varken speciellt söta eller stora men vackra så att de förslår. När jag var liten brukade min pappa strö socker ovanpå meloner som inte var så söta men idag när vi är medvetna om sockrets ohälsosamma inverkan känns det inte som ett alternativ. Vi får njuta av dem som de är och föreställa oss smaken lång bak i gommen när vi tuggar i oss dessa krispiga  och gurksmakande frukter. Vi lyckades ju ändå odla fram en hel drös av dem trots denna sommar och bara det ska vi väl vara stolta över.

Andra omgången broccoli på nedklippta plantor.

Den här sommaren har varit svårare än de fyra senaste men ändå skaplig här där vi odlar, i det vi kallar mellansverige. 2012 var faktiskt sämre, den regnade helt bort. Torkan i juli var oroande lång och ett tag kändes det som att det var någon annan som beställt alla regnmoln. Jag vet inte hur många morgnar som började som mulna eller kvällar som jag tyckte bar på den där regntunga känslan med mörka moln i horisonten, det blev alltid sol till slut. När sedan den efterlängtade augusti och septembervärmen uteblev och det regnade kopiösa mängder så växte alla kålväxter så att de nästan knakade i dem. När de första regnen kom i augusti klippte jag ner alla broccoliplantor på takfarmen och efter ett par veckor började de att ge igen och de ger fortfarande, jag skördar några buketter var och varrannan dag och de är fantastiskt goda tillsammans i en stekpanna med lite råstekt potatis.

Precis som för melon så var den här sommaren inget vidare för våra aubergineplantor #Farmers long”. Jag har aldrig sett att aubergineplantor kan stå still i växten men våra gjorde det. Under i princip hela juli växte de ingenting för att sedan börja blomma i början av augusti och producera små frukter i september. Lika goda som alltid men små! 4  -5 plantor på takfarmen kunde ge 4 – 5 kg aubergine förra och förrförra året. I år får vi vara glada om vi får ihop 0,5 kg på lika många plantor.

Gurkan flaming

De här slanggurkorna av sorten flamingo skördade jag den 19 september i år. Trots att gurkplantorna uppe i takfarmens växthus drabbats av spinn så vill de inte ge upp. Våra barn blir överlyckliga av sådana här späda gurkor. Vi brukar hyvla dem med osthyvel och strö i dem i  tunnbrödsrullar med philadelfiaost och hemtrampat örtsalt. Fördelen med att inte rensa bort gamla gurkplantor när de givit upp med att producera gurkor, är att man kan hitta sådana här bonusgurkor ända in under sen höst.

Tomaterna tog precis som aubergine väldigt lång tid på sig. Jag skulle säga att det tog 3- 4 veckor längre tid i år innan vi kunde njuta av de första mogna tomaterna. Nu lever vi i ett överflöd och jag plockar nya tomater ett par gånger i veckan. I vardagsrummet doftar det starkt av tomat och bokhyllan, bänkarna och till och med vissa platser på golvet är belamrade med tomater. Nu plockar jag av de största tomaterna som gröna och lämnar de mellanstora och små på plantorna på plantorna. Jag tänker att om jag tar de största frukterna så har plantorna chansen att ge näring till de mindre tomaterna som sitter kvar och att jag på det sättet får fler tomater rent viktmässigt än om jag låtit alla suttit kvar på plantorna och dingla. Det återstår att se om det fungerar. Sant är i alla fall att vi har otroligt många tomater inomhus och att vi behöver göra flera plåtar med krossade tomater i veckan. Det ser inte klokt ut!

Röd och gulbetorna är också sena i år men de kommer att ge en bra skörd. Vi har redan börjat nalla i raderna och Theres gjorde något fantastiskt gott härom dagen. Hon skivade färsk gulbeta tunt och ringlade över citron och olja samt strödde ett gäng rostade solrosfrön över dem. Så enkelt och så fantastiskt gott, det smakade som en ny grönsak och den där krispigheten var så läcker. Jag testade en variant av denna rätt till lunchen idag. Finrivna gulbetor med pressad citron. Inte lika förvånande gott, men nästan.

Trotjänaren Blauhilde. Den purpurfärgade störbönan har vi i år odlat från eget utsäde. Tre störar kommer ge knappt 1,5 kg i år. Lite men ändå skörd. Den här sorten har aldrig svikit mig! Jag har odlad Eva, neckargold och olika slags platta skärbönor men de har något år svikit. Den här har alltid levererat om än lite som i år. Att odla grönsaker som man kan räkna med är inte så vanligt och har man en sådan gäller det att vara tacksam, konsekvent och hedra den genom att odla den. Ofta hamnar våra störbönor som lättkokta i en vinegrette på egen äppelcider-vinäger. Både ungarna och vi älskar bönorna när de serveras på det sättet. Lycka till där ute med era odlingar. Jag återkommer sb´närt om att berätta lite mer om alla härliga tomater vi odlar i år.

Johannes Wätterbäck