Morötter, denna till synes enkla gröda att odla och njuta av. Hmm, nja så jädrans enkla är de ju inte tycker jag. I skogsträdgården, i mina skapade jordar av organiskt material och sand blev de inte så fina som jag önskade då de stötte på grovt material och delade sig titt som tätt. Men nu, när vi fått in mer lera och sand i våra pallkragar och berikat dem med finfördelad biokol får vi fina raka morötter och som ni ser på bilden, lagom stora. De är odlade i pallkragarna där vi odlade huvudkål 2016 och utan någon gödsling innan. Fröna sådde vi innan jul på frusen mark som vi täckte med tinad jord. Det är nog den enklaste morotsådd jag någonsin genomfört.
Inlägg om vintersådd på friland.
Men det är inte morotsodling jag vill berätta om nu, det är själva lagringen jag vill prata om och som jag genom åren tyckt varit ganska klurig att få till. Jag har aldrig lagrat mina rötter i sand eller torv i en jordkällare eller på en kylig vind eller längs ett dragit golv i en röd stuga. Jag har inte haft möjligheterna eller behovet av så stora utrymmen eftersom jag aldrig odlat jättemånga rötter. Men jag vill ändå ha dem krispiga och spänstiga, gärna under en månads tid. Frågan om varför mina morötter skrumpnar mycket snabbare än de jag köper i affären har lagt sig nu efter att jag såg ett inlägg om Bengt Flärdh som Lena Israelsson hade skrivit. Bengt förvarar sina morötter i en slags hemmabyggd klimatlåda, mycket enkel till sin konstruktion och precis så där lagom stor. Man tar en plastlåda modell större och lägger i en fat eller något liknande som en lös botten och heller på några matskedar med vatten. När man slängt i sina morötter lägger man locket på glänt och stoppar in lådan i kylen. Då och då behöver man fylla på med lite vatten så att fukten bibehålls. Så enkelt och så smart!
Johannes Wätterbäck
Så intressant och enkelt! Fatets funktion, är det för att inte morötterna ska ligga i vattnet?