Wasabi – en lång resa från dröm till skörd

Vissa växter har en plats i ens hjärta innan man ens lärt känna dem, Wasabi (Eutrema japonicum) är en av dem. När det gick upp för mig att man kunde få tag på sticklingar / plantor i Sverige, såg jag till att det landade sådana hos oss. Sedan 2015 har dessa vackra plantor levt vid vår sida, men det var först 2023 vi kunde skörda rötter och riva till hemgjord sushi. Vilken lycka!

Föga kunde jag ana att min pappas uppfinneri och resa till Japan på 1980 -talet skulle göra så stort intryck på mig. Via en maträtt ledde hans resa till att odla en specifik grönsak ”wasabi” som är en av de karaktäristiska ingredienserna i sushi. Det tog 42 år från pappas resa till vår första skördade knöl, och nu växer de 3 meter från ytterdörren i Skogsträdgården.

Pappa Paul drog till Japan

1981 åkte min pappa till Japan på affärsresa. Han var borta i två veckor för att besöka några tillverkare av komprimerat papper och trä, vars produkter användes ungefär som träpellets används idag, fast i en större modell. Han hade själv konstruerat en braskamin som använde komprimerat restmaterial från svenskt skogsbruk i lite större stavar. Målet var att inspireras av hur japanerna tillverkade och använde sina produkter, och att utveckla det i större skala här hemma i Sverige.

Väl där i i Japan blev det en hel del dötid i Tokyo och han gick på olika museum och restauranger. När han kom hem lovordade han deras rena och perfekta mat, och speciellt sushi som han tyckte var en fantastiskt god maträtt. Det glittrade till i hans ögon varje gång han nämnde sushi och särskilt när han kom in på den gröna pepparroten wasabi, som gav det där lilla extra och starka som fick ögonen att börja tåras.

Den långa resan till sushi

Pappa köpte med sig en kokbok från Japan som jag ofta brukade sitta och titta i när jag som liten var hungrig och sugen på något nytt och gott. Temat var västerländsk à la carte mat men med den japanska estetiken och perfektionismen. Allt var skrivet på japanska, så jag fick använda bilderna och fantasin för att klura ut hur dessa fantastiska maträtter hade skapats. Tidningen innehöll även steg för steg bilder som gjorde att man kunde hänga med i tillagningen, precis som i de japanska trädgårdstidningar som vi medverkat i nu 40 år senare, samma visuellt pedagogiska formspråk.

En gång ska jag laga någon av dessa rätter, sa jag till mig själv. Men det jag oftast gick och drömde om var sushin som pappa lite då och då ville berätta om. Jag visste inte ens hur sushi smakade men tack vare pappas målande beskrivningar och kärlek till denna maträtt, hade jag redan innan jag tagit min första bit, utvecklat en otroligt stark attraktion.

Läs om vår medverkan i det japanska magasinet: Farbror Grön i Japan – mötet och första tidningen