Visst är det fantastiskt underbart att få överraska familjen med ett väldoftande hem och en saftig och knaprig äppelpaj med smak av kardemumma. Jag sitter ofta hemma och skriver så det går ganska fort att slänga ihop en godsak eller två. Att byta ut den traditionella kanelen mot kardemumma kanske kan ta emot för den mest traditionella äppelpajsnjutaren, men det är väl värt att testa, jag lovar! Den blir vuxnare, mognare och mer som en efterrätt med en mer tydlig karaktär. Äppelpajen skall serveras skållhet och med iskall vaniljsås eller glass. Ibland, om man gör som jag, bakar den i lönndom, kan man behöva kolla med resten av familjen när de exakt behagar att äntra ytterdörren, så att man kan ge dem det bästa vid precis rätt tillfälle. Omständigt? Nej, bara ren kärlek via smaklökarna!
Ingredienser
150 gram smör (för vegan eller laktosintolerant, ett mjölkfritt alternativ)
En skvätt salt 1/2 – 1 tsk ungefär
1.5 dl havregryn ( kan överdoseras en aning)
2 dl vetemjöl
1 dl socker ( kan man minska på om man vill vara nyttig)
5-6 dl skivat äpple utan skaldelar och kärnhus
2-6 tsk ”nymortlad” kardemumma där det gärna får vara lite grovt kvar
1 dl ljussirap (ev lite till för att ringla över)
Gör så här: Sätt ugnen på 200 grader, blanda vetemjöl socker och havregryn i en bunke. Dela smöret i tärningar och finfördela det med fingrarna så det blir en grynig massa. Smöra en pajform och lägg i äppelbitarna. Häll på sirapen och pudra dem sedan med kardemumma så att de blir täckta. Smula över den gryniga degen över äpplena och fördela den jämt. Om du vill ha den lite extra knäckig så ringla över lite sirap ovanpå precis innan du sätter in den i ugnen. Grädda i 25-30 min. Serveras med iskall vaniljsås. Gillar du en tradionellare smak av kanel? Klicka in här isåfall så kommer du dit direkt.
Det här är en sådan där äppelpaj där man lägger äpplena i den smorda botten och kladdar ut den härliga smeten ovanpå. Vill du ha den extra krispig kan du dessutom blanda i 1 dl solroskärnor eller valnötter. Ofta ångrar jag mig att jag bara bakade en paj för jag hoppas alltid att det ska bli något över till 10 – kaffet dagen efter. De gånger de faktiskt blivit det har jag blivit utskälld när jag hämtat barnen på fritids. Men jag kan inte låta bli en sådan här skapelse som bara står alldeles ensam i kylskåpet och flörtar med mig. Kanske är det bäst att sluta baka den för familjelyckans skull?
Ibland när det inte är tänkt att barnen ska äta av den har jag stänkt över några matskedar calvados precis innan servering. Så underbart gott att jag inte kan beskriva det!
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar