Det var särskilt en blommande växt som fångade både min och andras uppmärksamhet lite extra under odlingsåret 2017, Anisisopen. Det är ingen ny växt för mig, jag har odlat den tidigare år i ett par omgångar. Men i år var den särdeles vacker och hamnade liksom på rätt ställen, både på takfarmen och i skogsträdgården.
Min historia
Anisisopen (Agastache foeniculum) eller lakritsmyntan som den också kallas är en ätbar lakritsdoftande växt. Den har avlånga blomsterkorvar, oftast i blåa nyanser, men den finns i flera andra färger. Första gången jag odlade denna växt var på mitten1990-talet. Då var målet att få in något snyggt halvhögt bland klematis, mossiga stenar och funkior. Den kom på rätt plats direkt och jag blev förälskad redan vid första plantan. Sedan testade jag en vit variant men den fungerade inte lika bra rent visuellt i skogsträdgården, inte just där och då. Men jag ska ge den vita en andra chans nu när jag mognat i mitt odlande och jag ska testa flera färger. Växten är flerårig ibland men behöver frösås varje år om man garanterat vill ha den i sina odlingar. Jag har använt dess blad till te ibland men har mest odlat den för dess skönhet.
Mat för pollinerare
Humlor och andra pollinerande insekter älskar den här växten och det är alltid ett himla surr under dagarna när den blommar, vilket sker i princip under tre månader. 2018 ska jag testa att plantera flera tuvor i närheten av våra bikupor för att se hur bina reagerar på dem. Så att de har nära till mat på hemmaplan när de har bråttom eller regnar.
Hur vi odlar den
Anisisop vintersås eller sås kallt på våren i våra växthus utan värme eller belysning. Jag sår fröna i små tuvor i planteringsjord i mina vanliga favoritkrukor, de begagnade bär- och grönsaksaskarna. När växten kommit upp ca 5 – 10 cm planterar jag om dem i 9 cm krukor så att varje liten grupp hamnar i en enskild kruka med planteringsjord. När de är 15 – 20 cm höga planterar jag ut de små buskarna på platser där jag tror att de kommer att trivas. Jag gödslar dem inte på något särskilt sätt utan de får hamna lite här och där. Några i rabatterna och några i pallkragarna där vi odlar grönsaker.
När blommorna blommat klart ändrar de färg till en rosa nyans och korvarna är då fullsmockade med frön. Jag brukar låta dem stå kvar till slutet av september innan jag klipper av korvarna och stoppar ner dem i luftiga papperspåsar. På ett par plantor får jag ihop otroligt många frön och det är en sådan där växt, likt malabarspenat, Sibirisk bladkål mm, som ger rejält med eget utsäde. Sköter man sina kort rätt med att skörda frön behöver man bara köpa frön till anisisop en endaste gång. Lycka till
Johannes Wätterbäck
