Odla aubergine – från frö till skörd

• 

Det är både roligt och gott att ha några aubergineplantor i sin odling. Det känns lite exotiskt på något sätt. Kanske kan det verka lite svårt att odla aubergine i vårt klimat, men med rätt förutsättningar brukar det gå riktigt bra.

Det första mötet med aubergine var nog i maträtten moussaka. Det kan således vara en mycket god rätt när den tillagas med känsla, men en smaklös variant kan göra att man nästan börjar avsky aubergine. Aubergine i sig kan vara ganska vattning och smaklös med en svampig konsistens, speciellt om man odlar de sorter som utvecklar mycket stora frukter. Men vi har under åren odlat två sorter som ger riktigt fasta och goda frukter och som ger bra avkastning. De barbentane ( bilden längst upp) samt Farmers long, längst ner i inlägget. Farmers long ger en purpurfärgad och mer avlång gurkliknande frukt och konsistensen blir ganska fast vid tillagning. Helt perfekt att steka i skivor eller grilla. Vill man ugnsbaka hela frukter för att tex göra den goda röran baba ganoush spelar det inte så stor roll vilken auberginesort man använder.

Växtplats 

Vill man odla aubergine bör man tänka på att aubergineplantor vill ha en härligt varm miljö att växa i. Har man ett växthus, en balkong i ett soligt läge eller en varm och solig plats i trädgården brukar auberginer trivas. På friland kan det nog bli lite för kallt för dess rötter, men i odlingsbäddar och pallkragar har vi fått fina skördar. Allra bäst tycker vi det blir när plantorna får bo i stora krukor eller i mindre odlingslådor i eller utanför växthuset.

• 

Sådd

Från och med slutet av januari och fram till början av mars brukar vi så våra auberginefrön inomhus. De älskar värme och passar därför inte att sås utomhus. Sådden sker oftast i såjord, som vi först steriliserat i ugnen för att undvika sorgmyggor. Vi brukar fylla en plastlåda med hål i botten med jord, sprida ut fröna över ytan och därefter strö ett tunt lager jord ovanpå. Det är bra om avståndet mellan frön är ungefär en centimeter.

Efter sådden behöver man vattna ordentligt. Vi har ett flertal odlingstråg som vi brukar använda flitigt. Ett odlingstråg är som en bricka med höga kanter. När vi gör iordning små sålådor eller krukor, fyller vi ett odlingstråg med vatten. De färdiga lådorna och krukorna sänker vi ner i vattnet. När de har blivit alldeles tunga av vatten ställer vi sålådorna / krukorna i ett nytt tråg. Där kan överflödigt vatten rinna ut så att det inte blir för mycket vatten i tråget.

De vätsketyngda odlingsbehållarna blir därefter förflyttade till ett nytt tråg, som oftast står placerat på vår skänk i köket och under växtbelysning. Vid varje vattning framöver vattnar vi i möjligaste mån direkt i tråget så att vattnet sugs upp underifrån av alla odlingsbehållare som står i tråget. Ser jordytan torr ut brukar vi kunna duscha den med en vattenspruta för att säkerhetsställa att det är fuktigt där fröna ligger och ska gro. Om det finns möjlighet låter vi växtbelysningen vara ca 20 centimeter ovanför sålådans kant. Under dagtid har vi på växtbelysningen 14-16 timmar. På nätterna vill både vi och växterna vila från ljuset.

Omplantering

Lite som mått för när det är dags att omplantera för första gången tittar vi på plantornas blad. Har de hunnit få 4-6 stycken är det helt klart dags. Såjorden har vid det här laget uttjänat sin funktion. Nu är plantorna stora nog att inhämta lite näring. Sålådan förflyttar vi till en köksbänk där de flesta sådder och omplanteringar brukar ske. Med hjälp av en bordkniv pillar vi varsamt ( det gör inget om några rötter går av) upp varje planta för sig och planterar om i en egen lite kruka med planteringsjord. Planteringsjorden steriliserar vi i ugnen först för att undvika sorgmyggor.

Vattningen sker på samma sätt som med sådden, alltså underifrån. En nyomplanterad planta behöver få stå i ett vattenbad en stund så att den kan suga i sig så mycket som möjligt, innan den åter ställs i odlingstråget under växtbelysningen. Växtlamporna har höjts upp så att de håller avståndet 20 centimeter eller däromkring. 

• 

Efter ungefär fyra veckor är det dags för nästa omplantering, så att plantorna får lite större utrymme för rötterna och för att få ny näringsrik jord. Omplanterade plantor brukar bli kraftigare. Ta lite större krukor och fyll med ny steriliserad planteringsjord. Pilla försiktigt ur aubergineplantorna ur sina krukor. Vårt bästa tips är att vända en kruka upp och ned i handen så att plantan kommer mellan två fingrar. Därefter lossar man krukan genom att klämma lite på den.

Plantorna behöver inte ha med sig någon jord från sin gamla kruka till den nya. Så vi tar bort så mycket vi kan utan att skada några små rötter. Sen får plantan leva vidare i den ny krukan med ny jord. Efter ytterligare fyra veckor är det dags igen. Större kruka och ny jord. Om vi av någon anledning inte har tid eller ork för ännu en omplantering hoppar vi över det och istället vattnar plantorna med ett näringsrikt gödselvatten så de åtminstone får i sig det de behöver i näringsväg.

Utplantering – den slutgiltiga omplanteringen

När det börjar bli varmt antingen i växthuset eller utomhus brukar vi göra den sista omplanteringen till en stor kruka. I botten av krukan lägger vi först ett lager med jord, ungefär en decimeter. Sedan tillsätter vi gödsel. För oss blir det alltid i pelleterad form. Höns- och grönsaksgödsel fungerar fint. Gödslet blandar vi runt lite i jorden innan vi sätter ner aubergineplantan och häller jord runtom. Poängen med att blanda ner gödsel i jorden är att säkerställa att plantan har gödsel till hela säsongen. Planteringsjorden i sig är näringsberikad, men håller endast måttet i några veckor. Det är lätt hänt att man missar just den detaljen och blir besviken på att ens plantor inte får så mycket frukt. Näringsbrist samt dålig pollinering är de två vanligaste orsakerna till dålig skörd av auberginer.

I ett kallväxthus i Mellansverige kan det i maj vara varmt nog att ställa ut sina plantor men utomhus behöver man vänta till juni. Men innan behöver plantorna avhärdas. Med avhärdning menas att man vänjer sina plantor med utomhusljuset. Man kan om man har tid och möjlighet flytta sina plantor in och ut under en veckas tid och låta plantorna till en början bara vistas utomhus i skuggan några timmar för att successivt öka på tiden varje dag.

Vi tycker att det är lite för omständigt att hålla på, på det sättet då vi har så många plantor. Vi använder oss istället oss av fiberduksprincipen. Den går ut på att de första veckorna i växthus eller helt utomhus, låta plantorna vara täckta av fiberduk. Vi bygger ett litet tält över dem eller klär in hela växthuset. Efter ca två veckor tar vi bort fiberduken. Med fiberduk behöver man inte flytta runt sina plantor utan de kan stå kvar på samma plats under hela avhärdningen såvida det inte blir väldigt kallt och risk för frost. Då behöver plantor antingen tas in eller så ordnar man med en frostvakt i växthuset.

Under säsongen 

• 

Tillväxt, pollinering och stöd

Allt eftersom plantorna växer brukar de behöva lite stöd. En eller ett par rejäla blompinnar brukar fungerar bra om man sticker ner dem djupt i krukan. Vi brukar inte behöva knyta fast plantorna mot pinnarna, det räcker att de liksom kan luta sig lite.

Får aubergineplantor mycket sol, vatten, näring och värme kommer de med alla sannolikhet att börja blomma under sommaren. Riktigt vackra blommor blir det inunder de frodiga bladen. Pollinerande insekter kan mycket väl sköta jobbet med pollinering, men vi vill inte riskera att någon blomma inte hittas eller att det tar för lång tid. Så därför är vi där med pensel, tops eller fingret och duttar i blomman och vidare i nästa blomma. Vill du helt säkert kunna skörda rekommenderar vi dig att löpande pollinera för hand.

Skörd

På fröpåsen brukar det finnas information om hur stora auberginsorten förväntas bli och vilken mognadsfärg man ska invänta. Plantan triggas att producera nya frukter när man skördar. Låter man frukterna sitta för länge på plantan blir de ofta träiga och oätliga. Det är svårt att vrida loss frukterna för hand så vi brukar ta en sax, sekatör eller kniv till hjälp när vi skördar. Många plantor utvecklar också små fina taggar som kan stickas ganska rejält. Ett par handskar är därför inte fel.

Theres Lunden & Johannes Wätterbäck

•