Vissa år är blöta och andra år är torra. Speciellt under de torra åren kan man behöva rädda växter, speciellt perenner temporärt genom att låta dem åka på en blöt sommar semester. Vi väljer ut våra favoriter och rariteter och gräver upp dem.
Att ha en trädgård på en rullstensås och samtidigt odla, specifikt fuktälskande primulor, låter kanske inte som en vidare bra kombination. Men vad ska man göra när man älskar en blomma som vill ha det lite vått om fötterna, och man inte bor i ett kärr? Ja, man kör på ändå och hoppas på det bästa. Är man envis och vill lyckas brukar det faktiskt fungera.
Om det inte hade varit för primulorna hade jag kanske inte börjat vinterså och experimentera med kallsådder, och till slut inte gått med i Trädgårdsamatörerna, vars tidningar gett mig så mycket kunskap genom åren. I odlandet är det extremt lätt att se hur orsak och verkan hör ihop, och att det där med att aldrig ge upp är så viktigt.
Slokande blad vittnar om vattenbrist.
Under alla år jag odlat primulor, men även flertalet andra perenna växter, har det varit en kamp mot torkan de somrar det regnat lite uppe på rullstensåsen. Det har ofta räckt att stödvattna de redan etablerade plantorna för att hålla dem vid liv på sina växtplatser. I år, med en brunn som varit nära att sina, är det inte möjligt att slösa med vatten som tidigare år. Allt vatten vi har kvar går till våra ätbara växter, och i rabatterna slokar det som aldrig förr.
Odla jorden
Det jag ska berätta om här är något jag brukar göra varannat eller vart tredje år med en del av mina perennrabatter. Det kan tyckas vara ett omständigt företag, men vad gör väl det om det blir bra? Med en hel del stora, vackra träd i skogsträdgården och en extremt snål jordmån är det en metod som verkligen fungerar. Något jag upptäckt i odlandet, och som fungerar som en metafor för livet i stort, är att det inte finns några genvägar om något verkligen ska bli bra.
Det är en dröm som gått i uppfyllelse att jag kan arbeta med odlandet tillsammans med mina barn. Här visar jag hur man delar plantor för hand utan att förstöra rötterna.
Gräv upp
Det första jag gör är att gräva upp alla perenna växter som saknar pålrötter, och dela de som förökar sig via rotsticklingar. Växter med pålrötter får alltid stå kvar orörda. När allt som går att ta upp är upptaget rensar jag rabatten från ogräs och gräver och luckrar jorden. Sedan tillför jag organiskt material – kompost, gödsel, löv, biokol – och gräver ner det så att jorden blir stor och fluffig. Normalt planterar jag sedan tillbaka plantorna direkt och vattnar rikligt.
Det där sista, att vattna, har jag som sagt ingen möjlighet till i år. Istället planterar jag alla plantor och deras rotsticklingar i krukor med planteringsjord och ställer dem i olika odlingstråg, så att de blir bortskämda med det lilla vatten jag har att erbjuda. Samma grepp använder vi på andra fuktälskande arter som sibirisk vallmo, wasabi och kinesisk klockviva – alla lika otacksamma i torr, mager jord, men lika älskade hos oss.
Både P. japonica och P. denticulata förökar sig både med rotsticklingar och genom att blomma och ge frö. Att ta rotsticklingar är den snabbaste metoden för att få fler plantor av dessa sorter. Mellan juli–september är det dags att lirka loss de nya plantorna som bildats nästan mitt i den gamla plantan. På bilden till höger finns två plantor som är insnärjda i varandra – ett tacksamt sätt att föröka sig på, tycker jag. Det går ju så fort att utöka ett bestånd.
Här är det lilla tjejen som hittat frösådda plantor av den brungula fingerborgsblomman Digitalis obscura. Plantorna sitter tätt tillsammans, inte sällan väldigt nära moderplantan. Med vana händer lyckas hon dela plantorna och placera dem i 7 cm-krukor med planteringsjord. Att ta vara på plantorna som redan finns i trädgården, och göra fler av dem, känns så lyxigt och fint.
Medan vi planterar de uppgrävda plantorna ställer vi dem i gamla kräftkartonger och olika odlingstråg och vattnar dem där. Istället för att kanske använda 60 liter vatten klarar vi oss med 20, genom att samla alla plantor från de torra rabatterna i väntan på en blötare höst – då de får flytta tillbaka till en rabatt välfylld med gödsel och organiskt material.
Tre snabba tips
- Dela och fräscha upp vart 2–3 år. Passa på att blanda i nytt organiskt material i rabatten samtidigt som du delar plantorna.
- Rör aldrig pålrotsväxter. De mår bäst av att stå kvar orörda och klarar sig sällan bra av att flyttas.
- Krukodla tillfälligt i torrår. Det går åt mycket mindre vatten att hålla plantor vid liv i krukor och tråg än att vattna en hel rabatt.
………………………..
Under alla år jag odlat primulor, men även flertalet andra perenna växter, har det varit en kamp mot torkan under de somrar när det regnat lite uppe på rullstensåsen. Det har ofta fungerat att stödvattna plantorna så att de redan etablerade plantorna i alla fall kunnat hållas levande på deras växtplatser. I år, med en brunn som varit nära att sina är det inte möjligt att slösa med vatten likt tidigare år, allt vatten vi har kvar går till våra ätbara växter och i rabatterna slokar det som aldrig förr.
Det jag ska berätta om i det här inlägget är något jag brukar göra varannat/ vart tredje år med en del av mina perenn-rabatter. Det kan tycks vara ett om-ständigt företag men vad gör väl det om det blir bra? Med en hel del stora vackra träd som växer i skogsträd-gården och med en extremt snål jord-mån är det en metod som verkligen fungerar. Något jag upptäckt med odlandet och som jag tycker fungerar för en metafor för livet i stort är att; det finns inga genvägar om något verkligen ska bli bra!
Det är en dröm som går i uppfyllelse att jag kan arbeta med odlandet tillsammans med mina barn. Här visar jag hur man delar plantor med händerna utan att ha sönder rötterna.
Det första jag gör är att gräva upp alla perenna växter, som inte har några pålrötter och delar de plantor som förökar sig via rotsticklingar, växter med pålrötter får alltid stå kvar. När alla plantor som går att ta upp är upptagna rensar jag rabatten från ogräs och gräver och luckrar jorden. Sedan tillför jag organiskt material så som kompost, gödsel, löv, biokol mm till rabatten och gräver runt allt så att det blir stort och fluffigt och sedan planterar jg ut plantorna och vattnar rikligt. Det där sista, att vattna, har jag som sagt ingen möjlighet till i år så jag planterar istället alla plantor och dess rotsticklingar i krukor med planteringsjord och ställer dem i olika odlingstråg så att de blir bortskämda med vatten, det lilla jag har att erbjuda.
Både P. japonica och P, denticulata för-ökar sig både med rotsticklingar och genom att blomma och ge frö. Att ta rotsticklingar är den snabbaste metoden för att få fler plantor av dessa sorter. Mellan juli – september är det dags att lirka loss de nya plantorna som bildats nästan mitt i den gamla plantan. På plantan på bilden till höger finns det två plantor som är insnärjda i varandra. Ett tacksamt sätt att föröka sig på tycker jag, det går ju så fort att utöka ett bestånd.
Här är det lilltjejen som hittat frösådda plantor av den brungula fingerborgs-blomma Digitalis. obscura. Plantorna sitter tätt tillsammans och inte sällan väldigt nära med moderplantan. Med vana händer lyckas hon dela plantorna och placera dem i 7 cm krukor med planteringsjord. Att ta vara på de plantor som finns i trädgården och göra flera plantor av trädgårdens växter känns så lyxigt och fint.
Medan vi planterar de uppgrävda plantorna ställs de i gamla kräftkartonger och olika slags odlingstråg och blir vattnade. Istället för att kanske använda 60 liter vatten klarar vi oss med 20 liter genom att plocka upp alla plantor från de torra rabatterna i väntan på en blöt höst när de ska få flytta tillbaka i en rabatt som är välfylld med gödsel och organiskt material.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar