Det finns två sorters rotfrukter. De som växer nedåt och de som växer uppåt. Den här indelningen av rotfrukter kom först efter ett par års odlande och när jag hade misslyckats gång på gång med att förodla både palsternackor och morötter.
Innan jag började odla tänkte jag väl som de flesta gör, rotfrukter som rotfrukter. Men när man står i begreppet att odla sin egen mat blir det på en gång mer komplicerat. Inte nog med att man måste skaffa sig frön och bereda en odlingsplats till grödorna, man behöver också ta reda på hur växterna vill och kan växa. Det var först när jag kom i kontakt med Nils fantastiska trädgårdsböcker ”Den biologiska trädgården” som jag fick del av den kunskapen jag så vetgirigt sökt efter och började lära mig hur olika grönsaker vill och kan växa. Med dessa böcker som en grundplattform och ivrigt experimenterande kom jag igång med mitt odlande rejält.
Varför förkultivering?
Redan från odlingsår två började jag förkultivera alla möjliga och omöjliga växter, både inomhus och i kallväxthuset i skogsträdgården. I vårt klimat är det en förutsättning för många växter, att vi förodlar dem så att de hinner ge skörd under vår relativt korta odlingssäsong. Att dessutom ha färdiga växter som man planterar ut när det är dags för dem att ta plats i trädgårdsland och rabatter ger en hel del andra fördelar, här listar jag några.
1. Förkultiverade växter kan (oftast) börja växa tidigare än om du sår dem direkt på odlingsplatsen.
2. Det i sin tur betyder att du planterar ut färdiga små plantor istället för frön. Personligen tycker jag att det är lättare att plantera ut plantor än att sitta på knä ute i odlingarna med små frön.
3. Du vinner ofta i både i tidigare skörd och större storek när du planterar ut redan förodlade plantor.
4. Plantor är oftast mer motståndskraftiga mot angrepp från tex jordloppor och sniglar än frön, då de är mycket större än ett litet frö som gror. Ofta hinner man se att det är något galet på gång och har då chans att rädda växten genom att bekämpa eller förebygga kommande angrepp.
5. Plantorna får ett bättre försprång mot ogräs då man precis vid utplanteringstillfället bereder jorden och kan rensa bort allt ogräs.
6. Ofta slipper man gallra och klampa runt på odlingsplatsen i onödan och göra jorden kompakt. Då det vid utplanteringen är lättare att hålla rätt avstånd från början så att du slipper gå i ditt trädgårdsland.
7. Sår man frö är det allra enklast och många gånger nödvändigt att så i rader. Med plantor är det mycket enklare att odla växterna i de formationer man själv tycker är vackrast och mest passande. Att samodla och bygga egna mönster blir mycket lättare.
8. Ofta sår man alldeles för många plantor och det kan många gånger vara till stor fördel att ha reservplantor att plantera ut om något händer, för så vitt man sparar några av plantorna och inte ger bort alla överblivna till ivriga trädgårdsvänner.
9. Man kan börja täckodla plantorna direkt vid utplantering vilket blir svårt vid direktsådd.
Till mina experiment
Jag började förkultivera mina växter hej vilt under 1990-talet och det dröjde inte många år innan jag fick för mig att börja förodla allt, även rotfrukter. Oftast sådde jag fröna i olika slags pluggboxar, krukor eller i de där härliga plastaskarna som körsbärstomater och andra godsaker ligger i. Där och då sådde jag ofta fröna i slutet av april och under maj i kallväxthuset. Rotfrukterna kom precis som alla andra växter upp jättefint! Jag minns att jag tänkte att nu slipper jag kräla runt på knä i trädgårdslandet och försöka så fröna direkt med rätt avstånd. Vilken lycka!
De rotfrukter jag odlade under mina tidiga odlarår var främst morot, palsternacka och rödbetor och det var med dessa grönsaker jag upptäckte att vissa av dem växer nedåt och andra uppåt. Det syns tydligt genom att de som växer nedåt, morot mm, har rötter utmed hela sin rot emedan de som växer uppåt, kålrabbi mfl har rötterna koncentrerade till undersidan av knölen/ roten.
Utplantering och den där skörden
Jag planterade ut mina rotfrukter i mitt trädgårdsland under slutet av maj och det såg verkligen lovande ut, de växte och frodades. Eftersom det var färdiga plantor som planterades under samma dag som jag beredde landet åt dem var allt ogräs eliminerat och plantorna behövde inte tävla med detta. Jag kunde också täckodla dem direkt, ja efter att jag vattnat dem. Nåväl veckorna gick och de där rödbetorna betedde sig mycket märkligt och detta sker oavsett om man täckodlar dem eller inte och detta märks även vid direktsådd. Fast att jag satt ner plantorna djupt, så att bara bladparet stack upp vid planteringen skulle själva betorna trycka sig upp ovanför jordytan. Det spelade inte någon roll om jag försökte kupa upp jord mot dem, de skulle pressa sig uppåt ändå.
Morötterna och palsternackorna betedde sig inte alls likadant men vid skörden blev det en stor besvikelse. Alla morötter och palsternackor som jag förodlade hade deformerade rötter. Först trodde jag att det hade något med jorden att göra, vilket det många gånger kan ha. Att det är mycket sten eller andra stora föremål i jorden. Men efter att jag återupprepade försöket kommande år med samma resultat fick jag mig en tankeställare, tänk om det var jag som var problemet? Vilket det faktiskt var! Rotfrukter som växer nedåt gillar inte den här behandlingen, vid omplantering eller utplantering går ofta några rottrådar av och då är det adjöss med fina koniska rötter.
Rotsellerin är den mest udda av de uppåtväxande rotfrukterna. Den går inte att direktså i vårt klimat och måste därmed sås inne i januari – februari. Den är också den enda av rotfrukterna som inte kan vintersås eller sås kallt under våren. Den behöver en otroligt lång utvecklingstid, flera omplanteringar, gödselvatten och avhärdning. Rent odlingsmässigt, från litet frö till färdig planta, påminner den mest om chili. Det är först när den hamnat på sin växtplats den liksom blir en rotfrukt.
Svartroten gillar att ha sandig jord utan några grova partikar. Erfarenhetsmässigt är det den roten som jag tycker är känsligast om man odlar den i jord med mycket grovt material. Kan sås direkt under höst, vinter och vår men inte för sent. Den vill ha lång tid på sig att utvecklas.
Rotfrukter som växer nedåt
Haverot
Svartrot
Palsternacka
persiljerot
Morot ( bortsett från de runda sorterna)
Kålrabbi är en kompakt kål som ger ett saftigt och stort huvud som sträcker sig ovanför jordytan. Av alla kålväxter, om man räknar bort sorter man bara odlar för bladen, är det här en av de snabbaste kålväxterna, den slår till och med majrovan i hastighet.
Rotfrukter som växer uppåt
Betor
Majrova
Svedjerova
Rotselleri
Runda morötter
Rotfrukter som är ett mellanting där jag inte riktigt vet säkert hur det förhåller sig. Ibland har det gått bra när jag förkultiverar dem och ibland inte.
Rättika
Kålrot
Rotfrukter som växer åt alla håll under jorden
Potatis
Jordärtskocka
Fördelar med nedåtväxande rotfrukter:
Perfekta att direktså, kan växa på magra sandjordar, lätta att lagra på dess odlingsplats då de skyddas mot väderomslag, kyla och torka under jorden.
Nackdelar med nedåtväxande rotfrukter:
Väldigt svåra att förkultivera ( även om det finns några speciella tekniker) utan att rötterna blir deformerade. Kan inte växa i jord som har för mycket grovt material utan att de deformeras.
Fördelar med uppåtväxande rotfrukter:
De går att förodla utan att rötterna blir deformerade. Kan ofast växa i jord med grovt material utan att bli deformerade.
Nackdelar med uppväxande rotfrukter:
Får inte samma skydd av omgivande jord när vintern kommer men klarar sig ganska bra ändå. Rotsellerin är känsligast när kylan kommer.
Två av våra favoritbetor. Den röda cylinderformade Forono och den gula Detroit Golden. Den röda älskar vi att tillaga i ugn med getfetaost och timjan samt att lägga in i ättikslag och den gula passar fantastiskt bra i blandade maträtter eftersom de inte färgar allting rött.
Det här inlägget har jag tänkt att skriva i flera år men det kommer så otroligt många andra saker emellan. Idag hade jag en journalist på besök som ville prata om vår odling i skogsträdgården. Mitt i allt prat hörde jag hur jag sa att vi har ca 60 inlägg som ligger och väntar på att skrivas klart på vår blogg. Oj vad många utkast som ligger och väntar på att bli klara och det känns ju inte bara frustrerande utan också fantastiskt! Att vi fortfarande efter snart 6 års bloggande har så mycket att skriva och berätta om. Det verkar faktiskt bara bli mer och mer. Kanske hänger det väldigt intimt samman med att vi verkligen rakt igenom är odlare som verkligen odlar och inte bara skriver om odlandet.
Jag hoppas att ni fått svar på flera frågor i det här inlägget ni ännu inte ställt , så att ni med full kraft kan kasta er ut i vårbrukets alla göromål och undvika åtminstonde något misstag. Eller som jag brukar tänka. Kan jag få dig som läser det här att undvika ett misstag genom att berätta om de jag gjort så kanske du kommer att kunna göra ett annat och då har du lärt dig dubbelt så mycket.
Johannes Wätterbäck
Lämna ett svar