Under alla år jag odlat primulor, men även flertalet andra perenna växter, har det varit en kamp mot torkan under de somrar när det regnat lite uppe på rullstensåsen. Det har ofta fungerat att stödvattna plantorna så att de redan etablerade plantorna i alla fall kunnat hållas levande på deras växtplatser. I år, med en brunn som varit nära att sina är det inte möjligt att slösa med vatten likt tidigare år, allt vatten vi har kvar går till våra ätbara växter och i rabatterna slokar det som aldrig förr.
Det jag ska berätta om i det här inlägget är något jag brukar göra varannat/ vart tredje år med en del av mina perenn-rabatter. Det kan tycks vara ett om-ständigt företag men vad gör väl det om det blir bra? Med en hel del stora vackra träd som växer i skogsträd-gården och med en extremt snål jord-mån är det en metod som verkligen fungerar. Något jag upptäckt med odlandet och som jag tycker fungerar för en metafor för livet i stort är att; det finns inga genvägar om något verkligen ska bli bra!Det är en dröm som går i uppfyllelse att jag kan arbeta med odlandet tillsammans med mina barn. Här visar jag hur man delar plantor med händerna utan att ha sönder rötterna.
Både P. japonica och P, denticulata för-ökar sig både med rotsticklingar och genom att blomma och ge frö. Att ta rotsticklingar är den snabbaste metoden för att få fler plantor av dessa sorter. Mellan juli – september är det dags att lirka loss de nya plantorna som bildats nästan mitt i den gamla plantan. På plantan på bilden till höger finns det två plantor som är insnärjda i varandra. Ett tacksamt sätt att föröka sig på tycker jag, det går ju så fort att utöka ett bestånd.
Här är det lilltjejen som hittat frösådda plantor av den brungula fingerborgs-blomma Digitalis. obscura. Plantorna sitter tätt tillsammans och inte sällan väldigt nära med moderplantan. Med vana händer lyckas hon dela plantorna och placera dem i 7 cm krukor med planteringsjord. Att ta vara på de plantor som finns i trädgården och göra flera plantor av trädgårdens växter känns så lyxigt och fint.
Medan vi planterar de uppgrävda plantorna ställs de i gamla kräftkartonger och olika slags odlingstråg och blir vattnade. Istället för att kanske använda 60 liter vatten klarar vi oss med 20 liter genom att plocka upp alla plantor från de torra rabatterna i väntan på en blöt höst när de ska få flytta tillbaka i en rabatt som är välfylld med gödsel och organiskt material.
Johannes Wätterbäck
För länge sedan skrevs en del i Trädgårdsamatören om något som kallas våtbäddar. Det var en farbror som hette Lennart Öman, troligen borta sedan många år, som odlade i en tallbacke med mkt liten jordmån och inte någon större tilldelning vad gällde vatten. Jag har själv haft en sådan, har ingen nu, och det funkar som tusan. Tror det fortfarande används av en del trädgårdsamatörer. Kanske vet du redan vad det är men jag ville ändå berätta.