Vad hände med kattungarna?

För några helger sedan vände två kattungar upp och ner på alla planer för oss , vi la allt annat åt sidan och fokuserade på projektet rädda kattungarna. Det var både spännande, intressant och hjärtslitande och vi lärde oss otroligt mycket om både kattungar, kattmammor, katthem, tack vare jättemånga hjälpsamma människor på nätet. Vi upplevde kärlek, hjälpsamhet men även några portioner av hat och hot.

Min egen katthistoria: Jag, Johannes, har haft katter under större delen av mitt liv och även varit med och assisterat en och samma kattmamma vid fyra olika tillfällen när hon födde kattungar. Även om jag kanske inte var hennes största favorit så dök hon alltid upp hos mig, i min säng, en halvtimme innan hon skulle föda för att få lite assistans.

Det brukade resultera i att jag fick hålla henne lite svagt vid ryggen eller hålla upp en hand som hon kunde ta spjärn emot med sina tassar när värkarna kom. Så min historia med katter har hittills alltid inkluderat en kattmamma som kan ge sina ungar mjölk. Under min uppväxt var jag van med att det strök omkring mer eller mindre skygga katter i trakten. När man ville skaffa sig katt gick man helt enkelt över till närmsta bonde eller hästägare och frågade om de hade några kattungar till övers.

Kattungar i vedskjulet

Det hela började med att jag var själv i stugan och gav mig ut för att kapa ved och värma upp huset innan Theres och barnen skulle dyka upp sent under en torsdagskväll. Jag iordningställde vedkapen och skulle precis sätta på mig vedhjälmen med hörselkåpor när jag plötsligt hörde små ynkliga pip inifrån vårt temporära vedskjul. Jag böjde mig fram och tittade in och ner, och där på marken trampade två små svartvita kattungar runt på måfå bland bråte, brädor, rostiga spikar och en massa annat farligt, åtminstone farligt för kattungar. Någon kattmamma kunde inte skönjas och ej heller något mysigt ställe för dem att vara på. Herregud! tänkte jag, kattungar i det fria i slutet av oktober! Det kan sluta riktigt illa nu när nattemperaturerna inte är att leka med och närsomhelst kan det bli ett ras i vedskjulet.

Ett snabbt beslut!

Jag fiskade upp båda kattungarna på direkten och bar in dem i stugan samtidigt som jag roffade åt mig en kartong som stod på verandan. Jag la i två fleecefiltar och senare även en värmd vetevärmare. När katterna hamnade i lådan blev de lite lugnare och när jag dessutom la en filt ovanpå, så att det blev lite mörkare, somnade de tätt emot varandra lutandes mot vetevärmaren. När jag då och då lättade på filten och kikade ner, kisade de med sina små ögon och började pipa. De måste vara hungriga, tänkte jag.

Var är kattmamman?