Skogsträdgården fyller 30 år

I år, den 8 mars, är det precis 30 år sedan jag på allvar började odla vid stugan, i Skogsträdgården. Det borde jag fira eller hedra på något sätt, tänkte jag. Nog för att ålder bara är en siffra men det är ju ändå lite speciellt att fylla jämt.

Takfarmen-odlingen jag drev med Christopher i centrala Västerås i 8 år kan nog betecknas som mitt universitet, herregud vad vi experimenterat och lärt oss mycket där uppe! Vi tog verkligen kunskapen om jord, gödsel, temperatur, växternas liv och skadedjur till en högre nivå. På Takfarmen förfinades och slipades all den kunskap och erfarenhet jag bar på samtidigt som det adderades massor med ny. Fast utan alla odlingsår på en grusås i Södermanland, Skogsträdgården, hade Takfarmen aldrig kunnat blomstra så som den gjorde.

Lästips: Takfarmen 8 års himmelskt odlande

Samma plats i 30 år

Skogsträdgården, där allt började, har från start fungerat som någon slags oregelbunden grundskola och gymnasieskola med en väldigt intressant och blandad läroplan kombinerat med arbetsläger. Idag skulle jag nog säga att den mest är likt Takfarmen, ett universitet där jag kan utveckla mitt odlande samtidigt som jag kan se alla år bakom mig tydligt. För mig är det verkligen vackert och en gåva att fortfarande få odla på den plats där jag en gång började, att hålla liv i markens röda tråd och bli helt sönderpepprad av minnen var jag än rör mig.

Ibland kan jag sucka högt när det dyker minnesbilder från mina tidigare äventyr, hur kunde jag eller herregud den här plätten blir ju aldrig bra. Tex de där åren när jag odlade zinnior utan växtbelysning i stugan och skulle avhärda flera hundra gängliga plantor. Alla år av för lite gödsel och små plantor. Det året jag hade ankor och gäss som en höst smet in i trädgårdslandet för att jag hade råkat lämna grinden öppen. Mysteriet med betornas frön och de missbildade morötterna. När bladmöglet skördade alla tomater mm. Listan kan göras väldigt lång och säkert minns jag bara en bråkdel!

I skogsträdgården har jag sannerligen misslyckats med det mesta. Jag försöker alltid gräva i mina minnen och minnas dåtidens olika problem så att jag kan möta de odlare jag möter idag med förståelse över vad jag behöver förmedla. Det var när arbetet med vår första bok Alla fingrar gröna drog igång och vi började odla med nya odlare i staden som jag också på allvar började vaska information ur mig själv. Från tidiga odlarår dök det upp så många minnen, frågeställningar och dilemman. Bristfälliga analyser om vad som hade gått galet och en hel del frustration. Sedan dess står den dörren till mina minnen lite på halvglänt mest hela tiden och det är så jag vill ha det. Men man får vara på sin vakt, för det är svårt att alltid skynda långsamt och få med alla moment.

Lästips: Mitt trädgårdsliv – den genetiska förklaringen och olyckan, Mitt trädgårdsliv del 2 – stadsliv byts mot skogsliv, Mitt trädgårdsliv del 3 – odlandet startar

Det är den där balansen mellan vad en ny odlare och en erfaren odlare kan tycka är viktigt som vi försöker att eftersträva, i allt vi gör. I böcker, blogginlägg, på kurser och under föreläsningar. I tex vår facebook-trädgårdsgrupp Farbror Gröns trädgårdsland har vi redan från början valt att inte ha några regler och det har fungerat förvånansvärt bra. Det viktigaste är inte att det är tydliga avgränsningar utan att gruppen håller sig levande, vilket antagligen speglar mitt odlande ganska mycket. Ni vet det där när växter sprider sig från rabatten ut i ingenstans och man har svårt att rensa bort och slänga. Vi tycker och har alltid tyckt att det är lika relevant varje gång en ny odlare frågar om det ena eller det andra, även om det talats om detta hundra gånger tidigare. Precis som att vi tycker att det är viktigt att de som är på en hög nivå kan grotta ner sig i lite mer komplicerade förfaranden. Det är inte alltid vi är där och ser eller hinner svara på frågor, men vi ser att det är tusentals andra som gör det. Hela gruppen är som en stor organisk grön oas skulle jag vilja påstå.

Hur jag ska fira

Ett genomgående tema när jag odlade första åren var att öppna fönstren i vardagsrummet och placera högtalarna till stereon( en slags ålderdomlig musikapparat som ofta kunde spela kasettband och vinyl och eller cd-skivor) och spela musik. Till helgerna var det inte ovanligt att jag lyxade till det med att köpa ett par flaskor öl att ha där ute i odlingen när jag krälade runt. Så jag planerar att under våren, när värmen och solen är där, koppla upp min telefon till en trådlös högtalare och bli nostalgisk och öppna egenbrygd öl och lyssna på de låtar jag lyssnade på då. Kanske kommer gamla minnen och tankar upp med de äldre låtarnas hjälp, vem vet.

Jag lägger in Youtube-klipp på låtarna då kanske inte alla har Spotify och deras gratisversion är ganska krånglig, speciellt på mobiltelefon.

Spellista

• Staffan Hellstrand / Septembersörmland
• The Sundays – Here’s Where The Story Ends
• Blond Redhead For the damaged + For the damaged Coda
• KISS – Is That You
• The Korgis – Everybody’s Got To Learn Sometime
• Stereo MC`s – The End
• Leftfield Song of Life 
• Red Hot Chili Peppers – Parallel Universe