Den nya stora odlingsbädden vid skogsträdgården är nu helt klar. Vi har bara använt material som vi hade tillgängligt.
Gärdesgårdsstörarna är från staketet vi hade invid vägen. För några år sedan blev vi tvungna att ta bort det eftersom de börjat ruttna. Nu använder jag dem flitigt på flera sätt, vilket skymtas i bilden.
Ett användningsområde är som stöd för plankorna. Vi har med spett gjort hål i marken till störarna, så att de ska stå stadigt. Några andra störar är nerpetade i jorden för att verka som stöd för slingrande växter, som störbönor och sockerärtor. Efter min tid som ank- och gåsägare har jag haft rullar med kycklingnät. Det har jag nu virat runt störarna som extra klättringshjälp.
Som lite avgränsning för de olika planteringarna har vi lagt några störar ovanpå jorden. När det börjar spira ordentligt kommer vi att se avgränsningarna ändå och då är de kanske överflödiga.
Plankorna som kantar odlingsbädden har min pappa sågat upp i sitt sågverk. En av hans vänner köpte sågverket och frågade om vi kunde ta hand om det. Eftersom min pappa alltid har haft svårt att säga nej till maskiner av olika slag, har vi sedan några decennier egna plankor från träd på tomten. Inställningen på sågverket blev kanske inte så bra, för en hel del plankor är sneda eller koniska. Till en odlingsbädd på ojämnt underlag funkar de alldeles ypperligt.
Materialet i jorden består mestadels utav kompostjord och mängder med hopkrattade löv. För att få lite tyngd i jordmassan har vi tillsatt sandblandad jord från åkern på andra sidan vägen. För att få ett bra näringsinnehåll har vi tillsatt en hel del gödsel också, tex hönsgödsel och hästgödsel från grannen.
I bädden finns nu palsternacka, rödbetor, sallat, störbönor, sojabönor, sockerärtor, blåärtor, vita rädisor, några tomater och sått en sträng dill. Bara gurkan, kålen och zucchinin är kvar inomhus och i växthuset.
Nu håller jag tummarna för att det blir en bra odlingssäsong här i skogsträdgården.
Johannes Wätterbäck
